Europeisk hummer 2025

Vid den svenska västkusten sker ett omfattande yrkes- och fritidsfiske efter hummer (Se karta över yrkesfiskets fångster 2024 överst på sidan). Sedan 2003 är endast fiske med hummertinor tillåtet. Fiskets omfattning har historiskt varit betydligt större än det är i dag (Figur 1) . Under 1950- och 1960-talen minskade den landade mängden hummer och fångst per ansträngning kraftigt, minskningen fortsatte ytterligare under 1970-talet. Hummerfisket bedrevs ofta som binäringsfiske fram till 1994 då det via förändrad lagstiftning delades upp i ett licensierat yrkesfiske och ett reglerat fritidsfiske, respektive grupp med ett begränsat antal tinor per person. Yrkesfiskets landningar i Sveriges officiella statistik under 2024 uppgick till 49 ton. Statistikmyndighetens (SCB) statistik över mängden landad hummer av yrkesfisket finns tillgängliga för åren 1900–2024 (Figur 1) . SCB:s landningsdata omfattar dock inte fritidsfiskets fångster, som står för en betydande del av det totala fisket. År 2007 uppskattades fritidsfisket stå för så mycket som 90 procent eller mer av alla redskap och cirka 75 procent av landningarna⁵. Mellan 2014 och 2016 uppskattades fritidsfisket i en uppdatering av tidigare redskapsräkningar stå för 85 procent av redskapsanvändningen. I  Figur 1 visas fritidsfiskets uppskattade fångster. Det totala antalet tinor som användes i fisket bokfördes av Hushållningssällskapet under perioden 1875–1956. Sedan dess finns inga kontinuerliga uppgifter om den totala ansträngningen, vilket gör att den totala omfattningen av det svenska hummerfisket i form av både fiskeansträngning som totala landningar är osäker. Fisket utvärderas av SLU genom journaler från både fritidsfiskare och kommersiella aktörer, det vill säga yrkesfiskare och dispensgivna turistfiskare (Figur 2) .

Samtliga tillgängliga fiskeriberoende data så som landningar, fångstindex och storleksfördelningar, samt fiskerioberoende data, inklusive fångstindex, undersökningar och storleksfördelningar, har tillsammans med biologisk information om tillväxt, könsmognad och fekunditet analyserats i en integrerad beståndsanalysmodell ”Stock Synthesis 3” (SS3). Modellverktyget justerar för alla ingående parametrar och beräknar den mest sannolika förutsägelsen baserat på tillgängliga data. De tillgängliga dataserierna är förhållandevis långa och täcker perioder av både uppgång och nedgång i fisket vilket ger goda förutsättningar för att skatta den biomassa som motsvaras av hållbart fiske. Under 2024 genomfördes ett gransknings- och utvecklingsförfarande , en så kallad riktmärkning, vilket är en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder, på engelska benämns detta som “Benchmark”. Arbetet genomfördes med deltagare från förvaltande myndigheter, industrin och SLU. Syftet med en riktmärkningen är att utvärdera och besluta om en beståndsmodell som trovärdigt beskriver utveckling och status av beståndet. Se den färdiga rapporten ” Benchmark of European Lobster (Homarus gammarus) in Swedish areas of Skagerrak, Kattegatt and Öresund: stock annex”⁴ för fullständig dokumentation på “SLU publication database”. Den beslutade modellen har under 2025 uppdaterats med data för 2024 och genererat de nya modellresultat som presenteras här.

