Kummel 2023

Kummel fångas främst i Irländska sjön och nordliga Biscayabukten, men under senare år har det rapporterats ökade fångster i de nordliga delarna av utbredningsområdet, inklusive Västerhavet (Figur 1)¹. Arten fiskas företrädesvis med bottentrål (30 procent), nät (32 procent) och långrev (29 procent) men fångas även i andra fisken (9,5 procent)³. Mängden utkast (fisk kastad överbord) av kummel har ökat under den senaste tiden och inkluderar i vissa områden mycket ungfisk. Kummel delas av EU upp i ett nordligt och ett sydligt bestånd, varav endast det nordliga beståndet, som främst återfinns i norra Biscayabukten, den Keltiska sjön och Nordsjön, är relevant för Sveriges del. Efter en lång period med landningar strax under 60 000 ton per år ökade landningarna under början på 2010-talet för att nå sitt högsta värde 2016, då drygt 107 500 ton landades. Sedan dess har landningarna minskat årligen och var 2022 drygt 67 432 ton^1,3 ( figur 2 och figur 3 ). Mellan 2014 och 2022 har Sveriges kummelfångster varierat mellan 90 ton (2017) och 148 ton (2019). Data från fritidsfisket saknas, men fångsterna anses vara obetydliga i jämförelse med yrkesfiskets landningar.

Kummelbeståndet utvärderas av Internationella havsforskningsrådet (Ices) med hjälp av en längdbaserad beståndsuppskattningsmodell som baseras på yrkesfiskets fångster i kombination med flera bottentrålundersökningar³.

År 2022 genomfördes en så kallad ”interbenchmark” (oplanerad grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder) och beståndsuppskattningar uppdaterades⁴. Beståndsuppskattningen är nu könsseparerad och tar hänsyn till könsberoende tillväxt och naturlig dödlighet. Uppskattningarna av lekbiomassan som gjordes 2023 inkluderar endast honorna.

Lekbiomassan (SSB, figur 4 ) började öka kraftigt 2008, efter tidigare låga nivåer sedan slutet av 1970-talet. Den högsta lekbiomassan uppmättes 2016 och har sedan dess minskat, men ligger väl över gränsvärdet som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger)³. Fiskeridödligheten (F) (figur 5) har minskat markant efter en lång period av överfiske och befinner sig sedan 2009 under den nivå som ger maximal hållbar avkastning (F_MSY) ³. Rekryteringen har varierat utan påtaglig trend under hela perioden³ (figur 6) . Eftersom kummel är en utpräglad rovfisk påverkar den både det egna beståndet genom kannibalism, men även andra mindre arter som lever i den fria vattenmassan som exempelvis kolmule. Den framtida förvaltningen bör därför eftersträva att potentiella ekosystemeffekter av kummelfisket inkluderas.

Ices bedömer att beståndets fiskeridödlighet ligger under det referensvärde för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY). Beståndets lekbiomassa ligger över gränsvärdet som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger) och över den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim).

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

1. Report of the Working Group for the Bay of Biscay and the Iberian waters Ecoregion (WGBIE) 2023. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2023. ICES Scientific Reports; 5:69. Hämtad från: https://doi.org/10.17895/ices.pub.23541168.
2. Westgaard JI, Staby A, Aanestad Godiksen J, Geffen AJ, Svensson A, Charrier G, et al. Large and fine scale population structure in European hake (Merluccius merluccius) in the Northeast Atlantic. ICES Journal of Marine Science; 2017;74.
3. Advice on fishing opportunities, catch, and effort Greater Northern Sea, Celtic Seas, and Bay of Biscay and Iberian Coast Ecoregions. Hake (Merluccius merluccius) in subareas 4, 6, and 7, and in divisions 3.a, 8.a–b, and 8.d, Northern stock (Greater North Sea, Celtic Seas, and the northern Bay of Biscay). Internationella Havsforskningsrådet; 2023. Hämtad från: https://doi.org/10.17895/ices.advice.21840852.v1.
4. Report of the Benchmark workshop on anglerfish and hake (WKANGHAKE; outputs from 2022 meeting). Internationella Havsforskningsrådet; 2023. Hämtad från: http://doi.org/10.17895/ices.pub.20068997.