Abborre 2023

Under 1900-talet var yrkesfisket i högre grad riktat mot abborre jämfört med i dag och då var landningarna större i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren än vad de är i dag. Abborren tillvaratas mest som bifångst i yrkesfisket, främst från bottengarn riktat mot gös. Yrkesfiskets landningar av abborre i de fyra sjöarna har minskat från 250 ton 1997 till 75 ton 2022 (figur 2) .

I Vänern var abborrlandningarna i yrkesfisket mindre än 20 ton per år under första hälften av 1970-talet och ökade därefter till som mest cirka 100 ton under 1997–1998. Efter en minskning har landningarna legat relativt stabilt de senaste tio åren och 2022 fångades 39 ton. I Vättern har yrkesfiskets landningar varierat över tid, men oftast varit lägre än i de andra sjöarna. Under de senaste tio åren har landningarna varierat mellan drygt ett ton till knappt fem ton. År 2022 landades fyra ton. Sett över en längre tidsperiod har landningarna minskat. I Mälaren ökade yrkesfiskets landningar från omkring tio ton årligen under 1960- och 1970-talet till över 55 ton i slutet av 1990-talet. Därefter har landningarna minskat kraftigt. De senaste tio åren har dock landningarna legat relativt stabilt. År 2022 landades sex ton. Yrkesfiskets landningar i Hjälmaren har varierat mellan cirka 30 och 80 ton per år sedan 1980-talet. De senaste tio åren har landningarna minskat, till som lägst cirka tolv ton 2018. De senaste tre åren har landningarna dock varit högre och 2022 landades cirka 25 ton (figur 2) .

Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån uppskattades fritidsfiskets behållna fångster (medelfångst åren 2018–2022) av abborre vara många gånger högre än yrkesfiskets landningar (medelvärde under samma period) i alla de stora sjöarna förutom i Hjälmaren där den behållna fångsten är något lägre än yrkesfiskets (figur 3) . Trots stor osäkerhet kring fritidsfiskets uttag är det tydligt att abborren är en populär mat- och sportfisk. Fiske med handredskap utgör den största delen av fritidsfiskets fångster av abborre och har beräknats stå för ungefär 90 procent av fritidsfiskets totala fångster.

Abborre är en art där beståndets storlek och dess storleksstruktur kan variera kraftigt över tid beroende på klimat och temperatur^4,5, men även beroende på ekologiska interaktioner inom populationen och i samspel med andra arter⁴. Starka årsklasser av abborre vissa år kan ha stort genomslag i beståndet och ge större fångster under flera år⁶. Provfisket sker i flera områden per sjö i ett omdrevsfiske som sker var tredje år. Vid provfisken har fångst per ansträngning (fpa) av abborre varierat betydligt mellan år och även mellan olika områden i Hjälmaren, Mälaren och Vänern⁷. Här använde vi en beräkningsmodell för att kunna visa trenden i hela sjön. Större fisk är också en viktig indikator på ett hållbart bestånd då stora individer är viktiga för reproduktionen⁸. I Mälaren verkar fpa, och framför allt fpa av abborre större eller lika med 25 cm ha ökat något 2019 och 2022 jämfört med tidigare år då fpa varit relativt stabilt på en lägre nivå (figur 4a, figur 4b, och figur 4c) . Från 2013 och framåt har fångst per ansträngning varit stabilt i Hjälmaren (figur 5a, figur 5b, och figur 5c) . Tidigare år skedde provfisket i ett annat område med avvikande bottenstruktur vilket gör att provfiskena före 2013 inte är jämförbara med de senare. I Vänern ser det ut som att abborrbeståndet ökat något sedan 2015 men osäkerheten kring medelvärdena är stor (figur 6a, figur 6b, och figur 6c) . I Vättern har abborrbeståndet fluktuerat över tid med en kraftig uppgång i antal 2005–2008 för att senare stabiliseras runt en något lägre nivå. Detta är ett mönster som observerats för flera andra arter i Vättern och är sannolikt kopplat till förändringar i fiskeregler under denna period⁹ (figur 7a, och figur 7b) .

