Lake 2025

I dagsläget fångas lake huvudsakligen som bifångst vid fiske efter gös, öring och sik med bottensatta nät. Under senare år har ett småskaligt, riktat, fiske för att fånga lake till kräftbete ökat i Vättern och i mindre omfattning även i Vänern. Vid detta fiske används så kallade ”lakstrutar” vilket är en ryssja som står vertikalt från botten och hängs från iskanten eller i en vakare. Ungefär 20 procent av landningarna av lake tas numera i lakstrutar.

I samtliga sjöar sammanslaget har landningarna av lake i yrkesfisket under delar av 1900-talet varit relativt höga. Mellan 1914–1923 var de drygt 200 ton för att därefter minska till drygt 100 ton på 1960–1980-talet (Figur 1) . Landningarna sjönk sedan ytterligare och planade ut under perioden från mitten av 1990-talet till 2010 på cirka 40 ton årligen (Figur 1) .

Att landningarna minskat över tid kan ha flera olika orsaker. Dels har efterfrågan på lake från konsumenter och därmed priset på lake minskat. Dels har fisket efter sik med bottensatta nät, där lake ofta fångas som bifångst, också minskat markant. Minskningen accentuerades i samband med att Livsmedelsverket 2011 konstaterade att siken i särskilt Vänern men även Vättern innehöll för höga halter av PCB:er, PCB-lika dioxiner och dioxiner, vilket innebar att fiskare endast kunde saluföra partier av sik där man kunna bevisa att halterna legat under gränsvärdet^{33. Karlsson, M.; Andersson, G.; Bohman, P.; Hållén, J.; Sandström, A.; Viktor, T. Dioxiner i fet fisk – Hot och utvecklingsmöjligheter för svenskt småskaligt kust- och insjöfiske. IVL Rapport 2017, 2017 (Nr B 2301), 34.Gå till referens}

Efter 2011, då sikfisket endast bedrevs i liten skala i Vänern och Vättern tycks dock landningarna generellt ha ökat trots minskad fiskeansträngning med de nät där lake traditionellt fångats. Detta kan antyda att beståndet ökar. En annan anledning kan vara att användningen av lake som bete i kräftfisket ökar. För att kunna ge en säkrare bedömning behövs dock data på ansträngningen i fisket vilket ger möjlighet att även räkna ut fångst per ansträngning och inte bara total fångst.

De högsta landningarna i de fyra sjöarna togs länge i Vänern men 1995–2015 minskade landningarna i Vänern från cirka 40 ton till nivåer på 12–16 ton under 2012–2015 (Figur 2) . Under de följande åren ökade landningarna något till runt 20 ton. År 2023 skedde dock ett trendbrott då landningarna i Vänern ökade till 62 ton, den högsta siffran sedan 1994. Ett år senare, 2024, var landningarna något lägre 48 ton, en minskning jämfört med 2023 men likväl en hög nivå jämfört med tidigare år.

I Vättern kollapsade lakbeståndet mellan 1961 och 1974 men därefter har det återhämtat sig. Sedan 2010 har landningarna av lake ökat i Vättern (Figur 2) . År 2024 noterades en relativt hög landning på 23 ton. De ökade landningarna i yrkesfisket sedan 2010 är sannolikt en effekt av de nya fiskeregler som infördes 2005–2007 (fiskefria områden, nya regler för maskstorlek), samt ett på senare år ökat riktat fiske mot lake med lakstrut. Laken används som bete i kräftmjärdar vilket innebär att behovet av lake som bete i viss mån följer kräftfiskets fluktuationer. Det riktade fisket med lakstrut är numera mycket viktigt och sedan 2013 har det ökat från en procent till 62 procent av de totala landningarna i Vättern 2024. Landningen av lake per ansträngning i yrkesfisket har inte analyserats på grund av osäkerheter i dataunderlaget.

