Gädda 2023

Gädda fiskas i första hand av sportfiskare⁵. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån fångas mest gädda i inlandsvatten och totala fångsterna var nästan fyra gånger större än på kusten 2022. Fritidsfiskets totala fångster av gädda i inlandet beräknades till 7 400 ton (95 procent konfidensintervall 4 500–10 300) år 2022. Andelen återutsatt gädda är generellt hög och behållen fångst var därför betydligt lägre, 1 600 ton (95 procent konfidensintervall 850–2 300).

Ett liknande mönster kan ses i de fyra största sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Där är den genomsnittliga återutsättningsgraden 91 procent (95 procent konfidensintervall 82–100 procent), vilket innebär att det blir stora skillnader mellan total och behållen fångst. Totalfångsten är högst i Mälaren, Vänern och Vättern men lägre i Hjälmaren ( figur 1 , 2 ). Sammantaget verkar den behållna fångsten av gädda i fritidsfisket vara högre än yrkesfisket i Mälaren och Vättern, på ungefär samma nivå i Vänern och lägre än yrkesfisket i Hjälmaren (figur 2) . Fångsterna är beräknade som ett årligt genomsnitt för de senaste fem åren (2018–2022).

Riktat yrkesmässigt fiske efter gädda förekommer, men i mindre utsträckning. Gädda är en relativt svårfångad fisk i de passiva redskap som dominerar insjöfisket. I den mån gädda fångas så är det främst på våren och i viss mån på hösten som bifångst i bottensatta nät. Landningarna sker främst i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. I alla sjöarna har landningarna minskat de senaste trettio åren (figur 3) . I ett längre tidsperspektiv har landningarna av gädda främst minskat i Vänern, från 120 ton 1974 och 1975 till 58 ton 2000 och 35 ton 2022. Landningarna i Mälaren har historiskt sett varierat mellan ungefär 25 och 40 ton årligen sedan slutet på 1960-talet. I Mälaren landades 20 ton under 2022. I Hjälmaren landades som mest 53 ton 1999, och under 2022 landades 25 ton. Vättern skiljer sig från de andra stora sjöarna i det att landningarna ökat de senaste cirka 20 åren. Gädda förekommer dock sparsamt i de delar av Vättern där yrkesfiske huvudsakligen bedrivs och landningarna var endast 2,2 ton 2022. De minskade landningarna antas i huvudsak bero på en minskad ansträngning, som påverkas av varierande avsättningsmöjligheter för gädda.

I Vänern samlar Länsstyrelsen i Värmlands län in statistik om fritidsfisket med nät och andra mängdfångande redskap. Insamlingen baseras på personer som ansökt om redskapsnummer, enligt FIFS 1994:14. Baserat på svar från enkäter har totalfångsterna av gädda där minskat från 45 ton 2000 till 3,8 ton 2021. Minskningen beror med största sannolikhet på en minskad ansträngning i fisket, både vad gäller antalet utövare och antalet fiskedagar per person. Sedan 2000 har fångst per ansträngning, beräknat som antal kg per fiskedag för personer som fångar gädda, minskat med i genomsnitt 0,02 per år (figur 4) . Detta bedöms dock inte reflektera beståndets utveckling, utan är mer troligen en effekt av att fritidsfisket med mängdfångande redskap i allt mindre utsträckning är riktat efter gädda.

Gädda är en svårövervakad art då den endast sporadiskt fångas i provfisken med nät och ytterst sällan i trålundersökningar, antagligen på grund av sin relativt stillastående livsstil under tiden på året som provfiskena görs. Ofta är fångsten av gädda mindre än en individ per tjugo provfiskenät, vilket gör det svårt att räkna på trender i antal och storlek i de stora sjöarna. En del uppgifter kan dock samlas in via särskilda satsningar och projekt. Exempelvis bedrivs forskning vid SLU som syftar till att utveckla metoder som kan uppskatta mängden gädda i ett vatten utifrån vattenprover (Läs mer på SLU:s hemsida samt referens^6,7). Tekniken bygger på att mängden DNA som mäts i vattnet kan användas för att beräkna också mängden gädda⁶. I en nyligen publicerad studie gjordes en jämförelse mellan DNA-metoder och standardiserade spöprovfisken. Studien visade att båda metoderna kan skilja områden med mycket gädda från områden med en mindre mängd gädda. Dock spelade vattentemperaturen en stor roll, vilket är förståeligt då ökande temperaturer gör gäddan mer rörlig och fler gäddor börjar att leka, vilket gör att det blir både mer DNA och mer spridning i vattnet⁷.

