Europeisk hummer 2024

Vid svenska västkusten sker ett omfattande yrkes- och fritidsfiske efter hummer (Se karta över yrkesfiskets fångster 2023 överst på sidan). Fisket bedrivs sedan 2003 endast med hummertinor. Fiskets omfattning har historiskt varit betydligt större än det är i dag (Figur 1) . Under 1950- och 1960-talen minskade den landade mängden hummer och fångst per ansträngning kraftigt och ytterligare under 1970-talet. Hummerfisket bedrevs ofta som binäringsfiske fram till 1994 då det delades upp i ett licensierat yrkesfiske och ett reglerat fritidsfiske, varje grupp med ett begränsat antal tinor per person. Yrkesfiskets landningar i Sveriges officiella statistik under 2023 var 45 ton. Statistikmyndighetens (SCB) statistik över mängden landad hummer av yrkesfisket finns tillgängliga för åren 1900–2023 (Figur 1) . SCB:s landningsdata täcker dock inte fritidsfiskets fångster som står för en betydande del av fångsterna. År 2007 uppskattades fritidsfisket stå för så mycket som 90 procent eller mer av alla redskap och cirka 75 procent av landningarna⁵, mellan perioden 2014–2016 uppskattades i en uppdatering av tidigare redskapsräkningar fritidsfisket stå för 85 procent av redskapsanvändningen. I (Figur 5) är fritidsfiskets omfattning av fångster estimerade. Det totala antalet tinor som användes i fisket bokfördes av Hushållningssällskapet under 1875–1956. Sedan dess finns inga kontinuerliga uppgifter om den totala ansträngningen vilket gör att den totala omfattningen av det svenska hummerfisket i form av såväl fiskeansträngning som totala landningar är oviss. Fisket utvärderas av SLU genom journaler från både fritidsfiskare och kommersiella aktörer (yrkesfiskare och dispensgivna turistfiskare) (Figur 2) .

Samtliga tillgängliga fiskeriberoende (landningar, fångstindex, storlekar) och fiskerioberoende data (fångstindex, survey, storlekar) har tillsammans med biologisk information om tillväxt, könsmognad och fekunditet analyserats i en integrerad beståndsanalysmodell (SS3-Stock Synthesis 3). Modellverktyget använder anpassningar till alla ingående parametrar och lämnar en mest sannolik förutsägelse givet de ingående data. De tillgängliga dataserierna är förhållandevis långa och täcker perioder av både uppgång och nedgång i fisket och ger goda förutsättningar för att skatta den biomassa som motsvaras av hållbart fiske. Under 2024 har ett gransknings- och utvecklingsförfarande genomförts, en så kallad “Benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder), med deltagare från förvaltande myndigheter, industrin och SLU. Syftet med en ”Benchmark” är att utvärdera och besluta om en beståndsmodell för bedömning av beståndsstatus som trovärdigt beskriver utveckling och status av beståndet. Se den färdiga rapporten ” Benchmark of European Lobster (Homarus gammarus) in Swedish areas of Skagerrak, Kattegat and Öresund : stock annex”⁴ för fullständig dokumentation på “SLU publication database”.

