Skarpsill 2024

Skarpsill i Östersjön fångas huvudsakligen med parflyttrål tillsammans med sill/strömming och används i stor utsträckning till fiskmjöl och olja. I östbaltiska länder används skarpsill också för konsumtion. Efter en stor fångstökning i början av 1990-talet har fångsterna av skarpsill minskat från cirka 530 000 ton 1997 till cirka 250 000 ton under 2011–2016⁵. Under de senaste sju åren (2016–2023) har den totala fångsten legat mellan cirka 250 000–300 000 ton årligen. Det har förekommit mindre variationer från år till år, men inga dramatiska förändringar. Det är tydligt att dessa nivåer är lägre än toppåren runt mitten av 1990-talet, då fångsterna översteg 400 000 ton. Samtidigt är fångsterna högre jämfört med de lägre nivåerna under 1980- och tidigt 1990-tal. År 2023 fångades 265 900 ton skarpsill Figur 1 ⁵. År 2023 stod Sverige för cirka 17 procent av fångsterna^{1, 5}. Svenskt fiske efter skarpsill utvecklades under 1990-talet med inriktning på fiskmjöl och olja. Fisket är som mest intensivt under vinter och vår och sker i hela Egentliga Östersjön. Det finns inga data på fångster av skarpsill i fritidsfisket.

Skarpsill är ett viktigt bytesdjur för torsk och en eventuell ökning av fisketrycket på skarpsill i torskens huvudområde (Ices-delområden 25–26) kan försämra tillståndet för torsk. I torskens huvudområde bör därför skarpsillsfisket regleras med avseende på torskens kondition. Eftersom torsk och skarpsill påverkar varandra starkt bör en förvaltningsplan även ta hänsyn till hur torskens rumsliga fördelning utvecklas i förhållande till skarpsillsbeståndet⁶. Faktorer som påverkar skarpsillsbeståndens utbredning, såsom effekter av skarpsill på torsk, bör undersökas mer. Det mesta av skarpsillen fiskas tillsammans med sill. Eftersom skarpsill och sill fångas i samma fiske bör hänsyn till beståndsstatusen hos sill tas vid förvaltning av skarpsill (speciellt i Ices-delområden 25–29 och 32). Detta kräver att uppföljning av artsammansättningen i landningarna genomförs rutinmässigt¹.

Beståndsuppskattningen bygger på underlag från två internationella akustik/trålundersökningar i Östersjön som går under namnet ”Baltic International Acoustic Survey” (Bias) och ”Baltic Acoustic Spring Survey” (Bass). Bias är inriktad på att uppskatta mängden skarpsill och sill/strömming medan Bass bara är inriktad på att uppskatta mängden skarpsill. I undersökningen samlas även biologisk information in, som längder, vikt, könsmognad och ålder¹. Undersökningen visar att skarpsillen har varit mest koncentrerat i den norra delen av centrala Östersjön sedan slutet av 1990-talet^{1, 5}. År 2023 genomfördes en så kallad ”benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder),där bedömningsmodellen samt naturlig mortalitet och referensnivåer uppdaterades⁷. Lekbiomassan (SSB; Figur 2 ) var som störst 1997 och har därefter minskat men har alltid varit över den beståndsstorlek för vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim) och det tröskelvärde för beståndets biomassa som inte bör underskridas när fisket sker vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger)⁵. Den starka rekryteringar från 2014 har lett till en markant ökning av beståndsbiomassan under 2016–2017. De tre senaste rekryteringarna är dock mycket svaga, vilket har lett till en markant minskning av biomassan. Prognosen för lekbiomassan 2024 är 22 procent lägre än den uppskattade SSB för 2023⁵. Fiskeridödligheten (F; Figur 3 ) ökade i början av 1990-talet och har varit över den fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning över tid (F_MSY) sedan 1995 undantaget 2011–2012 och 2016–2017. Den naturliga dödligheten för skarpsill har minskat i takt med torskbeståndens nedgång, vilket kan bero av en minskad rumslig överlapp för de två bestånden^{1, 5}. Rekryteringen (R) har varierat över tid med enstaka år med god rekrytering och längre perioder med lägre rekrytering. Rekryteringen 2020–2021 låg över genomsnittet, men 2022 låg den under genomsnittet och är bland de lägsta i tidsserien Figur 4 ⁵. Fortsätter den låga rekryteringen kommer den vikande trenden i SSB troligtvis att fortsätta⁵.