Eftersom gäddan leker och växer upp i mycket grunt vatten, gärna på översvämmade strandängar, kan variationer i vattenståndet vara viktigt för artens reproduktion i insjöar⁸. I Mälaren bedrevs under mitten av 1900-talet provfiske med ängsryssjor i samband med gäddleken. Fångsterna av gädda och även variationen i årsklasstyrka i detta provfiske berodde i hög grad på vattenståndet och mängden lekområden har pekats ut som avgörande för gäddans numerär⁹.

Ett viktigt mått på beståndens status är storleksfördelningen, det vill säga hur många fiskar per storleksklass det finns¹⁰. Storleken på fångad gädda i fritidsfisket registreras av fiskare på frivillig basis hos Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sportfiskarna, som har utvecklat en mobilapplikation för fångstregistrering (Läs mer på fangstdatabanken.se). I Vänern har storleksfördelningen i fritidsfisket varit stabil 2014–2021 (figur 5) . Andelen stora individer (större än 100 cm) som rapporterats har varierat mellan 9–13 procent, vilket får anses indikera en god status hos gädda i Vänern.

En liknande metod används för att samla in data om storleksfördelningen hos gädda i Mälaren. Insamlingen sker i samarbete med bland andra Sveriges organiserade fiskeguider, som i ett pilotprojekt har börjat samla in data för att bidra med kunskap om gädda och öring, både i sjöar och på kusten (Läs mer om Spöreg på SLU:s hemsida). Insamlat data är dock ännu inte tillräckligt omfattande för att användas som underlag för beståndsbedömning.

Stickprov av ålder och storlek hos gädda har undersökts i ett fåtal områden och på ett relativt lågt antal individer per sjö eller kustområde, varför beräkningar av tillväxt är något osäkra. De åldersläsningar som har gjorts visar dock att honor och hanar har en liknande tillväxt upp till cirka tre års ålder, varefter honorna fortsätter att växa och når en högre maxstorlek än hanarna (figur 6) . I medeltal tar det cirka sex år för en hona att bli 70 cm lång. Den individuella tillväxten hos både hanar och honor kan dock variera både mellan områden och mellan individer. Över en meter långa gäddor har visats vara 10–20 år gamla. Samtidigt kan även mindre individer vara av ansenlig ålder. Exempelvis har gäddor under 40 cm visats vara upp till fem år gamla.

Inga av de nuvarande övervakningsprogrammen för fisk kan användas för att följa beståndsstatus hos gädda, vilket beror på att arten inte fångas i tillräcklig omfattning med de metoder som används i de stora sjöarna. Det vore därför önskvärt med en mer riktad övervakning av gäddbestånden.

Fiskeridödligheten hos gädda är okänd, men troligen lägre än för flera andra arter som fiskas kommersiellt. Landningarna i yrkesfisket är svårbedömda då det saknas pålitlig statistik om den tillhörande ansträngningen och riktat fiske efter arten är begränsat, vilket innebär att landningarna inte fungerar som en indikator för beståndsutvecklingen. Tillgänglig officiell statistik över fångster i fritidsfisket är också begränsad och uppvisar ofta stor osäkerhet. Information om längdstruktur i tillräcklig omfattning för bedömning finns endast för Vänern, vilket samlas in av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. Osäkerheter i insamlingen och rapporteringen innebär att underlagen bör tolkas med viss försiktighet. Mer detaljerad statistik från sportfiskare och fiskeguider skulle göra det möjligt att ge en bättre biologisk bedömning.

