francesca.vitale@slu.se

Francesca Vitale, Havsfiskelaboratoriet

<h5>Utbredningsområde</h5>
Skarpsill är allmän i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt samt i Östersjön där den tar sig hela vägen upp i Bottenviken.
<h5>Lek</h5>
Lek sker både ute till havs och invid kusten på djupintervall mellan 10–40 meter. I Västerhavet sker leken under april–juli och i Östersjön mars–augusti. Ägg och larver lever i den fria vattenmassan.
<h5>Vandringar</h5>
Skarpsillen företar sig periodiskt förflyttningar beroende av ålder och hydrografiska förhållanden.
<h5>Ålder vid könsmognad</h5>
Den leker vid 1–3 års ålder.
<h5>Maximal ålder och storlek</h5>
Skarpsill kan bli över 25 år, de blir dock sällan mer än 10 år gamla. De blir mellan 14–20 cm långa.
<h5>Biologi</h5>
Skarpsillen lever i stim. Nattetid söker den sig mot ytan men under dagen står den närmare botten. Födan består av djurplankton (såsom hopp- och hinnkräftor) samt fisklarver.
<h5>Förvaltning</h5>
Brödtext skrivs av Stefan

Internationella havsforskningsrådet (Ices)
Ices fångstråd för skarpsill i Östersjön för 2023 är mellan 183 749 ton och 317 905 ton. För 2022 var rådet mellan 214 000 ton och 373 210 ton. Jämfört med 2022 innebär rådet en minskning med 15 procent av de rekommenderade fångstmängderna. Fångst högre än det referensvärde för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (FMSY, 249 237 ton) kan bara tas under de förutsättningar som är specificerad i förvaltningsplanen4.

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning.
Det finns en tydlig ömsesidig påverkan mellan torsk och skarpsill och därför bör en förvaltningsplan även ta hänsyn till hur torskens rumsliga fördelning utvecklas i förhållande till skarpsillsbeståndet. Faktorer som påverkar skarpsillsbeståndens utbredning, såsom effekter av skarpsill på torsk, bör undersökas mer. Det mesta av skarpsillen fiskas tillsammans med sill. Förvaltningen av skarpsill bör ske med hänsyn till beståndsstatus för sill (speciellt i Ices-delområden 25–29 och 32). Detta kräver att uppföljning av artsammansättningen i landningarna genomförs rutinmässigt2.

Biologiskt råd för skarpsill i Östersjön

Östersjön (Ices-delområde 22-32)

Skarpsill i Östersjön (figur 1) fångas huvudsakligen med parflyttrål tillsammans med sill/strömming och används i stor utsträckning till fiskmjöl och olja. I östbaltiska länder används skarpsill också för konsumtion. Efter en stor fångstökning i början av 1990-talet har fångsterna av skarpsill minskat från cirka 530 000 ton 1997 till cirka 250 000 ton under 2011–2016. En ökning observerades de senaste fem åren och 2021 fångades 284 890 ton skarpsill (figur 2 och figur 3). År 2021 stod Sverige för 16 procent av fångsterna1. Svenskt fiske efter skarpsill utvecklades under 1990-talet med inriktning på fiskmjöl och olja. Fisket är som mest intensivt under vinter och vår och sker i hela Egentliga Östersjön öster om Bornholm. Det finns inga data på fångster av skarpsill i fritidsfisket.