Data för fångst per ansträngning (antal per tina och säsong) (Figur 2) består av historiska fångster ur Hushållningssällskapets källor (1875–1956) och fångstjournaler från flera hummerfiskande segment (turistfiskare, fritidsfiskare, yrkesfiskande) i Bohuslän och Halland (Antal per tina) (Figur 2) . De fångstuppgifter som finns tillgängliga kan dock inte användas för att representera hela fisket. Sedan 1956 fram till i dag saknas årlig statistik på fiskets totala omfattning och fångst. Fångstjournaler från ett urval hummerfiskare finns däremot under perioden 1938–2010 och 2017–2023. Majoriteten av data är fiskeriberoende, och kommer således påverkas av förändringar i fisket eller förvaltningen. SLU bedriver ett fiskerioberoende övervakningsfiske under fredningssäsong i området utanför Lysekil med syfte att jämföra populationstätheter och storleksstruktur i fiskade och icke fiskade områden som har genererat data på tillväxt och överlevnad⁶. Under 2021–2024 har SLU också bedrivit ett projekt där erfarna hummerfiskare ur allmänheten fiskar under augusti, mäter och återutsätter fångst, med dispens från SLU och Havs och vattenmyndigheten (läs om Lobserve på SLU:s hemsida). Syftet är att leverera ett fiskerioberoende beståndsindex med samma provfiskemetodik som i SLU:s egna övervakningsfiske samt öka informationen om vilka storlekar som utgör det fiskbara beståndet längs västkusten. En tidigare historisk analys av fångst per ansträngning har visat att hummerpopulationen mellan 1875–1956 var reglerad i huvudsak av naturligt täthetsberoende, karaktäriserat av långsamma cykler av bättre och sämre populationsstatus ⁷. Efter en period med ökad fiskeansträngning under 1930- och 1940-talen minskade hummerbeståndet under 1950- till 1970-talen och är sedan dess styrt av hur mycket som fiskats⁶.

Fiskefria områden i Skagerrak visar att en kraftig begränsning av fisket ger stora positiva effekter på mängden hummer och storleken på individerna lokalt ^{2, 3}. Biologiska märkningsundersökningar i flera av områdena bekräftar den bilden ^{2, 6, 8} och levererar dessutom viktig information om livshistorieparametrar, som individtillväxt och överlevnad. Den positiva utvecklingen av hummerbestånd i fiskefria områden spiller över i form av utflyttning av vuxna fiskbara individer till omkringliggande bottnar. Den effekten är dock mycket lokal ⁹. Däremot kan man förvänta sig en ökad produktion av ägg och larver inom fiskefria områden som kan ge en positiv effekt på rekrytering även i närliggande områden dit larver kan föras med havsströmmar. Utspädningen av larver i vattenmassan gör det dock svårt att kvantifiera denna effekt. Eftersom studier från fiskefria områden visar på snabb tillväxt av hummerbestånd när fisket begränsas är det dock osannolikt att det fiskbara beståndet är begränsat av habitat, reproduktion eller rekrytering utan snarare av fiske. Biologiska analyser visar att fångsten från hårt fiskade hummerbestånd ökar i vikt om man tillämpar ett större minimimått som innebär en begränsning av vilka storlekar av individer som får landas. Genom att begränsa fisket till större individer, och på så vis freda en större andel reproduktiva individer från fiske, minskar också den negativa påverkan på reproduktionen i beståndet ⁶. Detta beaktades vid formuleringen av de uppdaterade föreskrifterna om hummerfiske 2017 på så sätt att minimimåttet ökades från 8 till 9 cm.

Under 2014–2022 utförde SLU Aqua en uppskattning av antalet redskap inom olika områden genom räkning av redskap längs slumpmässigt utvalda transekter. Delar av kusten inventerades enligt ett rullande schema för att över tid ackumulera tillräckliga data för att kunna beräkna trender i redskapsanvändning. Även de fiskandes kontaktuppgifter samlades in 2017–2021 från de utmärkta redskapen och de fiskande kontaktades för att lämna fångstuppgifter i journal för beståndsuppskattning. Preliminära uppskattningar om fiskets intensitet tyder på att fisket är geografiskt mycket variabelt. I vissa områden fiskas det fortfarande hårt trots regleringarna som infördes 2017 och i andra områden är fisket betydligt mindre omfattande. På grund av bristande dataunderlag är det ännu inte analyserat huruvida fiskets skiftande intensitet återspeglar tillgång på hummer eller status i beståndet.