För att kunna bedöma abborrbeståndets status använder vi förutom fångstindex från provfiskena även L90, det vill säga den 90:e percentilen av abborrens storleksfördelning, L50 som är medianstorleken på abborre fångad i provfisket samt L10 vilket motsvarar de 10 procent minsta fiskarna av beståndet fångat i provfisket. År med stark rekrytering kan både L50 och L90 minska då den procentuella fördelningen förändras. En minskning av L50 eller L90 behöver inte uteslutande vara ett resultat av att antalet stora individer har minskat, utan kan också beror på stark rekrytering ett givet år. L90, L50 och L10 har beräknats för de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern Mälaren och Hjälmaren. (figur 8a, figur 8b, och figur 9a, figur 9b, och figur 10) . I Mälaren har L90 och L50 ökat medan L10 har minskat vilket tyder på en ökning av större abborrar och ökande rekrytering. I Hjälmaren har både L90 och L50 minskat medan L10 har varit stabil. Det indikerar en minskning av större abborrar men trenden drivs till stor del av starka årsklasser 2018 och 2022 vilket gör att dessa indikatorer bör tolkas med försiktighet och i kombination med andra indikatorer. Vänern är mer svårtolkad då provfisket sker med två olika typer av provfiskenät, Kustöversiktsnät med två extra mindre maskstorlekar (Bkust9+2) och bottennät (BSS). Bottennät läggs normalt på djupare vatten än kustöversiktsnäten. Trenderna ser olika ut i de två nättyperna där L50 och L90 ökar medan L10 minskar i kustöversiktsnäten vilket indikerar en storleksmässigt positiv utveckling med ökande rekrytering medan motsatt trend syns i BSS-näten. Det var ett varmt år 2018 med en mycket varm sommar där abborrar kan ha flyttat till djupare vatten. Antal kustöversiktsnät var också färre. Det är därför svårt att tolka resultatet från Vänern. I Vättern var L10 stabil men en ökning i både L50 och L90 vilket tyder på att det är en ökande mängd stora abborrar i förhållande till små.

För att få en indikation på hur stora de större individerna är, oberoende av rekryteringen har L90 också beräknats där alla abborrar under 15 cm exkluderats (figur 11a, och figur 11b) . Detta mått stämmer bättre överens med hur L90 används på kusten, där L90 större än 24 cm indikerar god miljöstatus¹⁰. Motsvarande analys av abborrar längre eller lika med 15 cm ger L90-värden på 26 cm i Mälaren 2022, 26 cm i Hjälmaren 2022, 27 cm i Vänern 2021. I Vättern används mer grovmaskiga nät och därför går detta mått inte att jämföra med de andra sjöarna. Alla sjöar har abborrbestånd med stora individer även om Hjälmaren verkar ha lägre tätheter jämfört med både Mälaren och Vänern. Huruvida 24 cm är en lämplig referensnivå för stor fisk eller god miljöstatus i sjöarna måste dock vidare utvärderas. Abborren som fångas i SLU:s provfisken i Vättern är i genomsnitt större än i de andra stora sjöarna men den totala populationen är mycket mindre på grund av sjöns näringsfattiga status. Vättern är också den enda sjön där enbart grovmaskiga bottennät (BSS) används och provfisket sker på djupare vatten, vilket bör beaktas i jämförelser av storleksfördelning.

