Vitling 2022

Vitling fångas främst i ett blandfiske med trål och snörpvad för humankonsumtion i norra Nordsjön och längs Englands östra kust (figur 1) . Vitling fångas även som bifångst i fiske efter havskräfta, plattfisk och i industrifiske. Officiella landningar i Nordsjön 2021 uppskattades till 17 085 ton och Storbritannien stod för största delen av landningarna (68 procent). Totala landningar i Engelska kanalen uppskattades till 2 453 ton och Frankrike stod för största delen av landningarna (70 procent). Totala landningarna i Nordsjön och i Engelska kanalen har minskat från drygt 40 000 ton i mitten på 1990-talet till runt 17 000 ton under de senaste tio åren (figur 2) . Vitling i Nordsjön ingår inte helt i landningsskyldigheten för alla fiskerier och bifångad vitling kan i vissa fisken utgöra en stor del av utkastet (fisk kastad överbord). Oönskade fångster på drygt 14 000 ton utgjorde cirka 44 procent av fångsterna 2021 i Nordsjön och östra Engelska kanalen^1,2. I början på 1990-talet landade Sverige runt 20 ton vitling från Nordsjön (figur 3) . Därefter sjönk fångsterna till under 10 ton fram till 2018 då en ökning observerades. År 2021 landandes 50 ton vitling i Sverige. Svenska fångster av vitling i Nordsjön sker med trål. Uppgifter om fritidsfisket saknas.

Vitling fångas och provtas i internationella provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS) som är en del av underlaget till beståndsanalysen. Dataunderlaget för beståndsanalys av vitling i Nordsjön har förbättrats sedan 2012, vilket delvis beror på att fisket dokumenterats bättre i alla länder och att Skottland fått ett bättre övervakningsprogram¹. År 2022 uppdaterades beståndsuppskattningar och nya referensnivåer beräknades¹. Dessa förändringar påverkar inte trenden och beståndstatusen. Vitling är en bifångst i fisken efter havskräfta och annan bottenlevande fisk. Internationella havsforskningsrådets (Ices) anser att beståndsdynamiken till stor del är driven av rekrytering och naturlig mortalitet¹. Vitling är en central art i näringsväven i Nordsjöekosystemet, både som rovfisk på småfisk och som bytesfisk för andra arter. Den är också kannibalistisk och har stor potentiell påverkan på ekosystemets dynamik¹. Lekbiomassan (figur 4) minskade kraftigt under början av 1980-talet och har sedan dess fluktuerat runt det tröskelvärde som inte bör underskridas när fisket sker vid en nivå som ger maximal hållbar avkastning av beståndet (MSY B_trigger). Lekbiomassan har sedan 2018 legat över MSY B_trigger. Fiskeridödligheten (F) har minskat sedan 1987 och sedan 2000 legat under det referensvärde för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY) (figur 5) . Fiskeridödligheten nådde ett minimum under hela tidsserien 2021. Rekryteringen har fluktuerat utan trend och har sedan 2002 generellt sett varit lägre än tidigare år. Nivåerna med hög rekrytering som inträffade mellan 1998 och 2001 har inte nåtts sedan dess. Rekryteringen var relativt hög 2019–2020⁴ (figur 6) .

