Torsk 2022

Fisket i Ices-delområden 22–24 (figur 1) , bedrivs huvudsakligen av Danmark, Tyskland, Sverige och Polen. Danska yrkesfiskare svarar för den största delen av den kommersiella fångsten (66 procent) eftersom de har den största kvoten¹. Det svenska yrkesfiskets andel av fångsterna har i medel varit cirka 17 procent åren 1995–2021. År 2021 landades totalt 1 065 ton, varav det svenska yrkesfiskets officiella landningar utgjorde 227 ton ( figur 2 och figur 3 ) ¹. Torsken fångas mest med bottentrål och nät. Enligt Ices förekommer ett visst utkast (fisk kastad överbord), över 5 procent av kommersiell fångst 2020^1,2. Eftersom fritidsfiskefångsterna är betydliga (ca 30 procent) tas även fritidsfisket efter torsk hänsyn till i beståndsuppskattningen för det västra beståndet. Men år 2021, på grund av de mycket låga kommersiella fångsterna, ökade andelen fritidsfiskefångad torsk till 46 procent av den totala fångsten, även om den faktiska nivån av fritidsfångster uppskattades vara historiskt låg (968 ton)². Sedan 2015 finns krav på att all torsk i Östersjön ska landas och räknas av mot kvoten (så kallad landningsskyldighet). Sedan 2022 är riktat fiske efter torsk i västra Östersjön förbjudet vilket innebär att de begränsade fiskemöjligheterna enbart är avsedda för oundvikliga bifångster av torsk vid fiske efter andra arter, främst plattfiskar.

År 2019 genomförde Ices en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder, så kallad ”benchmark”, för torsken i det västra beståndet³. Man beslöt att utöka tidserien bakåt från 1985 och i samband med det så beräknade man nya referenspunkter för hållbar beståndsstorlek och fiskeridödlighet. År 2021 genomfördes en ”inter-benchmark”, en oplanerad grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder där tillgängliga data uppdaterades, på grund av osäkerhet i beståndsuppskattningen⁴. Ices bedömning av beståndet 2022 görs efter inter-benchmarken utifrån en åldersbaserad beståndsmodell som bygger på en kombination av kommersiella fångster, fritidsfiskestatistik (Tyskland, Sverige och Danmark) och fiskerioberoende vetenskapliga trålundersökningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) samt data från provfiske med fast redskap. Bedömningen visar att mängden lekmogen fisk (lekbiomassan) sedan 2009 har fluktuerat runt den gräns där lekbeståndet anses ha en risk för reducerad förmåga att producera ungfisk (B_lim). De senaste fem åren har dock beståndet minskat och ligger numera under B_lim (figur 4) . Fiskeridödligheten (F) har ända sedan 1985 varit högt över referensvärdet för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY). Trots en viss minskning under de senaste åren var F fortfarande väl över F_MSY 2021 (figur 5) . Ny rekryteringen av ung torsk har sedan 2005 legat under medelvärdet för perioden 1985–2022 och är efter 2017 bland de lägsta i tidsserien (figur 6) ².

Ices har konstaterat att det östra och det västra torskbestånden blandar sig med varandra och troligtvis har beblandningen ökat under senare år⁵. Beståndstillhörigheten av torsk från västra respektive östra beståndet görs med hjälp av formen på fiskens otoliter (hörselstenar) kombinerat med genetiska undersökningar. I beståndsanalysen anser man numera att det endast är i Bälthavet (Ices-delområde 22) och Öresund (Ices-delområde 23) som torsk från västra beståndet uppehåller sig utan att inbeblanding av torsk från östra beståndet. De senaste åren har andelen torsk från det östra beståndet utgjort cirka 70 procent av torsken i Arkonabassängen (Ices-delområde 24)¹. Ices bedömer att fiskeridödligheten på torsk i västra beståndet ligger över och beståndsstorlek ligger under tillgängliga referenspunkter².