Total dödlighet i bestånden kan skattas genom att följa förändringen i antal fångade individer av olika årsklasser över tid och ger en indikation hur utsatta bestånden är för fiske, predation och andra tryck. Naturlig dödlighet är betydligt högre hos unga individer och avtar med ålder ¹¹. Även om det är svårt att skilja naturlig dödlighet från andra mortalitetskällor så kan en relativ jämförelse göras mellan sjöarna. Den årliga totala dödligheten för abborre i Hjälmaren är i medeltal mellan 58–70 procent sett över de åldersklasser som till fullo rekryteras till redskapen från provfiskena (cirka 1–5 år). I Mälaren är denna siffra 46–52 procent. Den högre dödligheten i Hjälmaren kan möjligtvis kopplas till att sjön är grund och blir varmare än Mälaren. Högre vattentemperaturer har visat sig påverka överlevnaden hos abborre negativt i försök på Östersjökusten¹². Detta motverkas dock i viss mån av en högre tillväxthastighet vilket gör att abborrar i varmare miljöer tillväxer snabbare men dör fortare. Vidare landas också betydligt mer abborre i Hjälmaren jämfört med Mälaren (tre gånger mer) vilket sannolikt också är en bidragande orsak till Hjälmarens högre mortalitet.

I Vänern och Vättern baseras beräkningarna på grövre nät (BSS-nät) som riktar sig mot äldre fisk (cirka 4–10 år) och därmed förväntas dödligheten också att vara lägre jämfört med Mälaren och Hjälmaren. I Vättern skattas den totala årliga mortaliteten till 23-33 procent och i Vänern 43–54 procent. Den relativt högre dödligheten i Vänern är i viss mån kopplad till att det fiskas riktat efter abborre för konsumtion både i fritidsfisket och yrkesfisket medan fisketrycket på abborre i den näringsfattiga Vättern får anses som obetydligt i sammanhanget.

Beståndsbedömningen för abborre i Mälaren, Hjälmaren, Vänern och Vättern bygger till stor del på de fångstindex vi får från våra provfisken samt olika storleksbaserade indikatorer. Åldersdata som kan användas för att skatta tillväxthastighet och total mortalitet finns i relativt god utsträckning för abborre jämfört med andra arter som fångas i SLU:s provfisken men antalet ålderslästa fiskar varierar kraftigt mellan sjöarna vilket är en effekt av både sjöspecifika skillnader i provtagningsfrekvens och ekonomiska förutsättningar. Provfiskena täcker också endast begränsade områden i sjöarna och i till exempel Hjälmaren provfiskas endast en lokal vilket gör det osäkert att skatta beståndsstatus på sjönivå för stationära arter som abborre. För att minska osäkerheten i våra beståndsbedömningar på sjönivå är det därför viktigt att provfiskena kompletteras med information om fångst per ansträngning från yrkesfisket som täcker större delar av sjöarna.

1. Bergek S, Björklund M. Cryptic barriers to dispersal within a lake allow genetic differentiation of Eurasian perch. Evolution. 2007;61:2035–41.
2. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. J Fish Biol. 2011;79:122–37.
3. Saulamo K, Neuman E. Local management of Baltic fish stocks – significance of migrations. Göteborg: Swedish Board of Fisheries; 2002 p. 19. (Finfo). Report No.: 2002:9.
4. Persson L, Norlin J, Petersson E, Ohlsson E. Ekologi för fiskevård. Stockholm: Sportfiskarna; 2011.
5. Östman Ö, Lingman A, Bergström L, Olsson J. Temporal development and spatial scale of coastal fish indicators in reference ecosystems: hydroclimate and anthropogenic drivers. J Appl Ecol. 2017;54(2):557–66.
6. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen; Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader [Internet]. Drottningholm, Sverige: Sveriges lantbruksuniversitet; 2020 [cited 2022 May 24] p. 72. Aqua reports 2020:19. Hämtad från: https://res.slu.se/id/publ/109523
7. Axenrot T, Bergek S, Bergenius MAJ, Bryhn A, Cardinale M, Dekker W, et al. Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020. Resursöversikt [Internet]. Havs- och vattenmyndigheten; 2021 [cited 2021 Apr 6] p. 1–346. Report No.: 2021:6. Hämtad från: Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020 (resurs- och miljööversikt) – Publikationer – Data, kartor och rapporter – Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)
8. Olin M, Jutila J, Lehtonen H, Vinni M, Ruuhijärvi J, Estlander S, et al. Importance of maternal size on the reproductive success of perch, Perca fluviatilis, in small forest lakes: implications for fisheries management. Fish Manag Ecol. 2012;19(5):363–74.
9. Fiske i sötvattensområdena (FIFS 2004:37).Göteborg. Havs- och vattenmyndigheten.
10. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen -C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre [Internet]. Havs- och vattenmyndigheten; 2020 [cited 2022 May 24]. Available from: https://www.havochvatten.se/download/18.4549140176c766671ab750b/1611317461841/faktablad-c-4-3-storleksstruktur-nyckelart-fisk-kustvatten procentE2 procent80 procent93abborre.pdf
11. Lorenzen K. Size- and age-dependent natural mortality in fish populations: Biology, models, implications, and a generalized length-inverse mortality paradigm. Fish Res. 2022 Nov 1;255:106454.
12. Lindmark M, Karlsson M, Gårdmark A. Larger but younger fish when growth outpaces mortality in heated ecosystem. Donoso DA, Schuman MC, Stawitz C, editors. eLife. 2023 May 9;12:e82996.