Gädda återvänder vanligen till den lekplats där den föddes. Även om detta är bristfälligt undersökt i de stora sjöarna förekommer troligen lokala bestånd även där. Hänsyn bör därför tas till geografiska variationer.

1. Miller LM, Kallemeyn L, Senanan W. Spawning-Site and Natal-Site Fidelity by Northern Pike in a Large Lake: Mark–Recapture and Genetic Evidence. Trans Am Fish Soc. 2001 Mar 1;130(2):307–16.
2. Wennerström L, Olsson J, Ryman N, Laikre L. Temporally stable, weak genetic structuring in brackish water northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea indicates a contrasting divergence pattern relative to freshwater populations. Can J Fish Aquat Sci. 2016 Aug 9;1–10.
3. Laikre L, Miller LM, Palmé A, Palm S, Kapuscinski AR, Thoresson G, et al. Spatial genetic structure of northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea. Mol Ecol. 2005;14:1955–64.
4. Diaz-Suarez A, Noreikiene K, Kisand V, Burimski O, Svirgsden R, Rohtla M, et al. Temporally stable small-scale genetic structure of Northern pike (Esox lucius) in the coastal Baltic Sea. Fish Res. 2022 Oct 1;254:106402.
5. Bergström U, Larsson S, Erlandsson M, Ovegård M, Ragnarsson Stabo H, Östman Ö, et al. Long-term decline in northern pike (Esox lucius L.) populations in the Baltic Sea revealed by recreational angling data. Fish Res. 2022 Jul 1;251:106307.
6. Karlsson E, Ogonowski M, Sundblad G, Sundin J, Svensson O, Nousiainen I, et al. Strong positive relationships between eDNA concentrations and biomass in juvenile and adult pike (Esox lucius) under controlled conditions: Implications for monitoring. Environ DNA. 2022;4(4):881–93.
7. Ogonowski M, Karlsson E, Vasemägi A, Sundin J, Bohman P, Sundblad G. Temperature moderates eDNA–biomass relationships in northern pike. Environ DNA. 2023. Available from: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/edn3.440
8. Sandström A, Jonsson, S, Nilsson, F, Asp, A. Inventering och identifiering av de viktigaste uppväxtområdena för gädda i Vänern. 2016 p. 18–25. (Vänern, Årsskrift 2016). Report No.: 96.
9. Svärdson G, Molin G. Fiskets effekt på gäddans storlek och numerär. Drottningholm; 1968 p. 29. (Information från Sötvattenslaboratoriet). Report No.: 5.
10. Naddafi R, Sundblad G, Sandström A, Fetterplace L, Vinterstare J, Ogonowski M, et al. Developing management goals and associated assessment methods for Sweden’s nationally managed fish stocks : a project synthesis. Department of Aquatic Resources, Swedish University of Agricultural Sciences; 2023

Den totala landningen av gädda i yrkesfisket i Östersjön under 2022 var 13,1 ton, vilket ligger nära förra årets historiska låga landning på 12,6 ton (figur 7) . Fångsterna 2000–2022 är betydligt lägre (medelfångst 38 ton) än under 1980 och första halvan av 1990-talet, då cirka 200–400 ton fångades årligen i Östersjön (Östman et al., 2016a). Merparten av landningarna i yrkesfisket har under de senare åren gjorts vid Blekinges kust. De stora landningarna av gädda i mitten av 1980-talet sammanföll med införandet av det fria handredskapsfisket vid ostkusten då även yrkesfisket intensifierades. Efterfrågan var dock inte tillräcklig för det ökade utbudet, vilket ledde till en försämrad lönsamhet och ett minskat fiske. De minskade landningarna sedan 1990-talet beror sannolikt på både minskad fiskeansträngning, vilket återspeglar lägre efterfrågan, och minskande bestånd av gädda^9,10. Yrkesfisket efter gädda i kustområden bedrivs i huvudsak med nät i samband med gäddans lek under vår och försommar och till en mindre del med ryssjor. Fritidsfisket i Östersjön fångar betydligt mer gädda än vad yrkesfisket gör. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets landningar av gädda varierat mellan 34–228 ton per år (medelvärden) i mellersta Östersjön under 2014–2021 och mellan 33–84 ton i Bottniska viken 2014–2021 (figur 8) . Felmarginalerna för dessa skattningar är dock stora. Fritidsfisket domineras av fiske med handredskap. En stor andel av den gädda som fångas i fritidsfisket återutsätts, så kallad ”catch and release”. Återutsatt fångst rapporteras sedan 2018, och 2021 var andelen återutsatt gädda i Sverige som helhet 85 procent (95 procent konfidensintervall 71–89 procent), vilket innebär att den totala fångsten av gädda per år är mycket högre än de landningar som redovisats ovan.