Yrkes- och fritidsfiske

Beståndsuppskattningen bygger på underlag från två internationella akustik/trålundersökningar i Östersjön som går under namnet ”Baltic International Acoustic Survey” (Bias) och ”Baltic Acoustic Spring Survey” (Bass). Bias är inriktad på att uppskatta mängden skarpsill och sill/strömming medan Bass är inriktad bara på att uppskatta mängden skarpsill. I undersökningen samlas även biologisk information in, som längder, vikt, könsmognad och ålder. Undersökningen visar att skarpsill har varit mest koncentrerat i den norra delen av centrala Östersjön sedan slutet på 1990-talet1,2. Lekbiomassan (SSB, figur 4) var som störst 1996 och har därefter haft en nedåtgående trend men har alltid varit över den beståndsstorlek för vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (Blim) och ligger väl över det tröskelvärde på beståndets biomassa som inte bör underskridas när fisket sker vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY Btrigger)2. Fiskeridödligheten (F, figur 5) har ökat i början av 1990-talet och har varit över den fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning över tid (FMSY), sedan 1995 undantaget 1996 och 2001. Den naturliga dödligheten för skarpsill har minskat i takt med torskbeståndens nedgång och därmed minskad rumslig överlapp av de två bestånden2,3. Rekryteringen (R) varierar mellan åren med enstaka år med god rekrytering och längre perioder med lägre rekrytering. Rekryteringen 2016–2019 (figur 6) ligger under eller nära genomsnittet, medan årsklassen 2020 och 2021 ligger över genomsnittet. Medelvikten på skarpsill minskade markant under 1990-talet (ca 40 procent), även om detta varierar mellan olika områden i Östersjön. Medelvikten har sedan dess varit fortsatt låg med en svag ökning sedan 2005, men minskade igen de senaste åren1,2. Anledningen till den låga medelvikten kan vara täthetsberoende effekter, det vill säga att det uppstår konkurrens mellan individer när dessa blivit fler. Mängden skarpsill har ökat i området på grund av ökande temperaturer och minskad predation från torsk, som bidrar till den låga medelvikten på skarpsill³. Åldersstrukturen har varierat mycket under de senaste 40 åren men utan någon särskilt trend1. Skarpsillen är en betydande födokälla för rovfisk, sjöfågel och marina däggdjur och en viktig komponent i ekosystemets födoväv.

Miljöanalys och forskning

Internationella havsforskningsrådet (Ices) bedömer att fisketrycket på beståndet ligger över FMSY medan lekbiomassan är väl över MSY Btrigger. Skarpsill är ett viktigt bytesdjur för torsk och en eventuell ökning av fisketrycket på skarpsill i torskens huvudområde (Ices-delområden 25–26) kan försämra tillståndet för torsk. Begränsningar av skarpsillsfångster i torskens huvudområde bör tas i beaktning, i syfte att förbättra konditionen hos torsk.

Beståndsstatus och -struktur

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, <a href="https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en">https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en</a> samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, <a href="https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html">https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html</a>. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, <a href="https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv">https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv</a>.

Fångstmängd beslutad av EU

Östersjön

Internationella havsforskningsrådet (Ices)
Ices fångstråd för skarpsill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt mellan juli 2022 och juni 2023 är 68 690 ton. Mellan juli 2021 och juni 2022 var rådet 106 715 ton. Jämfört med 2022 innebär rådet en minskning med 36 procent av de rekommenderade fångstmängderna. Minskningen i rekommenderad fångst i år beror på minskningen av beståndsstorleken efter den låga rekryteringen som observerades 2021. Rådet baseras på principen om maximal hållbar avkastning (MSY).

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning.

Biologiskt råd för skarpsill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt

Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt

Skarpsill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt (figur 1) fiskas huvudsakligen med trål som fiskar i den fria vattenmassan för användning inom konservindustrin. I Sverige fiskas den även med snörpvad för konsumtion. Fångsterna var som störst i mitten på 1970-talet, då cirka 600 000 ton fångades. Fångstdata före 1996 anses vara mindre tillförlitliga på grund av osäkerhet om potentiella bifångster av Nordsjösill. Sedan mitten av 1990-talet har fångsterna varit låga och varierat markant utan särskilt trend. År 2021 var fångsterna 80 761 ton (ca 1 305 ton i västerhavet), varav Sverige stod för cirka 9 procent5,6 (figur 7 och figur 8). Det finns inga data på fångster av skarpsill i fritidsfisket.

Skarpsillen är en betydande födokälla för rovfisk, sjöfågel och marina däggdjur och är en viktig födovävskomponent i ekosystemet. Skarpsillen i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt är kortlivad. Beståndsuppskattningen är baserad på provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS) och akustikundersökningen (”Herring Acoustic Survey”, Heras)5,6. IBTS är inriktad på att uppskatta mängden olika bottenlevande arter och arter som lever i den fria vattenmassan, medan Heras är inriktad på att uppskatta mängden sill och skarpsill. Lekbiomassan (SSB, figur 9) har varit över den minsta beståndsstorlek som ska förbli i havet varje år efter fiske för att säkerställa framtida rekrytering (MSY Bescapement) sedan 2014 men beräknas ligga under det år 2022. Fiskedödligheten (F, figur 10) för skarpsill i åldern 1–2 år har varit hög 2016 och minskat sedan dess. År 2019 är det lägsta värdet av de senaste fem åren medan det ökade något under 2020. Under år 2021 en markant ökning observerades. Rekrytering (R, figur 11) 2021 uppskattas vara under det långsiktiga genomsnittet5,6.