Data för fångst per ansträngning (antal per tina och säsong) (Figur 2) består av historiska fångster ur Hushållningssällskapets källor för perioden 1875–1956 samt fångstjournaler (antal per tina) från flera hummerfiskande segment, så som turistfiskare, fritidsfiskare och yrkesfiskare i Bohuslän och Halland (Figur 2) . De fångstuppgifter som finns tillgängliga kan dock inte användas för att representera hela fisket. Sedan 1956 fram till i dag saknas årlig statistik på fiskets totala omfattning och fångst. Fångstjournaler från ett urval hummerfiskare finns däremot under perioden 1938–2010 och 2017–2024. Majoriteten av data är fiskeriberoende, och kommer således påverkas av förändringar i fisket eller förvaltningen. SLU bedriver ett fiskerioberoende övervakningsfiske under fredningssäsong i området utanför Lysekil i syfte att jämföra populationstätheter och storleksstruktur i fiskade och ofiskade områden⁶⁶. Under perioden 2021–2024 har SLU även genomfört projekt Lobserve där erfarna hummerfiskare ur allmänheten fiskar under augusti, mäter och återutsätter fångst med dispens från SLU och Havs och vattenmyndigheten (läs om Lobserve på SLU:s hemsida). Syftet är att leverera ett fiskerioberoende beståndsindex med samma provfiskemetodik som SLU:s egna övervakningsfisken samt öka kunskapen om vilka storlekar som utgör det fiskbara beståndet längs västkusten. En historisk analys av fångst per ansträngning under perioden 1875–1956 indikerar att hummerpopulationen i huvudsak reglerades genom täthetsberoende processer, vilket kännetecknas av långsamma fluktuationer i beståndets storlek och antal.⁷ Efter en period med ökad fiskeansträngning under 1930- och 1940-talen minskade hummerbeståndet under 1950- till 1970-talen och är sedan dess styrts av hur mycket som fiskats⁶.

Fiskefria områden i Skagerrak visar att en kraftig begränsning av fisket ger stora positiva effekter på antalet humrar och storleken på individerna lokalt^{2, 3}. Biologiska märkningsundersökningar i flera av dessa områden bekräftar bilden^{2, 6, 8} och har dessutom gett viktig information om livshistorieparametrar såsom individtillväxt och överlevnad. Den positiva utvecklingen av hummerpopulationen i fiskefria områden ger en så kallad ”spillover”-effekt, där vuxna fiskbara individer sprider sig till angränsande bottnar. Effekten är dock begränsad till mycket lokala områden⁹. Däremot kan man förvänta sig en ökad produktion av ägg och larver inom fiskefria områden som kan ge en positiv effekt på rekrytering även i närliggande områden dit larver kan föras med havsströmmar. Utspädningen av larver i vattenmassan gör det dock svårt att kvantifiera denna effekt. Studier från fiskefria områden visar att hummerbestånd kan växa snabbt när fisketrycket upphör. Detta tyder på att det fiskbara beståndet i första hand begränsas av fiskerelaterad mortalitet, snarare än av habitat, reproduktionskapacitet eller rekrytering. Biologiska analyser visar att fångsten från hårt fiskade hummerbestånd ökar i vikt om ett större minimimått tillämpas. Carapaxlängden, som är avståndet från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, används som mått och innebär en begränsning av vilka storlekar som får landas⁶. Detta beaktades vid formuleringen av de uppdaterade föreskrifterna om hummerfiske 2017, då minimimåttet ökades från 8 till 9 cm. Hälften av hummerhonorna är könsmogna vid en storlek på 7.8 cm och ett minimimåttet på 9 cm innebär att en hona som får landas har haft möjlighet att fortplantat sig minst två gånger.

Under 2014–2022 utförde SLU Aqua en uppskattning av antalet redskap inom olika områden genom att räkna redskap längs slumpmässigt utvalda transekter. Delar av kusten inventerades enligt ett rullande schema för att över tid samla in tillräckliga data för att kunna beräkna trender i redskapsanvändning. Mellan 2017–2021 samlades även kontaktuppgifter på fiskande personer in från utmärkta redskap, och dessa personer kontaktades för att lämna fångstuppgifter i journaler som underlag för beståndsuppskattning. Preliminära uppskattningar om fiskets intensitet tyder på att fisket är geografiskt mycket variabelt. I vissa områden är fisketrycket fortfarande högt, även om de regleringar som infördes 2017 har lett till en minskning. I andra områden är fisket betydligt mindre omfattande. På grund av bristande dataunderlag har det ännu inte analyserats om den skiftande intensiteten i fisket återspeglar variationer i tillgång på hummer.