Att gäddbestånd ofta är stationära gör dem känsliga för negativ påverkan från lokala faktorer, exempelvis fiske eller predation. Samtidigt kan lokala åtgärder för att bevara och stärka bestånd, som till exempel fredningsområden vara effektiva. Skyddade och grunda kust- och sötvattensmiljöer är mycket betydelsefulla som lek- och uppväxtområden för gädda, då dessa snabbt värms upp på våren och erbjuder gott om både skydd och mat för ynglen^11,12. Dessa potentiella lekhabitat har minskat sedan mitten av 1900-talet, till stor del genom mänsklig exploatering¹³. Att skydda och återskapa sådana lekhabitat kan vara ett sätt att gynna gäddbestånden i kustområden¹⁴. Likaså kan återställande av lekhabitat i sötvatten vara en viktig åtgärd för att öka lokala bestånd av sötvattenslekande gäddpopulationer⁴.

Gäddan har stor ekologisk betydelse i Östersjöns kustekosystem. Gädda kan minska mängden mindre fiskar, som storspigg, genom predation, eller minska deras aktivitet vilket leder till en ökning av antalet små kräftdjur, vilket i sin tur kan minska förekomsten av fintrådiga alger¹⁵. Denna trofiska kedjeeffekt innebär att gäddan och andra rovfiskar kan motverka övergödningsproblem och bidra till friskare bottenvegetation och livsmiljöer^16,17. Brist på rovfisk är således en lika starkt bidragande faktor till trådalgstillväxt som tillförsel av näringsämnen¹⁸. Tillgängliga data för att bedöma beståndsstatusen hos gädda längs Östersjökusten tyder på att bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdar och längs öppna kuststräckor är kraftigt försvagade, och att de sannolikt har varit minskande under de senaste 20–30 åren^9,19,20.

Förekomsten av årsyngel av gädda i ytterskärgårdsområden är mycket låg. I Östersjöns innerskärgårdar fungerar rekryteringen i allmänhet bättre och här finns också generellt goda bestånd av vuxen gädda. Nedgången av gäddbestånden är delvis en konsekvens av ökad dödlighet hos ägg och yngel till följd av predation, och konkurrens, från ökande bestånd av storspigg^21,22,23,. Gäddan är dessutom en viktig bytesart för säl och skarv i Östersjön och predationen från dessa arter är betydande och klart högre än fiskets, särskilt i Egentliga Östersjön^9,24,25.

Fångsterna av gädda i nätprovfisken är låga till följd av att gäddan vanligtvis är relativt stationär under den tid som provfiskena utförs, varför nuvarande övervakningsprogram ger osäkra data för bedömning av gäddbeståndens status. I nätprovfisken fångas framför allt gäddor kring och under minimimåttet på 40 cm, men även bland de större gäddor som fångas i provfisken syns nedgångar²⁶. Trots att tillväxthastigheten för gädda längs svenska Östersjökusten gynnats av ökande vattentemperaturer så att gäddor vid en viss ålder är större i dag än för femtio år sedan, minskar andelen stora gäddor^9,27. Generellt bestäms gäddbeståndens struktur och status av såväl rekryteringsframgång som fisketryck och predation. Då stora honor är extra viktiga för beståndens återväxt infördes 2010 ett så kallat fönsteruttag inom handredskapsfisket, vilket innebär att inte bara yngre fiskar (under 40 cm) utan även stora gäddor (över 75 cm) ska återutsättas. Därtill får man som mest landa tre gäddor per person och dag i hela Östersjön, förutom Bottenviken. Dessa fångstbegränsningar infördes för att trygga återväxten och bevara de stora gäddornas funktion för rekryteringen och för ekosystemet i stort. Dessa regler har i kombination med en ökad tillämpning av ”catch and release”-fiske (se nedan) sannolikt minskat fritidsfiskets påverkan på gäddbestånden⁹.