I Mälaren och Hjälmaren är landningarna i yrkesfisket generellt låga. Landningarna i Hjälmaren 2024 låg på 1,7 ton. I Mälaren har yrkesfisket av lake stadigt minskat och de senaste åren (2013–2024) har landningarna legat mellan 0,4 och 1 ton. Landningen 2024 låg dock på 1,7 ton, en viss ökning som möjligtvis kan antyda ökade avsättningsmöjligheter för lake. Åren 1996–2012 låg landningarna mellan 1 och 6 ton. Då det saknas tillförlitlig statistik på yrkesfiskets ansträngning är det svårt att utröna om trender i Mälaren och Hjälmaren beror på att intresset för lake helt enkelt minskat eller att förekomsten av lake minskat. Även i Hjälmaren bedrivs i likhet med Vänern och Vättern omfattande kräftfiske, men där används oftast andra arter som exempelvis braxen som bete.

Fritidsfiskets fångster av lake i de stora sjöarna är i stora drag okänt. Det är dock sannolikt av liten omfattning. I Vänern finns dock statistik över husbehovsfisket med mängdfångande redskap. Fångsterna i detta fiske har minskat över tid men det beror i hög grad på att antalet rapporterande personer minskat. De sista tre åren har fångsten i detta fiske legat kring knappt två ton.

I Vänern bedrevs ett riktat provfiske med bottensatta nät efter sik under några år på 1970-talet^{44. Almer, B. Vänerprojektet 1972-1977, fiskdelen; nr 1; Sötvattenslaboratoriet: Drottningholm, 1979; p 42. https://svenskfiskeritidskrift.se/wp-content/uploads/2024/12/1979_1_Vanerprojektet-1982-77_fiskedelen.pdf.Gå till referens}, samt på senare tid under åren 2010–2012, 2015, 2018, 2021 och 2024 ( Figur 3 ; Figur 4 ). De lokaler som undersökts i Vänern är Ölmeviken, Fågelö-Torsö, Byviken, Spårön-Rackeby skärgård och Sätterholmsfjärden.

Det finns inget tydligt mönster i antalet lakar som fångats per nätnatt i Vänern, men antalet gick ned 2010–2015, upp 2018 och sedan ned igen 2021 och 2024 ( Figur 3 ; Figur 4 ). Antalet 2021 och 2024 var lägre än 2018, men högre än 2015. Fångsten av lake 2018 ökade kraftigt jämfört med tidigare tillfällen på 2010-talet, men det kan noteras att 2018 var ett extremvarmt år. Det finns därför en osäkerhet om fångsten speglar en ökning av mängden lake eller en beteendeförändring, exempelvis att lakarnas habitatval och vandringsmönster påverkades av den extrema väderleken och att de därför fångades i större utsträckning i provfisket. Med undantag av 2015, då relativt få lakar fångades i provfisket, har lake varit en mycket viktig och vanlig art i fångsten, 33–45 procent av biomassan på djup större än 25 meter under perioden 2010–2024. Detta gäller samtliga djupare delar av de två huvudbassängerna, Värmlandssjön och Dalbosjön. Även i de omfattande provfiskeundersökningar som gjordes i Vänern på 1970-talet var lake den dominerande arten i stora delar av de djupare partierna i Vänern vilket antyder att beståndet fortfarande är stort och livskraftigt. Jämfört med 1970-talet förefaller det dock som att laken i modern tid fångas i nät som sitter på djupare områden i större utsträckning, vilket tolkas som en effekt av ett varmare klimata^{55. Byström Mollstedt, H. Laken i Vänern – populationsutveckling och potentiella påverkansfaktorer. Jämförande analyser av material från perioden 1973-2018. Examensarbete, Skövde Högskola, Skövde, 2019.Gå till referens}. Lakarnas storleksstruktur har förändrats över tid i Vänern, medianlängden har ökat något under perioden 2010–2024 (Figur 5a) .

I Vättern har riktat provfiske efter sik och röding pågått 2005–2012, 2014–2015, 2017, 2019–2020 och 2023 som en del av Sveriges lantbruksuniversitets och länsstyrelsernas uppföljning av de omfattande förändringar i fiskereglerna som infördes i sjön 2005–2007. De delområden som undersökts i Vättern är Lakaskär, Tängan, Kråk/Flisen, Norrgrundet, Rödån och Fingals. Provfiskena täcker de flesta förekommande djupzoner och livsmiljöer av relevans för vuxen lake vilket gör resultaten mindre känsliga för fiskens temperaturberoende vandringar under sommaren. Dessa provfisken fångar en betydande mängd lake.

