Sjurygg 2022

Totalt landades 37 ton sjurygg i Sverige 2021, varav 27.5 ton i Öresund (figur 2) . Detta är nästan en dubblering av landningarna jämfört med 2020, vilket var den lägsta noteringen sedan data seriens början 1994. Sjuryggen fiskas i första hand för beredning av rom till kaviar (marknadsförd under namnet stenbitsrom). Fisket i Öresund har de senaste tio åren stått för 60–75 procent av Sveriges totala landningar av sjurygg, vilket traditionellt är det område där det största riktade fisket efter sjurygg sker i Sverige. I Danmark fiskas sjurygg i ungefär samma omfattning som i Sverige, medan de dominerande fiskenationerna är Grönland, Island, Norge och Kanada som fiskar i norra Atlanten. Globalt landas cirka 3 000 ton stenbitsrom årligen¹, varav Sverige landade 6 ton rom 2021. Fisket sker främst med stormaskiga bottensatta nät, såsom piggvarsnät, men även med grimgarn och torsknät, under lekperioden februari–april. Sett över hela perioden med loggboksdata 1994–2021 har de totala landningarna av sjurygg varierat mellan 18 och 255 ton, där perioder med höga fångster följts av några år med lägre fångster utan någon statistiskt säkerställd trend. Landning per ansträngning i det riktade fisket med piggvarsnät, som står för cirka 80 procent av landningarna under lektid, har under perioden 1996–2021 minskat i både Skagerak och Kattegatt, med en liten ökning av fångsterna mellan 2020 och 2021 i både Skagerrak och Kattegatt (figur 3) . I Öresund var det en topp 2014– 2016 och landning per ansträngning har sedan dess minskat kraftigt och ligger under 2020 och 2021 på lägsta nivå sedan 2012-2013 Sjurygg tas också som bifångst i torskfisket med nät i Öresund. Undersökningar vid Sveriges lantbruksuniversitet uppskattar utkastet (fisk kastad överbord) av sjurygg i detta fiske till cirka 8 ton årligen under åren 2013– 2015². Det finns inga uppgifter om fritidsfiskets fångster.

Det sker i dagsläget ingen riktad övervakning rörande sjurygg i Sverige och det saknas grundläggande data om populationens åldersstruktur. Provfisketrålningar från kvartal 1 (januari–mars) i Västerhavet (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS) visar generellt en stor variation i antalet fångade sjuryggar per tråltimme över åren 1991–2021 (figur 4) . I Kattegatt och Öresund visar fångst per tråltimme statistiskt signifikant minskande trender sett över hela tidsperioden, och för Övriga Östersjön visas en negativ trend under 2012-2021. Provfisketrålningar för kvartal 1 i Östersjön (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) visar varierande fångster och ingen långsiktig trend men en signifikant minskning sett över de senaste tio åren (figur 4) . Bottentrålning har visat sig vara en bra metod för att uppskatta beståndsstorlek hos sjurygg³ men för Västerhavet och Öresund är uppgifterna osäkra eftersom det totala antalet fiskar i provfisketrålningarna många år är färre än 10 och ibland, i synnerhet i Öresund, finns flera år utan fångst alls. Medellängden i provfisketrålningarna i Kattegatt har sjunkit från 36 ± 61 cm (medelvärde ± SD) cm under perioden 1972–1979 till 31 ± 76 cm efter 2010. Under samma tidsperiod är medellängden, 35 cm, oförändrad i Skagerrak. I Östersjön är fiskarna mindre men medellängden i provfisketrålningarna är densamma nu, drygt 16 cm, som på 1990-talet. I Öresund är uppgifterna för knappa för att fastställa några trender, men fisken är av liknande storlek som i Kattegatt med en medellängd strax över 30 cm.

Resultaten från provfisketrålningar tyder på att bestånden i Kattegatt och Öresund har minskat jämfört med 1990-talet. Minskningen i medellängd i Kattegatt kan vidare tyda på ett tidigare för högt fisketryck. I Östersjön, där fisketrycket är mycket lågt, tycks beståndet nu vara betydligt lägre än toppåren 2006–2007. Osäkerheten i uppgifterna är dock stor och metoder för övervakning och beståndsuppskattning bör utvecklas. Sjurygg klassades 2015 som nära hotad i Europa av Internationella Naturvårdsunionen (IUCN), baserat på utvecklingen av beståndsindex i Norge och Island. Samma år klassades även sjurygg som nära hotad i Sverige men i 2020 års uppdatering av SLU Artdatabankens rödlista bedöms arten som livskraftig. Sjurygg kan företa långa vandringar (över 500 km) men tycks ofta återvända till sin födelseplats för att reproducera sig⁴. Hur dess beteende ser ut i svenska vatten är okänt och det är därför svårt att avgöra storleken på lämpliga förvaltningsområden. Det är dock klarlagt att sjuryggen i Östersjön skiljer sig genetiskt från beståndet i Nordsjön⁵ och dessutom är storleken påtagligt mindre än i Nordsjön. Sjuryggen i övriga Östersjön bör därför förvaltas separat från den i Öresund och Västerhavet.

1. Kennedy J, Durif CMF, Florin AB, Fréchet A, Gauthier J, Hüssy K, et al, A brief history of lumpfishing, assessment, and management across the North Atlantic. Copenhagen: ICES Headquarters; 2019. ICES Journal of Marine Science; 76:1, Hämtad från: https://doi. org/10.1093/icesjms/fsy146.
2. Bergenius, M., Ringdahl, K., Sundelöf, A., Carlshamre, S, Wennhage, H. Valentinsson, D. (2018). Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-205. Aqua reports 2018:3. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser, Drottningholm Lysekil Öregrund. 245 s.
3. Kennedy J, Jónsson SÞ. Do biomass indices from Icelandic groundfish surveys reflect changes in the population of female lumpfish (Cyclopterus lumpus)? Fisheries Research; 2017;194.
4. Kennedy J, Jónsson SÞ, Ólafsson HG, Kasper JM. Observations of vertical movements and depth distribution of migrating female lumpfish (Cyclopterus lumpus) in Iceland from data storage tags and trawl surveys. ICES Journal of Marine Science: Journal du Conseil; 2016;73(4).
5. Pampoulie C, Skirnisdottir S, Olafsdottir G, Helyar SJ, Thorsteinsson V, Jónsson SÞ, et al. Genetic structure of the lumpfish Cyclopterus lumpus across the North Atlantic. ICES Journal of Marine Science: Journal du Conseil; 2014;71(9).