Beståndsidentitet är fortfarande ett olöst problem, både inom Nordsjön och mellan Nordsjön och grannområdena. Det finns sannolikt två skilda populationer i Nordsjön, norr och söder om Doggers bank. Ytterligare beståndsseparering kan förekomma mellan kustvatten och utsjön i norra Nordsjön. Det verkar som att det även finns kopplingar mellan olika bestånd. Migrationsmönstren är inte helt kartlagda och beståndsindelningen följer i stort Ices administrativa områden¹. Dock så behandlar Ices vitling i Nordsjön och östra Engelska kanalen som ett enda bestånd i väntan på ytterligare information om beståndsstruktur.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Ett stort industrifiske på vitling bedrevs under 1970-1980 och i början av 1990-talet med totala landningar runt 20 000 ton per år. Detta fiske har sedan dess sannolikt koncentrerats till Nordsjön. Från 1997 har fisket legat på en nivå under 1 000 ton, förutom under 2001–2005 då fisket ökade (figur 7) . Det danska industrifisket har varit och är den största aktören i fisket efter vitling. Det svenska fisket har följt ungefär samma mönster som det totala fisket men med en mindre magnitud. Sveriges största totala landning på 1 516 ton gjordes 1980. Sedan 2003 har det årligen landats under 100 ton vitling. Under 2021 landade svenskt fiske 12 ton vitling av totalt 199 ton i Västerhavet, det vill säga cirka 6 procent¹ (figur 8) . Vitling fångas huvudsakligen som bifångst i trålfiske efter bottenlevande arter såsom havskräfta och större delen av fångsterna kastas tillbaka i havet. Andelen utkast (fisk kastad överbord) uppskattades till 84 procent av fångsten 2021^1,3. I Skagerrak landar Danmark, Sverige och Norge de största fångsterna av vitling (figur 8) . Utöver fisket i Kattegatt och Skagerrak fångas vitling som bifångst i torskfisket i södra Östersjön. Data om fritidsfiskets fångster saknas.

Vitlingen övervakas i de internationella provfisketrålningarna (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS och ”Baltic International Trawl Survey”, Bits). År 2020 genomfördes en så kallad ”benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder) och beståndet uppgraderades från kategorin ”bestånd med bara landnings data” till kategorin ”bestånd med surveybaserade trender”⁴. Internationella havsforskningsrådet (Ices) anser inte att tillgänglig information är tillräcklig för att bedöma beståndets status på ett analytiskt sätt³. Beståndet bedöms i stället utifrån vetenskapliga trålöversikter. Rådet, från och med 2020 baseras på trenderna i ett kombinerat biomassaindex⁴. Det nya indexet beräknades med hjälp av fyra bottentrålundersökningar i området; av IBTS under kvartal ett och tre; av Bits under kvartal ett och fyra; samt två danska nationella undersökningar riktade mot torsk och tunga kvartal fyra. År 2022 har Ices ändrat sina rådgivningsmetoder för bedömningar av databegränsade bestånd som ligger inom Ices MSY-ramverk⁵. Resultaten indikerar att beståndet har varierat utan någon trend under perioden 1983– 2003 men sedan minskat något fram till 2013. En ökning har observerats under de senaste nio åren ( figur 9 )³. Indexet för biomassan ligger över det empiriska tröskelvärde som representerar en gräns för biomassa under vilken beståndets tillstånd skulle försämras till en oönskad nivå (I_trigger). Det saknas en tydlig koppling mellan årsklassernas relativa storlek, och därför antas vitling från Nordsjön använda Kattegatt och Skagerrak som uppväxtområde. Fångstserierna från Bits och IBTS kan således inte användas i beståndsanalyser för att spåra lokalt rekryterad vitling över tid eftersom bestånden blandas. För närvarande kan man inte göra en beståndsuppskattning för Kattegatt och Skagerrak, då det inte finns möjlighet att särskilja fiskar från olika områden. Detta gör man normalt sett genom till exempel analys av fiskens otoliter (hörselstenar), med genetik, eller genom att spåra årsklasser i provfisketrålningar¹, men dessa metoder har inte tillämpats ännu på Vitling i Skagerrak och Kattegatt.

Fångsterna har varit relativt låga de senaste åren efter det att ett väsentligt industriellt fiske upphörde i mitten av 1990-talet. Minskningen av landningarna i början av 1990-talet ger dock en indikation på det lokala beståndets struktur eftersom denna minskning inte observerades i Nordsjön. Det finns också fynd av vitlingsägg från lokal lek i Kattegatt⁶. Vitlingen i södra Östersjön antas vara ett separat lekbestånd, skilt från Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön¹.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.