De totala landningarna av abborre i yrkesfisket längs Östersjökusten har sedan 1980-talet varit förhållandevis stabila, men med något lägre landningar under 2000-talet. Under perioden 1980–1999 landades i genomsnitt 139 ton per år, med ett toppår 1985 då 225 ton landades, jämfört med i medel 95 ton under perioden 2000–2022. Landningarna var som lägst 2009 (68 ton). År 2022 fångades 86 ton abborre, vilket är en liten minskning från 2021. Under en tioårsperiod fram till 2015 landades mest abborre i Bottenhavet, men i dag är landningarna jämnare fördelade mellan Östersjöns olika områden (figur 12) .

Abborre fångas med olika typer av redskap i Östersjön. I Bottenviken är fångsterna relativt jämnt fördelade mellan olika typer av redskap som ryssjor, mjärdar, parbottentrål och nät. I Östersjöns övriga delar fångas dock den absoluta merparten av abborre i nät, framför allt abborr- och siknät. Huvuddelen av yrkesfisket bedrivs under sommarhalvåret, med endast mindre fångster under övrig tid på året.

Fritidsfiskets fångster av abborre uppskattas vara betydligt större än yrkesfiskets ,(jämför figur 12 och 13) . Fångsterna av abborre i fritidsfisket kan tyckas ha minskat mellan 2014 och 2020 och ökat igen 2021, men då osäkerheten i uppskattningarna är stora kan inga säkra slutsatser dras (figur 13) .

Merparten av fångsterna i fritidsfisket efter abborre i Östersjön görs i Bottniska viken (Bottenviken och Bottenhavet) samt i mellersta Östersjön. Uppskattningarna baseras på relativt få svar i enkätundersökningar utförda av Havs och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån, och osäkerheten i uppskattningarna är stora. I södra Östersjön uppskattas fritidsfiskets fångster vara mindre än i övriga delar av Östersjön och osäkerheterna så stora att inga siffror redovisas här. Under 2020 kan endast statistiskt säkerställda fångster rapporteras från mellersta Östersjön. Sedan 2018 rapporteras landad och återutsatt fångst separat i enkätundersökningen, vilket också kan påverka resultat.

Underlaget för miljöstatusbedömningar av abborre längs kusten utgörs i huvudsak av standardiserade nätprovfisken. Dessa utförs i ett antal områden längs ostkusten, där samma platser fiskas varje år, med samma typ av provfiskenät och med samma ansträngning, vilket möjliggör jämförelser av resultat i fångst och storleksstruktur mellan år.

Abundans och storleksstruktur av abborre används i nationella och internationella miljöstatusbedömningar^3,4. Miljöstatusbedömning med abundans baserar sig på bootstrap-analysen ASCETS som jämför en längre referensperiod med en bedömningsperiod som består av de senaste sex åren^3,5. Miljöstatusbedömning med storleksstruktur baserar sig på att jämföra L90 med ett redskapsspecifikt referensvärde⁵.