Data över fritidsfiskets omfattning indikerar att fisketrycket är högt på gädda, men att merparten återutsätts. Det är ännu oklart vilka direkta och indirekta effekter detta ”catch and release”-fiske har på exempelvis kondition och dödlighet, men ”catch and release” har negativ påverkan på gäddans tillväxt och aktivitet^28,29,30. Arbete pågår också för att utvärdera fritidsfiske data som ett komplement till provfiskena i övervakningsprogrammen. Data på fritidsfiskets fångster av gädda har nyligen använts i en studie för att utvärdera fångsttrender i olika delar av Östersjön. Resultaten från denna studie visade att storvuxna gäddor (större än 12 kg) och deras maxvikt har minskat sedan början av 1990-talet⁹. Trots åtgärder, som fönsteruttag, fångstbegränsningar och fredningstider, samt att uttaget av gädda i yrkes- och fritidsfisket gått ner de senaste åren, fortsätter en negativ beståndsutveckling. Lek- och uppväxtområdenas omfattning och kvalitet har minskat, men den största påverkan på bestånden kommer i dagsläget från ökande predation från säl, skarv och spigg^9,13,22. Fortsatta förvaltningsåtgärder bör därför beakta både lokala och storskaliga förutsättningar och fler alternativ än reglering av fiske.

Nuvarande övervakningsprogram använder nät som har låg fångst av gäddor och ger osäkra data för bedömning av förändringar över tid. Övervakningen av gäddbestånd är därmed i behov av metodutveckling. Exempelvis pågår ett forskningsprojekt på SLU (ePIKE) med syftet att utveckla metoder som kan skatta mängden gädda i ett vatten utifrån genetisk analys av vattenprover istället för provfisken^31,32 . Tekniken bygger på att mängden dna från gädda i vattnet kan användas för att beräkna mängden gädda (Läs mer om projektet ePIKE på SLU:s hemsida). För en mer tillförlitlig bedömning av artens beståndsstatus behövs också förbättrade underlag, om beståndsutveckling, storleks- och åldersstruktur och mortalitet till följd av predation.

Fångst per ansträngning i provfisken indikerar negativa trender för samtliga lokaler i Egentliga Östersjön, vilket sannolikt speglar minskande bestånd av gädda. I Bottniska viken är fångsterna förhållandevis låga och har så varit över tid ( figur 9 och 10 ). Givet att gäddan är en svårövervakad art då den endast sporadiskt fångas i provfisken med nät, är det svårt att bedöma de låga men stabila fångsterna i Bottniska viken.

Fiskeridödligheten hos gädda är okänd, men troligen lägre än för flera andra arter som fiskas kommersiellt. Yrkes- och fritidsfiskets landningar har minskat⁹ ( figur 7 och 8 ), vilket kan bero på både minskad ansträngning, minskande bestånd och ett ökat ”catch and release”-fiske. Trots minskande fisketryck har forskning visat att antalet storvuxna (större än 12 kg) gäddor längs östkusten minskat i antal, samtidigt som maxvikten har minskat sedan början av 1990-talet, vilket sannolikt är kopplat till en förhöjd dödlighet. Predation från säl, skarv och storspigg har ökat, vilket innebär att dödligheten är hög även om fiskets landningar har minskat⁹. Mer detaljerad information om längdstruktur saknas.