Skarpsill i Nordsjön (Ices-område 4) och skarpsill i Skagerrak och Kattegatt (Ices-fångstområden 3a) har historiskt behandlat av Ices som separata bestånd och därmed reglerat med separata kvoter. År 2018 genomfördes en så kallad ”benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder) och där beslutades att kombinera de två bestånd i ett, baserad framför allt på genetiska studier och tillväxthastighet7. Bevis från genetikdata visade att skarpsill från Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt gav liknande signaler som tyder på att de härstammar från samma bestånd med undantag för tre lokala populationer från Uddevalla, Stora Bältet och Öresund som visade likheter med Östersjöns skarpsill. Det fanns också bevis på att skarpsill från de norska fjordarna är genetiskt nära men tydligt separerade från Nordsjön. Lokala genetiskt identifierbara populationer finns också i periferin av Kattegatt/Skagerrak-området, längs norska kusten och sannolikt den svenska kusten. Norska populationer ingår inte i bedömningen eller rådgivningen. Det är viktigt att ta hänsyn till ansträngningsfördelningen inom Kattegatt/ Skagerrak-området, för om en betydande mängd fiskeansträngning omfördelas till kustområden i Kattegatt/Skagerrak-området kan detta leda till utarmning av lokala populationer. Den åldersbaserade beståndsanalysmodellen som tidigare användes för att bedöma Nordsjökomponenten, har använts nu (med ett antal modifieringar vilket förbättrade kvaliteten) för att bedöma det nya kombinerade beståndet7. Internationella havsforskningsrådet (Ices) bedömer att beståndet inte är på en bra nivå eftersom beståndsstorleken ligger under tillgängliga referenspunkter5. Inga referenspunkter för fiskedödligheten har fastställts6.

<ol>
<li>Ices. Report of the Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS) 2022. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. ICES Scientific Reports; 4:44 659 pp. Hämtad från: <a href="http://doi.org/10.17895/ices.pub.19793014">http://doi.org/10.17895/ices.pub.19793014</a>.</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort Baltic Sea Ecoregion. Sprat (Sprattus sprattus) in subdivisions 22–32 (Baltic Sea) 2022. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. Hämtad från: <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19453856.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19453856.v1</a>.</li>
<li>Casini M, Kornilovs G, Cardinale M, Möllmann M, Grygiel W, Jonsson P, et al. Spatial and temporal density-dependence regulates the condition of central Baltic Sea clupeids: compelling evidence using an extensive interna¬tional acoustic survey. Population Ecology; 2011;53.</li>
<li>Europaparlamentets och Rådet Förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007. Europeiska unionens officiella tidning 2016. 191. Hämtad från: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/?uri=CELEX%3A32016R1139.</li>
<li>Ices. Report of the Herring Assessment Working Group for the Area South of 62°N (HAWG), 2022. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. ICES Scientific Reports; 4:16. Hämtad från: <a href="http://doi.org/10.17895/ices.pub.10072">http://doi.org/10.17895/ices.pub.10072</a>.</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort Greater North Sea Ecoregion. Sprat (Sprattus sprattus) in Division 3.a and Subarea 4 (Skagerrak, Kattegat, and North Sea) 2022. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. Hämtad från: <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19453859.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19453859.v1</a>.</li>
<li>Ices. Report of the Benchmark Workshop on Sprat (WKSPRAT 2018), 5–9 November 2018. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2018. ICES CM; 2018/ACOM:35.</li>
</ol>

Referenser

skarpsill

Skarpsill

Biologisk beståndsbedömning av skarpsill i Sverige.

2022

Östersjön

Biologiskt råd för skarpsill i Östersjön

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU

Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt

Biologiskt råd för skarpsill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU

Referenser

Kontakt

Francesca Vitale, Havsfiskelaboratoriet