Den nyligen beslutade integrerade beståndsanalysmodellen indikerar att fiskerimortaliteten har varit hög under långa perioder, att den minskade under perioden 2000–2017 men därefter har haft en ökande tendens sedan 2018. Beståndets lekbiomassa ligger på en relativt stabil nivå efter en lång period av låg status som följde den kraftiga nedgången under 1960–1980. Enligt modellen har biomassan ökat sedan 2010 och efter ett trendbrott omkring 2018 befunnit sig på en högre och mer stabil nivå. De senaste årens förbättringar i enskilda beståndsindex, tillsammans med en återställd storleksstruktur, indikerar att biomassan har återhämtat sig efter en längre period av låg status. Indexökningen är delvis en följd av den reducerade fiskekapacitet som realiserades genom regeländringarna 2017, med begränsningar i antal tinor per person, kortare säsong och höjt minimimått. Fiskerimortaliteten har gått ner sedan de högsta nivåerna efter 2000 men förefaller öka något igen de senaste åren. Biomassan av hummer var på sin lägsta nivå enligt modellen åren efter 2000 men har därefter återhämtat sig. Historiska källor tyder på att beståndsstatusen har varierat längs kusten⁷ och ett pågående arbete med fiskerioberoende index är under uppbyggnad för att om möjligt kvantifiera orsakerna till dessa variationer.

Regelförändringen inför säsongen 2017 innebar att minimimåttet höjdes, medan storleken på flyktöppningarna behölls oförändrad. Först 2018 anpassades dessa till 60 mm, i linje med det nya minimimåttet. Detta medförde att en större andel undermåliga humrar fångades och återutsattes under fiskesäsongen 2017. SLU:s fångstdagböcker visade under 2017 att andelen återutsatta humrar mellan det gamla och det nya minimimåttet var större än förväntat. De nya reglerna sammanföll med en ovanligt stark rekrytering, vilket sannolikt resulterade i ett ökat inflöde av humrar till fisket och en förbättrad beståndsstatus. Det tar mellan fyra och åtta år för en hummerlarv att växa in i fisket. Beståndets lekbiomassa bedöms ligga strax under den nivå som ger den högsta avkastningen (SSB_MSY) (Figur 3) . Den relativa fiskerimortaliteten ligger under den nivå som på sikt leder till maximal avkastning (Figur 4) . Detta sammanfattas i en så kallad KOBE-plot (Figur 5) , som visar sannolikheten att beståndet befinner sig i olika kvadranter och om det är överfiskat eller inte.

Figur 3 ; Figur 4 och Figur 5 visar modellresultat från ensemblemodellen och utrycker biomassa (B) respektive fiskeridödlighet (F) i relation till den biomassa och fiskeridödlighet som motsvarar ett hållbart fiske vid en hållbar jämvikt. Referenspunkterna för hållbara nivåer för hummerbeståndet, B_MSY och F_MSY (Biomassan vid den fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid) beräknas i modellen (B_MSY = 41 procent av B₀). En alternativ referenspunkt är B_target, som generellt anges som 40 procent av den ursprungliga (ofiskade) biomassan B₀. Specifika förvaltningsmål för hummer i Skagerrak och Kattegatt saknas både nationellt och internationellt.

Beståndsstatusen bedöms enligt den modell som beslutades vid ”benchmarken” (riktmärkningen)⁴, och med data uppdaterat för 2024. Den så kallade ensemblemodellen som togs fram beskriver flera olika osäkerhetskällor och ger robusta resultat om beståndsstatus som påverkas endast i liten utsträckning av olika antaganden om biologi och fiske. Osäkerheten runt beståndsstatusen är dock relativt stor och ger en delvis blandad bild av nuvarande beståndsstatus. Punktskattningarna för fisketryck och biomassa ligger under nivåerna för överfiske och nära den biomassa som motsvarar ett hållbart fiske. Med osäkerheterna inkluderade är slutsatsen att hummerbeståndet med 72 procent sannolikhet befinner sig på hållbara nivåer (inte i rött) och med 28 procent sannolikhet är överfiskat eller att överfiske pågår. Skillnaden från bedömningen som gjordes 2024 är mycket liten, med en antydan till uppgång i biomassa jämfört med fjolårets resultat.