I Egentliga Östersjön indikerar abundansen god status för abborren i två områden, och inte god status i två områden (figur 14a, figur 14b, figur 14c, och figur 14d) . I Vaxholm är tidsserien för kort för ASCETS metoden men där ökar FpA av abborre i provfisket. I Bottenhavet, abundansen indikerar god status i alla fyra undersökta områden (figur 15a, figur 15b, figur 15c och figur 15d) . I Norra Kvarken, abundansen indikerar god status i ett område av två (figur 16a, och figur 16b) . I Bottenviken, abundansen indikerar god status i de två undersökta områden (figur 17a, och figur 17b) .

Indikatorn L90 beskriver storleken av den fisk som representerar den 90:e percentilen i längdfördelningen av provfiskefångsten och används på kusten som en indikator för beståndens status⁴. L90 på över 25 cm beräknad hos över 15 cm långa abborrar fångade med nordiska kustöversiktsnät indikerar god miljöstatus⁴. Under de senaste sex åren, 2017–2022, har medeltalet av L90 i Egentliga Östersjön legat på en nivå över 25 cm i två av de fem bedömda provfiskeområden (figur 18a) . I Bottenhavet har L90 legat på en nivå över 25 cm i tre av de fyra bedömda provfiskeområden (figur 19a) , och både i Norra Kvarken och i Bottenviken den ena av de två bedömda provfiskeområden (figur 20a) . Indikatorerna L10 och L50 som beskriver längden på abborrar vid 10:e respektive 50:e percentilen visar stabila trender i de flesta provfisken längs kusten, vilket indikerar att det inte varit några stora förändringar i rekrytering eller storleksfördelning i dessa områden. Sammanlagt visar analyser av storleksbaserade indikatorer att tillgången på riktigt stor abborre är låg i många kustområden⁴.

Tabell 1. Median för L90 i provfiskeområden under de senaste sex åren, 2017–2022.

Längd vid ålder hos abborrhonor fångade i augusti månad har generellt ökat från 2002–2021. Längd vid åldrarna två, tre och fyra år antingen ökade statistiskt signifikant eller visade ingen trend över tid i alla områden när tillgängliga åldersdata fram till 2021 studerades. Ökande trender i längd vid ålder var tydligast i Egentliga Östersjön. Längden ökade hos 2-åriga och 3-åriga (figur 21, och figur 22), abborrar i alla fyra områden i Egentliga Östersjön. I flera av områden i Egentliga Östersjön ökade längden även hos 4-åriga abborrar. I Bottenhavet ökade längden hos 2-åriga, 3-åriga och 4-åriga abborrar i Långvindsfjärden och Forsmark medan i Gaviksfjärden var längden stabil hos alla studerade åldrar. I Norra Kvarken ökade längden hos 2- och 3-åriga abborrar i Norrbyn, och hos 3- och 4-åriga i Holmön. I Bottenviken ökade längden hos 2- och 3-åriga abborrar i Kinnbäcksfjärden, medan i det nordligaste området Råneå var längd vid ålder stabil hos alla studerade åldrar.

Konditionen hos abborre beräknas för honor vid totallängd 15–25,9 cm fångade i augusti månad (Fultons konditionsfaktor K = 100∙(vikt i g)/(längd i cm)³). Konditionen var generellt något lägre i Bottenviken och Norra Kvarken än i Bottenhavet och Egentliga Östersjön (figur 23, figur 24, och figur 25) . I Egentliga Östersjön ökade konditionen hos abborre i Asköfjärden, Lagnö och Kvädöfjärden (figur 24), . I Bottenhavet ökade konditionen i Forsmark och Långvindsfjärden medan den minskade i Gaviksfjärden (figur 25) . I Norra Kvarken ökade konditionen i både Norrbyn och Holmön (figur 26) . I Bottenviken minskade konditionen i Råneå. I Kinnbäcksfjärden fanns det ingen signifikant trend, men konditionen var märkbart lägre 2022 än de tidigare åren (figur 26) .