Skarpsillen är en betydande födokälla för rovfisk, sjöfågel och marina däggdjur och en viktig komponent i ekosystemets födoväv^{1, 6}. Under 1990-talet minskade skarpsillens medelvikt markant, med cirka 40 procent även om detta varierade mellan olika områden i Östersjön^{8, 9}. Medelvikten har förblivit låg sedan dess, med en svag uppgång efter 2005, följt av en ny nedgång de senaste åren¹. Den låga medelvikten beror sannolikt på täthetsberoende effekter och konkurrens mellan individer, eftersom skarpsillsbeståndet har ökat på grund av stigande temperaturer och minskad predation från torsk⁵. Samtidigt har minskningen i vikt kopplats också till minskad tillgång på kräftdjuret Pseudocalanus elongatus, en viktig födokälla under leken på våren^{10, 11}. Åldersstrukturen har varierat mycket under de senaste 40 åren men utan någon tydlig trend¹.

Internationella havsforskningsrådet bedömer att beståndets fiskeridödlighet ligger över det referensvärde för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY). Beståndets lekbiomassa ligger över både gränsvärdet som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger) och över den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim)⁵.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Skarpsill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt fiskas huvudsakligen med trål i den fria vattenmassan för användning inom konservindustrin^{2, 7}. I Sverige fiskas den även med snörpvad för konsumtion. Fångsterna var som störst i mitten på 1970-talet, då cirka 600 000 ton fångades. Fångstdata före 1996 anses vara mindre tillförlitliga på grund av osäkerhet om potentiella bifångster av Nordsjösill². Sedan mitten av 1990-talet har fångsterna varit låga och varierat markant utan särskilt trend Figur 5 . År 2023 var fångsterna 91 420 ton (cirka 116 ton i Skagerrak och Kattegatt), varav Sverige stod för cirka tio procent² Det finns inga data på fångster av skarpsill i fritidsfisket.

Skarpsillen är en betydande födokälla för rovfisk, sjöfågel och marina däggdjur och är en viktig födovävskomponent i ekosystemet. Skarpsillen i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt är kortlivad. Beståndsuppskattningen är baserad på provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS) och akustikundersökningen (”Herring Acoustic Survey”, Heras)^{2, 12}. IBTS är inriktad på att uppskatta biomassan av olika bottenlevande arter och arter som lever i den fria vattenmassan, medan Heras är inriktad på att uppskatta mängden sill och skarpsill. De naturliga mortaliteterna som används i modellen har uppdaterats 2024 med hjälp av resultaten från den senaste flerartsmodellen för Nordsjön⁸. Denna uppdatering förändrade uppfattningen om beståndet status, vilket ledde till en uppjustering av både rekrytering (sedan 1991) och lekbiomassa (SSB, sedan 1982), samt en nedjustering av fiskeridödligheten en (sedan 1981)¹². Efter dessa förändringar uppdaterades referenspunkterna. Lekbiomassan (SSB; Figur 6 ) har sedan år 2014 legat över den minsta beståndsstorlek som ska bevaras i havet efter fiske för att säkerställa framtida rekrytering (MSY B_escapement), och över den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim)¹². År 2024 beräknas SSB ligga under samtliga referenspunkter. Fiskeridödligheten (F; Figur 7 ) för skarpsill i åldern 1–2 år har varierat under hela tidsserien, utan att uppvisa någon tydlig trend¹². En ökning observerades år 2023. Rekryteringen (R; Figur 8 ) har legat på låga nivåer sedan början av 1980-talet^{2, 12}.

Internationella havsforskningsrådet bedömer att beståndets lekbiomassa ligger under både den minsta beståndsstorlek som ska förbli i havet varje år efter fiske för att säkerställa framtida rekrytering (MSY B_escapement) och den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim)¹³. Inga referenspunkter för fiskeridödligheten har fastställts¹².

Det är viktigt att ta hänsyn till ansträngningsfördelningen inom Kattegatt och Skagerrak, för om fisket förflyttas till att bli mer koncentrerat till kustområden i Kattegatt och Skagerrak kan detta leda till utarmning av lokala populationer.

Den stora minskningen i rekommenderad fångst för år 2024 beror främst på att rekryteringen 2023 ligger under genomsnittet samt på en mindre beståndsstorlek i 2024¹².

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.