1. Engstedt, O., Stenroth, P., Larsson, P., Ljunggren, L., & Elfman, M. (2010). Assessment of natal origin of pike (Esox lucius) in the Baltic Sea using Sr:Ca in otoliths. Environmental Biology of Fishes, 89, 547–555.
2. Laikre, L., Miller, L. M., Palmé, A., Palm, S., Kapuscinski, A. R., Thoresson, G., & Ryman, N. (2005). Spatial genetic structure of northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea. Molecular Ecology, 14, 1955–1964.
3. Saulamo, & Neuman. (2002). Local management of Baltic fish stocks – significance of migrations. Finfo; 2002;9. Göteborg.
4. Flink, H., Tibblin, P., Hall, M., Hellström, G., & Nordahl, O. (2023). Variation among bays in spatiotemporal aggregation of Baltic Sea pike highlights management complexity. Fisheries Research, 259, 106579.
5. Engstedt, O., Engkvist, R., & Larsson, P. (2014). Elemental fingerprinting in otoliths reveals natal homing of anadromous Baltic Sea pike (Esox lucius L.). Ecology of Freshwater Fish, 23, 313–321.
6. Tibblin, P., Berggren, H., Nordahl, O., Larsson, P., & Forsman, A. (2016). Causes and consequences of intra-specific variation in vertebral number. Scientific Reports, 6, 26372.
7. Wennerström, L., & Bergström, U. (2020). Populationsgenetiska analyser av gädda inom ReFisk. PM till länsstyrelsen i Stockholm 2020-12-10.
8. Wennerström, L., Olsson, J., Ryman, N., & Laikre, L. (2017). Temporally stable, weak genetic structuring in brackish water northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea indicates a contrasting divergence pattern relative to freshwater populations. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences, 74, 562–571.
9. Olsson, J., Andersson, M. L., Bergström, U., Arlinghaus, R., Audzijonyte, A., Berg, S., … Östman, Ö. (2023). A pan-Baltic assessment of temporal trends in coastal pike populations. Fisheries Research, 260, 106594.
10. Östman, Ö., Beier, U., & Bergek, S. (2016a). Beståndsstatus hos abborre, gädda, sik och gös i de stora sjöarna och längs kusten.
11. Casselman, J. M., & Lewis, C. A. (1996). Habitat requirements of northern pike (Essox lucius). Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences, 53, 161–174.
12. Pursiainen, A., Veneranta, L., Kuningas, S., Saarinen, A., & Kallasvuo, M. (2021). The more sheltered, the better – Coastal bays and lagoons are important reproduction habitats for pike in the northern Baltic Sea. Estuarine, Coastal and Shelf Science, 259, 107477.
13. Sundblad, G., & Bergström, U. (2014). Shoreline development and degradation of coastal fish reproduction habitats. Ambio, 43, 1020–1028.
14. Nilsson, J., Engstedt, O., & Larsson, P. (2014). Wetlands for northern pike (Esox lucius L.) recruitment in the Baltic Sea. Hydrobiologia, 721, 145–154.
15. Eklöf, J. S., Hansen, J. P., Eriksson, B. K., Östman, Ö., Austin, Å. N., Yanos, C., … Andersson, H. C. (2023). Effects of seasonal spawning closures on pike (Esox lucius L.) and perch (Perca fluviatilis L.) catches and coastal food webs in the western Baltic Sea. Fisheries Research, 263, 106674.
16. Donadi, S., Austin, Å. N., Bergström, U., Eriksson, B. K., Hansen, J. P., Jacobson, P., … Eklöf, J. S. (2017). A cross-scale trophic cascade from large predatory fish to algae in coastal ecosystems. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, 284, 20170045.
17. Eklöf, J. S., Sundblad, G., Erlandsson, M., Donadi, S., Hansen, J. P., Eriksson, B. K., & Bergström, U. (2020). A spatial regime shift from predator to prey dominance in a large coastal ecosystem. Communications Biology, 3, 1–9.
18. Östman, Ö., Eklöf, J., Eriksson, B. K., Olsson, J., Moksnes, P.-O., & Bergström, U. (2016b). Top-down control as important as nutrient enrichment for eutrophication effects in North Atlantic coastal ecosystems. Journal of Applied Ecology, 53, 1138–1147.