I en helt integrerad modell som SS3 går det inte att peka ut en enskild förklaring till skillnaden mellan modellanpassningarna. Ett ytterligare år med data ger inte nödvändigtvis enbart en positiv eller negativ förändring utan kan få modellen att tolka tidigare data på ett något annorlunda sätt. Storleksstruktur från ett nytt år med provtagning ger en sammanfattande bild av beståndets nuvarande status men även information om tidigare år, vilket har stor påverkan på modellresultaten både för det senaste året och i ett historiskt perspektiv på minst tio år eftersom humrar är långlivade. Utöver detta är totalfångsten en betydande osäkerhetsfaktor. Statusbedömningen vilar på flera modeller, varav vissa inkluderar antaganden om högre nivåer av orapporterad fångst och därmed en större totalfångst. Yrkesfiskets rapporterade fångster har ökat medan fritidsfiskets fångster antas ha varit oförändrade, vilket innebär att den totala fångsten antas ha ökat något sedan 2023.

En av lärdomarna från riktmärkningsprocessen var att storleksstrukturen är central för förståelsen av hummerbeståndets dynamik, och att information om fiskets totala fångster är avgörande för att minska osäkerheten i nivån av beståndsstatusen. Rapportering av fritidsfiskets fångster skulle sannolikt ge en bättre uppfattning om totalfångsten av hummer. Ytterligare analys av referenspunkter och projektioner från modellen har inte gjorts.

Förvaltningen av hummerfisket är inte begränsat med avseende på ransoner eller kvoter för total fångst. Ett införande av kvoter bedöms som orealistiskt utan nya rapporteringskrav för fritidsfisket och en omfattande kontrollapparat. Begränsning av fångst sker istället på individnivå, vilket innebär att effekterna av åtgärder på den totala fångsten är svåra att förutse. Beståndets utveckling kan därför påverkas starkt av om antalet aktiva fiskare ökar eller minskar. Tidigare åtgärder med begränsning av antal tinor, minimistorlek och säsongslängd har dock haft en gynnsam effekt genom att minska uttaget, och därmed fiskerimortaliteten, vilket har bidragit till att beståndet återuppbyggts. Fredningsområden och stängningar leder till snabbt och varaktigt ökande lokal täthet och större individer och fungerar väl som referensområden för naturlig populationsstruktur samt som buffertområden. Effekten på omkringliggande områden är dock sannolikt begränsad.

Lobserve – Medborgarforskning ger ökad kunskap om hummer.

1. Ellis CD, Hodgson DJ, Daniels CL, Collins M, Griffiths AGF. Population genetic structure in European lobsters: implications for connectivity, diversity and hatchery stocking. Mar Ecol-Prog Ser. 2017;563:123-37.
2. Knutsen JA, Kleiven AR, Olsen EM, Knutsen H, Espeland SH, Sordalen TK, et al. Lobster reserves as a management tool in coastal waters: Two decades of experience in Norway. Mar Policy. 2022;136.
3. Oresland V, Oxby G, Oxby F. Abundance and Size of European Lobsters (Homarus gammarus) and Brown Crabs (Cancer pagurus) inside and Outside the Kavra Lobster Reserve (West Coast of Sweden). Crustaceana. 2020;93(2):157-69.
4. Sundelöf A, Cardinale, M., Sande, H., Hammenstig-Åström, E., Pärn, H. . Benchmark of European Lobster (Homarus gammarus) in Swedish areas of Skagerrak, Kattegat and Öresund – Stock Annex. Lysekil: Institutionen för akvatiska resurser; 2025. Report No.: Aqua notes 2025:4 Contract No.: SLU.aqua.2023.4.1-197. Available from: https://doi.org/10.54612/a.4l1lrggjfs.
5. Ulmestrand M, Loo L-O. Fritidsfisket efter hummer hösten 2007. Göteborg; 2009.
6. Sundelof A, Grimm V, Ulmestrand M, Fiksen O. Modelling harvesting strategies for the lobster fishery in northern Europe: the importance of protecting egg-bearing females. Popul Ecol. 2015;57(1):237-51.
7. Sundelof A, Bartolino V, Ulmestrand M, Cardinale M. Multi-Annual Fluctuations in Reconstructed Historical Time-Series of a European Lobster (Homarus gammarus) Population Disappear at Increased Exploitation Levels. Plos One. 2013;8(4).
8. Sordalen TK, Halvorsen KT, Vollestad LA, Moland E, Olsen EM. Marine protected areas rescue a sexually selected trait in European lobster. Evol Appl. 2020;13(9):2222-33.
9. Oresland V, Ulmestrand M. European lobster subpopulations from limited adult movements and larval retention. ICES J Mar Sci. 2013;70(3):532-9.