…

På grund av beståndets låga status är inget riktat torskfiske tillåtet utan kvoten är avsedd för oavsiktliga bifångster vid fiske efter andra arter.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

…

Polen, Danmark och Sverige svarar för största delen av fångsterna av torsk i östra beståndet. Sedan 2009 då de totala landningarna var runt 50 000 ton har landningarna minskat år för år (figur 7) och dessutom har inte hela EU:s kvot blivit landad sedan 2007¹. Till följd av beståndets dåliga status är kvoten sedan 2019 endast avsedd för oundvikliga bifångster vid fiske efter andra arter. Den totala landningen av torsk 2021 var 1 651 ton, varav 11 ton av svenska båtar, den lägsta i hela tidsserien. Historiskt har fångsterna av torsk legat på betydligt högre nivåer än dagens; landningarna toppåret 1984 uppgick till cirka 392 000 ton. Det året var de svenska fångsterna nästan 60 000 ton (figur 8) ^1,6. Felrapportering av torskfångster har förekommit 1993–1996 samt 2000–2007¹. Uppskattningarna av underrapporterade landningar är dock osäkra, men under dessa år har Ices valt att inkludera alla uppskattningar av underrapportering som finns tillgängliga. Rapporteringen av felrapporterad fångst kom från källor inom fisket samt fiskerikontrollen, dock inte från alla länder som fångar torsk i Östersjön. Beräkningarna från Ices indikerar att fångsterna därför varit minst 35–40 procent högre än vad som rapporterats fram till 2007. För åren 2008 och 2009 indikerades en felrapportering på 5 procent. Sedan dess har Ices antagit att underrapportering är relativt låg och ingår numera inte i beståndsuppskattningen¹. Rapporterat utkast (fisk kastad överbord) från fisket jämfört med beräknat utkast skiljer sig dock markant vilket innebär att det troligen förkommer underrapportering även i dag. Sedan 2015 finns krav på att all torsk i Östersjön ska landas och räknas av mot kvoten (landningsskyldighet). År 2015 minskade mängden utkast från 32 procent till 16 procent av fångsten (baserat på data från vetenskapliga observatörer). Utöver införandet av landningsskyldigheten 2015 minskades samtidigt även minsta referensstorlek för bevarande (MRB) för landad torsk från 38 cm till 35 cm, vilken gör jämförelser av utkast över tid svåra. År 2021 var mängden utkast cirka 6 procent av den totala fångsten. Torsk från det östra beståndet som fångas väster om Bornholm (Ices-delområden 22–24) räknas numera in i fångsterna för det östra beståndet (Ices-delområden 25–32). Därför gäller rådet för Ices-delområden 24–32. Mängden torsk som fångas i det västra beståndet, men som tillhör det östra, utgör mellan 15 och 20 procent av den totala fångsten av östra beståndet^1,6 och sker huvudsakligen i östra delen av delområde 24.

Från 2013 och fram till 2019 kunde Ices inte genomföra en analytisk beståndsanalys för torskbeståndet i östra Östersjön. Anledningen var att torskarna i det östra beståndet hade blivit svårare att åldersbestämma med traditionella metoder som läsning av antalet årsringar i torskens hörselstenar. Tack vare data från det märkningsprojektet ”Tagging Baltic Cod” (Tabacod) i Östersjön så kunde torskens tillväxt bestämmas men hjälp av återfångst av märkta torskar⁷. Märkningen utfördes under fyra år (2016– 2019) i södra och mellersta Östersjön. Totalt märktes cirka 20 000 torskar. Forskare från Sverige, Danmark, Tyskland och Polen deltog i projektet. År 2019 genomfördes en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder för torsken i det östra beståndet³. Detta resulterade i att det östra beståndet återigen fick en analytisk beståndsuppskattning efter flera år med otillräcklig datatillgång. Det innebär att referenspunkter för fiskeridödlighet, lekbiomassa kan återigen beräknas för östra beståndet. Mängden lekmogen torsk (lekbiomassan) har minskat sedan 2016 och har legat under gränsen som innebär risk för en reducerad förmåga att producera ungfisk (B_lim) (figur 9) . Fiskedödligheten (F) har minskat sedan 2013 och ligger 2021 på den lägsta nivån under hela tidsserien (figur 10) . Årsklassen av torsk född 2012 var den senaste större årsklassen, därefter har rekryteringen legat under medelvärdet för tidsperioden 1960– 2020. (figur 11) ⁶. Det dåliga tillståndet på torsken i östra Östersjön beror sannolikt av biologiska förändringar förorsakat av förändringar i ekosystemet under de sista tio åren. Kroppstillväxten, konditionen (vikt vid en specifik längd) och längden då fisken blir könsmogen har minskat kraftigt under de senaste årtiondena⁸. Dessa förändringar visar att torsken är utsatt för stress och har en minskad reproduktionskapacitet⁹. Den naturliga mortaliteten (annan dödlighet än fiske) har samtidigt ökat under perioden och uppskattas för nuvarande vara betydligt högre än fiskemortaliteten¹⁰. Orsakerna till torskens prekära situation i östra Östersjön kan härledas till förändringar i Östersjöns ekosystem som exempelvis: Dåliga syreförhållanden som kan påverka torsken direkt genom att torskens metabolism förändras och indirekt genom att lämpliga habitat minskar och förekomsten av bottenlevande byten minskar i antal¹¹. Både sillen och skarpsillen har förflyttat sig norrut i Östersjön under senare år vilket gör att den inte helt överlappar med torskens utbredningsområde. Detta innebär en minskad förekomst av bytesfisk i området där torsken uppehåller sig¹¹. Även en kraftig ökning av parasiterade torskar är tydlig för torsk från östra beståndet. Ökningen av parasiter i torsken kan relateras till den ökande gråsälspopulationen i Östersjön under senare år¹². Det är dock oklart vilken av faktorerna som i huvudsak har störst effekt på den försämrade situationen för torsken i Östersjön och hur de samverkar.