Dödligheten hos abborre visade på stora variationer mellan de områden där dödligheten baserat på nätprovfisken har undersökts tidigare⁷. Dödligheten var allra lägst i Råneå i Bottenviken, medan sydliga områden hade högre dödlighet, där Torhamn i Blekinge hade allra högst dödlighet⁶. I flera provfiskeområden, till exempel i Norrbyn i Bottenviken samt Lagnö och Torhamn i egentliga Östersjön sammanfaller hög dödlighet även med låga värden på L90. Detta kan indikera att ett högt uttag av fisk, antingen från fiske eller från predatorer påverkar storleksstrukturen hos abborre.

Tidigare forskning har påvisat svag reproduktion hos abborren längs Egentliga Östersjöns kust och då främst i de yttre skärgårdsområdena, jämfört med de inre och mellersta delarna av skärgården i till exempel södra Bottenhavet, Ålands hav och norra Egentliga Östersjön^8,9,10. Den relativa årsklasstyrkan varierade mellan olika provfiskeområden, men det fanns en viss samvariation i större vattenområden. Samvariation mellan starka och svaga årsklasser i Egentliga Östersjön fram till 2018 tyder på att klimatet har haft en avgörande effekt på abborrens rekrytering i dessa områden⁷.

Storspiggen har ökat kraftigt i Östersjön under senare år. Spiggen konkurrerar om födan med abborrens yngel och kan också, via så kallade ”trofiska kaskader”, förändra abborrens habitat negativt. Höga tätheter av storspigg kan gynna tillväxten av trådalger, vilka försämrar statusen på abborrens reproduktionslokaler. Spiggen äter dessutom abborrens ägg och larver⁹.

Viktiga habitat såsom grunda skyddade vikar kan påverkas negativt av till exempel utbyggnad av bryggor och marinor, muddringar samt andra kustnära konstruktioner. Av dessa orsaker beräknas ungefär 0,5 procent av de lämpliga rekryteringsmiljöerna för abborre i Stockholmsområdet att försvinna varje år^10,11.

Skarvens predation kan påverka abborrens status på lokal niv^å och därmed utgöra en konkurrent till fisket efter abborre¹³. Av det totala uttaget av abborre i Östersjön (alla länder) har fisket bedömts stå för cirka 36 procent, fåglar cirka 51 procent (av vilket skarven står för knappt 40 procent) och sälen cirka 13 procent av ett totalt uppskattat uttag av 17 400 ton¹⁵. Det saknas mer detaljerad och tidsmässigt aktuell information om förekomst och födoval hos säl och skarv, hur mycket abborre de konsumerar i olika kustområden och hur bestånden av abborre påverkas av predationen saknas.

Svag reproduktion, ökande bestånd av storspigg och minskande utsträckning av lämpliga rekryteringsmiljöer är riskfaktorer för abborrbestånden i Östersjön^8,9,10,11. Mängden lämpliga rekryterings- och uppväxthabitat för abborren är centrala för beståndens storlek^10,11.

Ett ökat fisketryck kan påverka abborrens status negativt, men befintlig yrkes- och fritidsfiskedata tyder inte på att fisketrycket ökat över Östersjön i stort. Säl och skarv har ökat sedan 1980-talet^15,16 och därmed sannolikt också predationen på abborre, som visat sig vara vanlig i dieten hos framför allt skarv i tidigare undersökningar från Egentliga Östersjön.

Storleken på abborrar av en viss ålder har generellt ökat, speciellt i Egentliga Östersjön. Även konditionen visar mest ökande eller stabila trender. Detta tyder på att abborren har haft goda förhållanden för tillväxt under senare år. Abborren gynnas av varma somrar och den ökade tillväxten och konditionen kan vara en klimateffekt. Storleksstrukturen i abborrbestånden är viktig då stora individer bidrar mest till reproduktionen och är viktiga för strukturen och funktionen i kustnära ekosystem^4,17. I områden i Egentliga Östersjön där hög dödlighet sammanfaller med låga värden på L90 kan resultaten indikera ett högt uttag av fisk.