Den nyligen beslutade integrerade beståndsanalysmodellen indikerar att fiskerimortaliteten har varit hög i långa perioder, att den minskat under åren 2000–2017, men har sedan 2018 en ökande tendens. Beståndets lekbiomassa är på en relativt stabil nivå efter en lång period av dålig status (sedan en stor nedgång 1960-1980). Enligt modellen har biomassan ökat sedan 2010 och efter ett trendbrott vid ungefär 2018 varit på en högre och mer stabil nivå. De sista årens positiva utveckling i enskilda beståndsindex i kombination med storleksstruktur informerar modellen om att biomassan har återhämtat sig efter en lång period av dålig status. Delvis kan den positiva effekten i index tillskrivas den reducerade kapaciteten i fisket som åstadkommits genom regeländringar från 2017 vilka begränsade antalet tinor per person, säsongslängd samt minimimått. Fiskerimortaliteten har gått ner sedan de högsta nivåerna efter år 2000 och förefaller öka något igen de sista åren. Biomassan av hummer var på sin lägsta nivå enligt modellen åren efter 2000 men har därefter återhämtat sig. Beståndsstatusen förefaller ha varierat längs kusten enligt historiska källor ⁷ och ett pågående arbete med fiskerioberoende index är under uppbyggnad för att om möjligt kvantifiera orsakerna till detta.

Regelförändringen inför säsongen 2017 innebar ett ökat minimimått med en bibehållen storlek på flyktöppningarna (som först 2018 reglerades till 60 mm, den storlek som matchar det nya minimimåttet). Undermåliga humrar fångades och fick släppas ut i större grad än tidigare under fiskesäsongen 2017. SLU:s fångstdagböcker visade under 2017 på en större andel återutsatta humrar mellan det gamla och det nya minimimåttet än väntat. De nya reglerna verkar således ha sammanfallit med en starkare rekrytering än tidigare år vilket torde ha lett till en ökad rekrytering till fisket och en förbättrad beståndsstatus. Det tar cirka fyra till åtta år för en hummerlarv att växa in i fisket. Beståndets lekbiomassa bedöms till just under den biomassan som ger den högsta avkastningen (SSB_MSY) (Figur 3) . Den relativa fiskerimortaliteten ligger under den nivå som på sikt leder till maximal avkastning (Figur 4) . Detta sammanfattas i en så kallad KOBE-plot (Figur 5) som visar sannolikheten att beståndet befinner sig i olika kvadranter och om det är överfiskat eller inte.

Figur 3 , 4 och 5 visar modellresultat av ensemblemodellen och utrycker biomassa (B) respektive fiskeridödlighet (F) i relation till den biomassa och den fiskeridödlighet som motsvaras av ett hållbart fiske vid en hållbar jämvikt. Referenspunkter för hållbara nivåer för hummerbeståndet B_MSY och F_MSY (Biomassan vid den fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid) beräknas i modellen (B_MSY = 41 procent av B₀). En alternativ referenspunkt är B_target som generellt anges som 40 procent av den ursprungliga (ofiskade) biomassan B₀. Specifika förvaltningsmål för hummer i Skagerrak och Kattegatt saknas både nationellt och internationellt.

Beståndsstatusen bedöms, enligt den modell som beslutades om vid benchmarken ⁴, vara betydligt mer optimistisk än tidigare. En så kallad ensemblemodell togs fram som beskriver flera olika osäkerhetskällor, och ger robusta resultat om beståndsstatus. Osäkerheten runt beståndsstatusen är dock relativt stort och ger en blandad bild av nuvarande beståndsstatus (Figur 5) . Punktestimatet är under överfiskad nivå och nära hållbar biomassa. Med osäkerheterna inkluderade är slutsatsen att hummerbeståndet är på hållbara nivåer (inte i rött) med 75 procent chans och överfiskat med 25 procent risk. Skillnaden från tidigare modell är flera, antaganden om orapporterad fångst, ytterligare datapunkter, uppdaterad information om beståndets storleksstruktur med mera. I en helt integrerad modell (som SS3 är) går det inte att peka på en enskild förklaring till skillnaden mellan modellanpassningarna. Ett ytterligare år med data ger inte nödvändigtvis en enbart positiv eller negativ förändring utan kan få modellen att tolka tidigare data på ett lite annorlunda sätt. Storleksstruktur från ett nytt år med provtagning ger en sammanfattande bild av vad som finns i beståndet nu, men även information om vad som funnits tidigare år och har därför stor påverkan på modellresultat, både för det senaste året och i ett åtminstone tioårigt historiskt perspektiv. I tillägg till detta är totalfångsten en betydande osäkerhetsfaktor. Årets statusbedömning vilar på flera modeller där några av dem har använt en förhöjd nivå av orapporterad fångst (och således även totalfångst). Modellen tolkar i det här fallet ökningen av fångst som en ökning av biomassa och därför en generell ökning av beståndsstatusen.