I det östra beståndet sker leken utspritt från april till sen höst i de djupare delarna av Bornholmbassängen och i Ålands hav. Historiskt har det skett lek även i Gotlands- och Gdanskbassängen, men i dag sker det relativt lite lek i dessa områden och de anses därför inte längre vara aktiva lekområden⁹. Anledningen till att lekområdena försvunnit är förändringar i miljöfaktorer såsom låg salthalt och låga syrehalter¹¹, samt ett för högt historiskt fiske. Ices bedömer att lekbiomassan är under tillgängliga referenspunkter. Inga referenspunkter för fiskeridödligheten fastställts för detta bestånd⁶.

På grund av beståndets låga status är inget riktat torskfiske tillåtet utan kvoten är vikt för oundvikliga bifångster vid fiske efter andra arter.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Torsk fångas i Nordsjön och Skagerrak (figur 1) med många olika fångstredskap för bottenlevande fisk, till exempel bottentrålar, bomtrålar, vad, nät och krok^{13, 14}. Trålarnas maskstorlek varierar från 70 mm till över 120 mm. Den största delen av fångsterna kommer från fiske med stormaskiga bottentrålar och nät (större än 120 mm), även om torsk också är en vanlig bifångstart i många andra trålfisken såsom till exempel fiske efter havskräfta och nordhavsräka¹³. År 2021 var de totala landningarna 14 791 ton, varav 12 737 ton i Nordsjön, 2 017 ton i Skagerrak och 37 ton i östra Engelska kanalen (figur 12) . Från slutet på 1960-talet fram till 1987 låg de totala årliga landningarna av torsk i Nordsjön på över 200 000 ton med toppar på över 300 000 ton. Perioden 1988–1998 var landningarna över 100 000 ton per år. Från 1999 har landningarna varit mindre än 100 000 ton och har sedan 2003 fluktuerat mellan 30 000 och 40 000 ton. De sista tre åren har fångsterna minskat markant och år 2021 har fallit till drygt 14 000 ton. Storbritannien (Skottland) och Danmark har varit och är de dominerande fiskenationerna i egentliga Nordsjön (figur 13) . Svenska landningar i Nordsjön låg 1996–1999 mellan 2 000 och 3 000 ton men var 396 ton¹⁴ 2021. I Skagerrak var landningarna runt 17 000 ton år 1996, och Sveriges landningar motsvarade ungefär 1 900 ton. Sedan 2003 har de totala landningarna gått ned till 4 000 ton, medan de svenska landningarna har varit runt 500 ton under samma period, men minskade till 238 ton 2021¹⁴. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och för beståndet som helhet bedömer ICES att fritidsfiskets fångster utgjort omkring 5 procent av de totala fångsterna under den senaste 10-årsperioden. Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av torsk i Skagerrak uppskattats till 19–151 ton åren 2013–2021¹⁵.