Fångsterna av lake i riktade nätprovfisken i Vättern under perioden 2010–2012 visar en tendens till ökning, och fångsten har därefter varit relativt stabil ( Figur 6 ; Figur 7 ). Det finns dock stor variation mellan fångstlokalerna vilket medför osäkerhet i skattningarna för sjön som helhet. Lakarnas medianlängd har också ökat mellan 2010 och 2015 men lakarna är fortfarande mindre än vad de var 2005–2009. Sedan 2015 har lakarnas storlek varit relativt stabil (Figur 5b) . Laken tycks således, i likhet med de flesta andra storvuxna och mer eftertraktade fiskarter i Vättern, ha gynnats av införandet av reviderade fiskeregler 2005–2007.

I Hjälmaren har lake, med undantag av två individer, en fångad 2013 och en 2022, inte fångats över huvud taget i de undersökningsprogram som Sveriges lantbruksuniversitet har genomfört under senare år. Mälaren har provfiskats under åren 2008–2013, 2016, 2019 och 2022. De lokaler som undersökts i Mälaren är Prästfjärden, Granfjärden, Görväln, Ekoln, Blacken, Västeråsfjärden och Galten, och de tre förstnämnda delområdena undersöks sedan 2013 var tredje år enlig det nuvarande övervakningsprogramet. I Mälaren fångas lake i nätprovfisken endast i de djupare delarna av de större bassängerna. Det rör sig främst om de bassänger som ligger i de östra, mer näringsfattiga delarna av sjön, som exempelvis Prästfjärden och Görväln, men även i viss mån i Ekoln. Från 20 meters djup och djupare står laken i dessa delområden för i regel 20–40 procent av den totala biomassan vid provfisken i Mälaren. Resultaten från provfiskena i Mälaren tyder på en relativt stabil utveckling i fångsten per nät ( Figur 8 ; Figur 9 ). Ansträngningen i de områden där laken förekommer är dock för låg för att det ska gå att analysera trender för beståndet i till exempel storleksstruktur eller fångst per ansträngning. År 2023 genomfördes ett omfattande försök att skatta täthet och förekomst av fisk i de mer strandnära områdena i Hjälmaren med så kallat båtelfiske. Ung lake förekom sparsamt i strandzonen, särskilt i Storhjälmaren.

Laken är klassad som sårbar i Artdatabankens rödlista. Bakgrunden är att arten minskat i sjöar och vattendrag, främst i södra Sverige^{66. Rödlistade arter i Sverige 2020; SLU Artdatabanken: Uppsala, 2020.Gå till referens}. Orsaken är sannolikt klimatrelaterad. Lakens rekrytering missgynnas av att vattentemperaturen ökar, vilket får mest genomslag i grundare sjöar och rinnande vattendrag i södra Sverige. Liknande trender ses också för lake i Nordamerika^{77. Stapanian, M. A.; Paragamian, V. L.; Madenjian, C. P.; Jackson, J. R.; Lappalainen, J.; Evenson, M. J.; Neufeld, M. D. Worldwide Status of Burbot and Conservation Measures. Fish and Fisheries 2010, 11 (1), 34–56. https://doi.org/10.1111/j.1467-2979.2009.00340.xGå till referens}. I Vänern är beståndsstatusen osäker med tanke på varierande fångster i provfisket 2010–2023, men högre fångst 2018 och i viss mån 2021 i kombination med ökande trend i yrkesfiskets landningar tyder på en god beståndsstatus. De relativt höga fångstnivåerna i provfisken i stora delar av Vänern, i både Värmlandssjön och Dalbosjön, samt att många olika storlekar av lake förekommer i fångsten, gör att lakbeståndet bedöms vara livskraftigt och det bedöms därför sannolikt vara inom biologiskt säkra gränser. Även i Vättern bedöms lakbeståndet med sannolikhet vara inom biologiskt säkra gränser. Statusen bedöms som god, med en positiv trend över tid i yrkesfiskets landningar och en först ökande och därefter stabil trend i provfisken med bottensatta nät. I Hjälmaren och Mälaren är lakbestånden förhållandevis mindre än i de övriga sjöarna. Utbredningen hos vuxen lake är sannolikt begränsad till de djupa bassänger som är tillräckligt väl syresatta under sommaren. Låga fångster i provfiskena i de djupare delarna av Mälaren och Hjälmaren gör det svårt att bedöma trender i beståndsstatus. Lakens status i dessa sjöar kan därför ej bedömas.