En av lärdomarna av benchmarkprocessen var att storleksstruktur är viktigt för förståelsen av hummerbeståndets dynamik, och att information om fiskets totala fångster är viktigt för att minska osäkerheten i nivån av beståndsstatusen. Ytterligare analys av referenspunkter och projektioner från modellen har inte gjorts.

Förvaltningen av hummerfisket är inte kontrollerat med ransoner eller kvoter. Någon kvot kan inte heller hanteras realistiskt utan nya rapporteringskrav från fritidsfiske och en därtill omfattande kontroll. Begränsning sker således på individnivå (fiskare) vilket innebär att åtgärder är svåra att förutse effekterna av. Tidigare åtgärder med begränsning av antal tinor, minimistorlek och säsongslängd har dock varit delvis gynnsamma för att begränsa uttag av fångst. Fredningsområden/stängning leder till snabbt och varaktigt ökande lokal täthet och storvuxna individer och fungerar väl som referensområden för naturlig populationsstruktur och som buffertområden. De har dock sannolikt en begränsad effekt på omkringliggande områden.

Lobserve – Medborgarforskning ger ökad kunskap om hummer.

1. Ellis CD, Hodgson DJ, Daniels CL, Collins M, Griffiths AGF. Population genetic structure in European lobsters: implications for connectivity, diversity and hatchery stocking. Mar Ecol-Prog Ser. 2017;563:123-37.
2. Knutsen JA, Kleiven AR, Olsen EM, Knutsen H, Espeland SH, Sordalen TK, et al. Lobster reserves as a management tool in coastal waters: Two decades of experience in Norway. Mar Policy. 2022;136.
3. Oresland V, Oxby G, Oxby F. Abundance and Size of European Lobsters (Homarus gammarus) and Brown Crabs (Cancer pagurus) inside and Outside the Kavra Lobster Reserve (West Coast of Sweden). Crustaceana. 2020;93(2):157-69.
4. Sundelöf A, Cardinale, M., Sande, H., Hammenstig-Åström, E., Pärn, H. . Benchmark of European Lobster (Homarus gammarus) in Swedish areas of Skagerrak, Kattegat and Öresund – Stock Annex. Lysekil: Institutionen för akvatiska resurser; 2025. Report No.: Aqua notes 2025:4 Contract No.: SLU.aqua.2023.4.1-197. Available from: https://doi.org/10.54612/a.4l1lrggjfs.
5. Ulmestrand M, Loo L-O. Fritidsfisket efter hummer hösten 2007. Göteborg; 2009.
6. Sundelof A, Grimm V, Ulmestrand M, Fiksen O. Modelling harvesting strategies for the lobster fishery in northern Europe: the importance of protecting egg-bearing females. Popul Ecol. 2015;57(1):237-51.
7. Sundelof A, Bartolino V, Ulmestrand M, Cardinale M. Multi-Annual Fluctuations in Reconstructed Historical Time-Series of a European Lobster (Homarus gammarus) Population Disappear at Increased Exploitation Levels. Plos One. 2013;8(4).
8. Sordalen TK, Halvorsen KT, Vollestad LA, Moland E, Olsen EM. Marine protected areas rescue a sexually selected trait in European lobster. Evol Appl. 2020;13(9):2222-33.
9. Oresland V, Ulmestrand M. European lobster subpopulations from limited adult movements and larval retention. ICES J Mar Sci. 2013;70(3):532-9.