Ekosystemet i Nordsjön kännetecknas av episodiska förändringar i produktiviteten. Växtplankton, djurplankton, bottenlevande- och pelagisk fisk har alla uppvisat sådana variation. Ett regimskifte inträffade i Nordsjön i mitten av 1980-talet och bevis tyder på ett annat regimskifte omkring 1998. Sedan dess har till exempel rekryteringen av Nordsjötorsk varit på en lägre nivå än tidigare¹⁴. Olika arter äter torsk under torskens livstid. Ices identifierar tumlare, säl och kannibalism att vara signifikanta dödlighetsorsaker för torsk i åldern 1–2 år, medan predationsdödligheten på 3-4 åriga torskar nästan uteslutande är från sälar¹⁶. Torsken övervakas i den årligt återkommande internationella provfisketrålningen (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS), genom olika typer av landningsprovtagningar i hamnar och ombord på kommersiella fartyg. År 2021 genomfördes en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder och referensnivåer uppdaterades, så kallad ”benchmark” ¹⁷. Ices senaste bedömning visar att lekbeståndets storlek har minskat stadigt under 1970 och 1980-talen. Det var en liten ökning av lekbiomassan i mitten av 1990-talet efter förbättrad rekrytering (R) i kombination med en nedgång i fiskedödligheten (F), men med låg rekrytering sedan 1998 och hög fiskeridödlighet har lekbiomassan fortsatte att minska till sin hittills lägsta nivå år 2005 (figur 14) . Lekbiomassan ökade därefter något i samband med en minskad fiskedödlighet till 2016, men har sedan minskat snabbt och ligger nu i paritet med den lägsta någonsin och befinner sig nu långt under den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är sannolikt att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (B_lim) ¹⁴. Torsken i Nordsjön har sedan 1960-talet hela tiden fiskats över det referensvärde för fiskeridödlighet (F) som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY) vilket påverkat de olika delpopulationerna inom Nordsjön negativt, framför allt de södra och centrala delarna av Nordsjön. Fiskeridödligheten har minskat avsevärt sedan toppnoteringen 1999 till sin lägsta nivå 2013 (dock fortfarande högre än F_MSY) men ökade därefter igen. Fiskeridödligheten visar dock en minskning under 2019–2021 och ligger för första gången under referensvärdet F_MSY (figur 15)  ¹⁴. Rekryteringen (R) har fluktuerat på en relativt låg nivå sedan 1998. Den sista stora årsklassen som bidrog till fisket var 1996-årsklassen, och efterföljande årsklasser har varit bland de lägsta i tidsserien. Rekryteringen har därför legat under genomsnittet sedan 1998 (figur 16)  ¹⁴. Utöver de riktigt låga nivåerna av lekbiomassa (beståndet är sedan flera år mindre än B_lim, figur 14 ) påverkas torskens rekrytering också av miljöeffekter relaterade till regimskiften och klimatförändringar ^18,19,20 (se ovan).