Kondition och längd vid åldern indikerar att abborren i största delen av Östersjön har stabila eller bra tillväxtförhållanden med god födotillgång. I Egentliga Östersjön och Norra kvarken är mortaliteten, Z, relativt hög och fångst per ansträngning och L90 låga i flera provfiskeområden. I Bottenhavet och Bottenviken är mortaliteten relativt låg och fångst per ansträngning och L90 indikerar något bättre beståndsstatus.

Abborrens fångst per ansträngning och L90 i provfisken används även i miljöstatusbedömning enligt havsmiljödirektivet nationellt och miljöstatusbedömning för Östersjöns kustområden inom HELCOM-samarbetet. Bedömningarna för dessa kan skilja sig något från bedömningen i Fiskbarometern där flera olika datakällor används.

1. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. Journal of Fish Biology; 2011;79(1).’
2. Olsson, J. (2019) Past and Current Trends of Coastal Predatory Fish in the Baltic Sea with a Focus on Perch, Pike, and Pikeperch. Fishes 4: 7.
3. HELCOM (2023) Abundance of coastal fish key species.HELCOM core indicator report. Online. [Date Viewed], [Web link]. https://indicators.helcom.fi/indicator/coastal-fish-key-species/
4. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen. C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre. Version nr 1.0, 2020-10-28.
5. HELCOM (2023). Size structure of coastal fish (Coastal fish size). HELCOM core indicator report. Online. [Date Viewed], [Web link].https://indicators.helcom.fi/indicator/coastal-fish-size/.
6. Östman, Ö., Bergström, L., Leonardsson, K., Gårdmark, A., Casini, M., Sjöblom, Y., Haas, F., Olsson, J. (2020) Analyses of structural changes in ecological time series (ASCETS). Ecological Indicators 116: 106469.
7. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen; Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader [Internet]. Drottningholm, Sverige: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet; 2020 [cited 2022 May 24] p. 72. Aqua reports 2020:19. Hämtad från: https://res.slu.se/id/publ/109523
8. Ljunggren L, Sandström A, Bergström U, Mattila J, Lappalainen A, Johansson G, et al. Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. Ices Journal of Marine Science; 2010;67(8).
9. Bergström U, Olsson J, Casini M, Eriksson BK, Fredriksson R, Wennhage H, et al. Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish. Estuarine Coastal and Shelf Science; 2015;163.
10. Sundblad G, Bergström U, Sandström A, Eklöv P. Nursery habitat availability limits adult stock sizes of predatory coastal fish. Ices Journal of Marine Science; 2014;71(3).
11. Sundblad G, Bergström U. Shoreline development and degradation of coastal fish reproduction habitats. Ambio; 2014;43(8).
12. Lunneryd S-G, Königson S. Hur löser vi konflikten mellan säl och kustfiske? Program Sälar och Fiskes verksamhet från 1994 till 2017. Drottningholm, Lysekil, Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2017. Contract No.: 9.
13. Östman O, Bergenius M, Boström MK, Lunneryd SG. Do cormorant colonies affect local fish communities in the Baltic Sea? Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences; 2012;69(6).
14. Veneranta L, Heikinheimo O, Marjomäki TJ. Cormorant (Phalacrocorax carbo) predation on a coastal perch (Perca fluviatilis) population: estimated effects based on PIT tag mark-recapture experiment. ICES Journal of Marine Science 2020; 77: 2611-2622.
15. Hansson S, Bergström U, Bonsdorff E, Härkönen T, Jepsen N, Kautsky L, et al. Competition for the fish – fish extraction from the Baltic Sea by humans, aquatic mammals, and birds. Ices Journal of Marine Science; 2018;75(3).
16. Herrmann C, Bregnballe T, Larsson K, Rattiste K. Population Development of Baltic Bird Species: Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis). Helcom; 2014. Tillgänglig vid: http://www.helcom.fi/baltic-seatrends/ environment-fact-sheets/.
17. Wennerström L, Naddafi R, Larsson S, Bergström U. 2022. Sammanställning av biologiska underlag till stöd för reglering av fisket efter abborre i förvaltningsområde SYD och OST. PM 2022-02-16. SLU ID: SLU.aqua.2022.5.4-69.