19. Bergström, U., Larsson, S., Erlandsson, M., Ovegård, M., Ragnarsson Stabo, H., Östman, Ö., & Sundblad, G. (2022). Long-term decline in northern pike (Esox lucius ) populations in the Baltic Sea revealed by recreational angling data. Fisheries Research, 251, 106307.
20. Ljunggren, L., Sandström, A., Bergström, U., Mattila, J., Lappalainen, A., Johansson, G., … Eriksson, B. K. (2010). Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. ICES Journal of Marine Science, 67, 1587–1595.
21. Bergström, U., Olsson, J., Casini, M., Eriksson, B. K., Fredriksson, R., Wennhage, H., & Appelberg, M. (2015). Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish. Estuarine, Coastal and Shelf Science, 163, 134–142.
22. Bergström, U., & Erlandsson, M. Spiggens påverkan på rekryteringsområden för abborre och gädda i Östersjön. Uppsala: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet; 2022. Aqua notes 2022:1. Hämtad från: https://doi.org/10.54612/a.4bb5blrfa9
23. Nilsson, J., Flink, H., & Tibblin, P. (2019). Predator–prey role reversal may impair the recovery of declining pike populations. Journal of Animal Ecology, 88, 927–939.
24. Olin, A. B., Olsson, J., Eklöf, J. S., Eriksson, B. K., Kaljuste, O., Briekmane, L., & Bergström, U. (2022). Increases of opportunistic species in response to ecosystem change: the case of the Baltic Sea three-spined stickleback. ICES Journal of Marine Science, 79, 1419–1434.
25. Bergström, U., Sköld, M., Wennhage, H., & Wikström, A. [Internet]. Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden. Uppsala: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet; 2016. Aqua reports 2016:20. Hämtad från: https://res.slu.se/id/publ/80510
26. Östman, Ö., Boström, M. K., Bergström, U., Andersson, J., & Lunneryd, S.-G. (2013). Estimating Competition between Wildlife and Humans–A Case of Cormorants and Coastal Fisheries in the Baltic Sea. PLOS ONE, 8, e83763.
27. Svensson, R. (2021). Development of northern pike (Esox lucius) populations in the Baltic Sea, and potential effects of grey seal (Halichoerus grypus) predation. Swedish University of Agricultural Sciences, Öregrund.
28. Berggren, T., Bergström, U., Sundblad, G., & Östman, Ö. (2022). Warmer water increases early body growth of northern pike (Esox lucius), but mortality has larger impact on decreasing body sizes. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences, 79, 771–781.
29. Arlinghaus, R., Alós, J., Pieterek, T., & Klefoth, T. (2017). Determinants of angling catch of northern pike (Esox lucius) as revealed by a controlled whole-lake catch-and-release angling experiment—The role of abiotic and biotic factors, spatial encounters and lure type. Fisheries Research, 186, 648–657.
30. Baktoft, H., Aarestrup, K., Berg, S., Boel, M., Jacobsen, L., Koed, A., … Skov, C. (2013). Effects of angling and manual handling on pike behaviour investigated by high-resolution positional telemetry. Fisheries Management and Ecology, 20, 518–525.
31. Klefoth, T., Kobler, A., & Arlinghaus, R. (2011). Behavioural and fitness consequences of direct and indirect non-lethal disturbances in a catch-and-release northern pike (Esox lucius) fishery. Knowledge and Management of Aquatic Ecosystems, 11.
32. Karlsson, E., Ogonowski, M., Sundblad, G., Sundin, J., Svensson, O., Nousiainen, I., & Vasemägi, A. (2022). Strong positive relationships between eDNA concentrations and biomass in juvenile and adult pike (Esox lucius) under controlled conditions: Implications for monitoring. Environmental DNA, 4, 881–893.
33. Ogonowski, M., Karlsson, E., Vasemägi, A., Sundin, J., Bohman, P., & Sundblad, G. (2022). Temperature moderates eDNA-biomass relationships in northern pike. preprint. Ecology.