Genetiska och andra studier indikerar att det finns flera olika delpopulationer av torsk i Nordsjön²¹. Torskbeståndet i Nordsjön består av flera reproduktivt isolerade delpopulationer av viking- och doggertorsk som även sträcker sig till havsområdet väster om Skottland¹⁴ och som har en viss rumslig överlappning och blandas efter lek. Skagerrak och norra Kattegatt verkar vara uppväxtområden för viking- och doggertorsk, där de flesta torskarna i Skagerrak är vikingtorsk. Dessa genetiskt olika grupper har olika ålder/storlek vid könsmognad och kroppstillväxt¹⁴. Ägg, larver och ungfisk driver in med havsströmmar till Skagerrak och återvänder senare ut i Nordsjön för att leka efter 2–4 år. Därför behandlas Skagerrak och Nordsjön som ett gemensamt förvaltningsområde för torsk^{14, 21}. Torsk från Nordsjön använder ibland även delar av Kattegatt som uppväxtområde. För 2022 bedömer Ices att fiskeridödligheten på beståndet ligger under F_MSY och lekbiomassan är mindre än B_lim.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Från att ha varit ett område med stora torsklandningar är sedan flera år inget riktat torskfiske tillåtet i Kattegatt. Torsk fångas i dagsläget främst som bifångst i fiske efter havskräfta och plattfiskar^1,22. Landningarna av torsk har historiskt alltså varit betydligt högre än de senaste åren ( figur 17 och figur 18 ). År 1977 fångades 20 000 ton torsk i Kattegatt, varav de svenska landningarna motsvarade 3 400 ton. Landningarna kan jämföras med bottennoteringen 2021 då endast 24 ton landades, varav Danmark 19 ton, Sverige 4 ton och Tyskland 0,8 ton. Utkasten 2021 uppskattas till cirka 89 procent av fångad fisk i antal och 52 procent av vikten²². Historiskt har torskfisket i Kattegatt skett under torskens lekperiod under första kvartalet (januari– mars). Vissa år fångades 70–80 procent av kvoten under detta kvartal. Med minskande beståndsstorlek och kvoter minskade lekfisket i början av 2000-talet och har helt upphört i dag. Under åren 2013–2015 sågs en viss tendens till återhämtning av beståndet, men sedan 2015 har dock beståndet minskat igen och beståndsstorleken 2021 befinner sig på historisk låg nivå²². Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av torsk i Kattegatt uppskattats till 7–206 ton åren 2013–2021¹⁵.

Torsken i Kattegatt övervakas med provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS). Sverige, tillsammans med Danmark, genomför också provfisketrålningar med hjälp av kommersiella fiskebåtar och data från dessa provfisken ingår i Ices bedömning av beståndsstatus. Sverige och andra länder följer också beståndet genom att utföra olika typer av provtagningar av landningar i hamnar och på fångster ombord på kommersiella fartyg.
Bedömningen av torskbeståndet i Kattegatt är baserat på trender från och med 1997. Lekbiomassan (SSB) har minskat sedan startåret 1997. Trots tecken på återhämtning mellan 2013 och 2015 så är nivån på lekbiomassan de senaste två åren det lägsta hittills (figur 19) . Den relativa totala dödligheten Z (dvs summan av naturlig och fiskerirelaterad dödlighet) har ökat de sista åren sedan den historiskt låga nivån 2014. Dödligheten under perioden 2018–2021 överstiger nivåerna i början av 2000-talet (figur 20) . Rekryteringen (R) de senaste sju åren har varit under genomsnittet 1997–2021 och 2022 års rekrytering beräknas vara bland de lägsta som observerats under hela tidsserien (figur 21)  ²².

Historiska lekområden är väldokumenterade i Kattegatt och genetiska skillnader har påvisats mellan lekbeståndet i Kattegatt jämfört med Nordsjön, Skagerrak och Östersjön²³. Lek förekommer fortfarande i vissa områden men några tidigare lekområden längs Hallandskusten verkar inte längre vara aktiva^23,24. Ett lekområde delas med Öresund men generellt är beståndet i Kattegatt skilt från Öresund med lågt utbyte av individer mellan bestånden²³. Beståndsmodellen för torsk i Kattegatt är enligt Ices klassad som osäker, vilket är en följd av att dataunderlaget för beståndsanalysen är osäkra. Det innebär att man endast använder en relativ utveckling i dödlighet, lekbiomassa och rekrytering i modellen¹. Den huvudsakliga anledningen till osäkerheten är att mängden fisk som årligen beräknas försvinna i populationsmodellen, är betydligt högre än den mängd som rapporteras som fångster och som förväntas försvinna på basis av naturlig dödlighet. Den förmodade huvudorsaken till den bristfälliga överrensstämmelsen är att ung Nordsjötorsk växer upp i Kattegatt för att återvända till Nordsjön för lek. Genetiska studier tyder på att den stora årsklassen 2011 till stor del härstammade från Nordsjön. Det har dock inte varit möjligt att skilja effekter av detta utbyte mellan havsområden på grund av brister i fiskets rapporter av fångster. Sedan 2015 och framåt genomförs genetiska provtagningar med syfte att kvantifiera den andel av torsk i Kattegatt som tillhör Nordsjö- respektive Kattegattbeståndet i fiskets fångster och i provfisken. Information från de genetiska analyserna används för att förbättra beståndsanalysen.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.