Cott, P A, Hawkins, A D, Zeddies, D, Martin B, Johnston, T A, et al. Song of the burbot: Under-ice acoustic signaling by a freshwater gadoid fish, J Great L Res, 2014 40 (2), 435-440.

Marjomäki, T J, Mustajärvi, L, Mänttäri, J et al. Indications of polymorphism in the behaviour and morphology of burbot (Lota lota) in a European lake. Hydrobiologia 2022 849: 1839–1853.

1. Wetjen, M.; Schmidt, T.; Schrimpf, A.; Schulz, R. Genetic Diversity and Population Structure of Burbot Lota Lota in Germany: Implications for Conservation and Management. Fisheries Management Eco 2020, 27 (2), 170–184. https://doi.org/10.1111/fme.12396.
2. Bruninga, G. L.; Kanefsky, J.; Scribner, K. T. Spatial Genetic Structure of Upper Great Lakes Burbot (Lota Lota). Journal of Great Lakes Research 2025, 51 (2), 102506. https://doi.org/10.1016/j.jglr.2024.102506.
3. Karlsson, M.; Andersson, G.; Bohman, P.; Hållén, J.; Sandström, A.; Viktor, T. Dioxiner i fet fisk – Hot och utvecklingsmöjligheter för svenskt småskaligt kust- och insjöfiske. IVL Rapport 2017, 2017 (Nr B 2301), 34.
4. Almer, B. Vänerprojektet 1972-1977, fiskdelen; nr 1; Sötvattenslaboratoriet: Drottningholm, 1979; p 42. https://svenskfiskeritidskrift.se/wp-content/uploads/2024/12/1979_1_Vanerprojektet-1982-77_fiskedelen.pdf.
5. Byström Mollstedt, H. Laken i Vänern – populationsutveckling och potentiella påverkansfaktorer. Jämförande analyser av material från perioden 1973-2018. Examensarbete, Skövde Högskola, Skövde, 2019.
6. Rödlistade arter i Sverige 2020; SLU Artdatabanken: Uppsala, 2020.
7. Stapanian, M. A.; Paragamian, V. L.; Madenjian, C. P.; Jackson, J. R.; Lappalainen, J.; Evenson, M. J.; Neufeld, M. D. Worldwide Status of Burbot and Conservation Measures. Fish and Fisheries 2010, 11 (1), 34–56. https://doi.org/10.1111/j.1467-2979.2009.00340.x

Fångsterna av lake i Östersjön är, relativt andra arter, mycket små och har minskat signifikant under perioden 1998–2023 Figur 10 . Största fångster under redovisad tidsserie gjordes 1998 då cirka 4,5 ton fångades. År 2023 fångades 0,2 ton. Över tidsserien har merparten av fångsterna generellt sett gjorts i Bottenviken (Ices-delområde 31). Fångst av lake är rapporterat från totalt 21 olika redskap, med största landningarna i fallande ordning: siknät, gäddryssjor, gäddnät, gösnät, ålryssjor, lakstrut, långrev, torskgarn.

Lake fångas mycket sparsamt i provfisken med nät och data kan inte användas för att analysera trender för bestånden. Studier från finska Österbottenskusten har tidigare visat att lakens rekrytering försämrats som en följd av försurning i de tillrinnande vattendrag där laken leker och växer upp^{33. Hudd R, Kjellman J. Bad matching between hatching and acidification: a pitfall for the burbot, Lota lota, off the river Kyrönjoki, Baltic Sea. Fish Res. mars 2002;55(1–3):153–60.Gå till referens}.

Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistikmyndigheten (SCB) har inga fångster av lake rapporteras från fritidsfisket (eller så ingår arten under övriga arter). I Sportfiskarnas Storfiskregister (en databas för sportfiskefångster av stora fiskar i svenska vatten) finns ingen trend vad gäller årligen största fångade lake (p=0,285), medelvikt 6,1 kg. Antalet rapporterade lakar över 4 kg har varierat stort över tidsperioden men utan trend (p = 0,282) Figur 11a Figur 11b . Rapporteringen av lake har dock minskat något. På 1980- och 1990-talet fanns enstaka toppår med över 60 registreringar. De senaste 10 åren har dock endast ett fåtal (cirka 10 per år) lakar registrerats. Lakar fångade på kusten registrerades fram till 2013, därefter har ingen lake fångad på kusten registrerats, samtliga mellan 2014–2023 är alltså fångade i sötvatten ( Figur 12a Figur 12b Figur 12c Figur 12d ).

Enligt SLU:s Artdatabanken har statusen för lake i Östersjön försämrats under 2000-talet och laken bedömdes 2020 som sårbar (VU, ”vulnerable”). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvaliteten på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Bakgrunden är att arten minskat i övervakningen av både sjöar och vattendrag, främst i södra Sverige^{44. Rödlistade arter i Sverige 2020. Uppsala: SLU Artdatabanken; 2020. 242 s.Gå till referens}. Liknande trender ses också för lake i Nordamerika^{55. Stapanian MA, Paragamian VL, Madenjian CP, Jackson JR, Lappalainen J, Evenson MJ, m.fl. Worldwide status of burbot and conservation measures. Fish Fish. mars 2010;11(1):34–56.Gå till referens}. Lakbestånden på kusten leker och växer upp i kustnära vattendrag och påverkas sannolikt av förändringar i vattendragen, exempelvis klimatrelaterade miljöförändringar. Lake förekommer idag nästan inte alls i yrkesfiskets fångster. Det är dock oklart om detta beror på minskad ansträngning och/eller att laken inte tas om hand och säljs på grund av låg efterfrågan. De fångster som trots allt tas i yrkesfisket förefaller till stora delar vara bifångster i sikfisket. De minskade fångsterna i detta fiske antyder att statusen för laken verkar ha försämrats, men samtidigt har sikfisket med nät i bland annat Bottenviken förändrats på grund av ökade problem med säl. Det saknas statistik över landningar av lake i fritidsfisket. Data ur storfiskregistret visar att medelstorleken på de största registrerade lakarna är oförändrad men att antalet registrerade lakar minskat. Sammantaget är det inte möjligt att bedöma status för lakbestånden på kusten på grund av mycket undermåliga data om beståndens status och landningarna i fisket.

Harrison PM, Gutowsky LFG, Martins EG, Patterson DA, Cooke SJ, Power M. Personality-dependent spatial ecology occurs independently from dispersal in wild burbot (Lota lota). Behav Ecol. 01 mars 2015;26(2):483–92.

Melin MA. 1997. Change in growth and overall condition in populations of anadromous burbot (Lota lota) in the Gulf of Bothnia. Examensarbete, Umeå universitet.

1. Wetjen M, Schmidt T, Schrimpf A, Schulz R. Genetic diversity and population structure of burbot Lota lota in Germany: Implications for conservation and management. Fish Manag Ecol. april 2020;27(2):170–84.
2. Rohtla M, Vetemaa M, Taal I, Svirgsden R, Urtson K, Saks L, m.fl. Life history of anadromous burbot (L ota lota, L inneaus) in the brackish Baltic Sea inferred from otolith microchemistry. Ecol Freshw Fish. april 2014;23(2):141–8.
3. Hudd R, Kjellman J. Bad matching between hatching and acidification: a pitfall for the burbot, Lota lota, off the river Kyrönjoki, Baltic Sea. Fish Res. mars 2002;55(1–3):153–60.
4. Rödlistade arter i Sverige 2020. Uppsala: SLU Artdatabanken; 2020. 242 s.
5. Stapanian MA, Paragamian VL, Madenjian CP, Jackson JR, Lappalainen J, Evenson MJ, m.fl. Worldwide status of burbot and conservation measures. Fish Fish. mars 2010;11(1):34–56.