patrik.bohman@slu.se

Patrik Bohman, Sötvattenslaboratoriet

<h5>Utbredningsområde</h5>
Signalkräftan är en introducerad art från Nordamerika och finns huvudsakligen i Götaland och sydöstra Svealand. Genom omfattande illegala utsättningar förekommer den emellertid också i nordvästra Svealand, Norrland samt på Öland. Illegalt utsatta populationer som tidigare fanns på Gotland har utrotats.
<h5>Lek</h5>
Parningen sker under september och oktober. Honan bär den befruktade rommen under stjärten till nästa sommar. Ynglet liknar en fullvuxen individ vid kläckningen.
<h5>Vandringar</h5>
Signalkräftor är relativt stationära men kan migrera till nya områden i sjöar och vattendrag. Säsongsvandringar förekommer också i djupare sjöar.
<h5>Ålder vid könsmognad</h5>
Hanar blir könsmogna vid en ålder av 2–5 år och honor 2–6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig. Generellt gäller att ju längre norrut kräftan lever desto senare blir den könsmogen.
<h5>Maximal ålder och storlek</h5>
Signalkräftan kan 5–20 år. Exemplar med en längd på upp till 20 cm har fångats.
<h5>Biologi</h5>
Kräftan föredrar steniga bottnar med goda syreförhållanden. Den kan gräva djupa hålor i branta strandbrinkar och finns på platser med gott om rötter eller andra gömställen. Den lever i sjöar, dammar och vattendrag. Kräftan är allätare och äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av vattenväxter. Signalkräftan är bärare av sjukdomen kräftpest (oomyceten Aphanomyces astaci) som är dödlig för den inhemska akut hotade flodkräftan. Signalkräftan har hög motståndskraft mot sjukdomen, men kan även den drabbas vid ogynnsamma förhållanden som stress på grund av syrebrist eller snabba temperaturväxlingar. Sjukdomen spelar troligen en roll i de kraftiga svängningarna och minskningarna i fångsterna av signalkräfta de senaste femton åren genom att påverka vinteröverlevnad, romsättningen och rekryteringen negativt.
<h5>Förvaltninig</h5>
Brödtext skrivs av Stefan

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
Beståndet är sannolikt inom biologiskt säkra gränser i Vänern.
&nbsp;

I Vänern baseras statusbedömningen på att både antal kräftor per mjärde och natt samt kräftornas storlekar är någorlunda stabila. Om kräftornas utbredningsområde skulle expandera i Vänern och yrkesfisket då sprider sig till andra delar av sjön, vilket för närvarande undersöks av länsstyrelsen, behövs det även eventuellt fler provfiskelokaler i Vänern för bättre rådgivning.

Biologisk beståndsbedömning för signalkräfta i Vänern

Vänern

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
Beståndet är sannolikt inte inom biologiskt säkra gränser i Vättern.

Bedömningen ”Sannolikt inte inom biologiska gränser” i Vättern baseras på minskade storlekar och ökade antal småkräftor, till stor del beroende på ett hårt fiske. Nya delar av sjön fiskas kontinuerligt och större individer plockas successivt bort utan att bestånden ser ut att återhämta sig inom de områden där flest landningar görs (vilket inkluderar de områden där störst redskapsinsatser och flest antal fiskedagar uppskattas ligga). Det innebär att fisket mycket väl kan vara på väg in i en sämre ekonomisk hållbarhet. År 2021 såg vi, trots allt, ökade landningar från yrkesfiskets fångster jämfört med 2020. En viktig skillnad vid bedömningen från tidigare år är att SLU idag bedömer signalkräftan även som en resursart och inte enbart som en invasiv art. Det innebär att SLU:s råd följer samma riktlinjer som vid bedömning av övriga fiskarter i resurs- och miljööversikten. SLU bedömer också att tillgängliga data från fiskeriberoende och fiskerioberoende datainsamling är tillräckliga för att ge biologiska råd för arten, varför någon hänvisning till försiktighetsansatsen inte är nödvändig. Det bör nämnas att samtliga landade signalkräftor till större delen består av reproduktiva individer och att bestånden ser ut att vara reproduktivt stabila. I Vättern motiverar en minskad andel av stora individer (och ökning av mindre) att utreda kräfttätheternas påverkan på fångsterna och övrig flora och fauna (hotbild)5. Detta speciellt med tanke på sjöns näringsfattiga karaktär, vilken innebär att sjön eventuellt inte hinner producera föda i takt med det växande antalet småkräftor.

Biologisk beståndsbedömning för signalkräfta i Vättern

Vättern

<h4>Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)</h4>
Beståndet kan ej bedömas i Mälaren.

Bedömningen för Mälaren baseras enbart på privatpersoners fångstdata och provfiske från en enda lokal. Ett förbättrat samarbete mellan SLU och samtliga länsstyrelser runt sjön, samt Stockholms stad har inletts för att förbättra statistiken gällande fångstdata och signalkräftans utbredning i sjön. Det finns idag tecken på att bestånden ökar i täthet på flera platser i Mälaren, speciellt i de östra delarna.

Biologisk beståndsbedömning för signalkräfta i Mälaren

Mälaren

<h4>Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)</h4>
Beståndet är sannolikt inom biologiskt säkra gränser i Hjälmaren.

I Hjälmaren baseras statusbedömningen på att både antal kräftor per mjärde och natt samt kräftornas storlekar är någorlunda stabila. Det finns tendenser till minskade medelstorlekar och ökade antal småkräftor vid vissa lokaler i Hjälmaren.

Biologisk beståndsbedömning för signalkräfta i Hjälmaren

Hjälmaren

Idag kan inte SLU avgöra storleken på redskapsinsatserna i de stora sjöarna, pga. undermålig kvalitetssäkring av yrkesfiskestatistiken, vilket skapar en viss osäkerhet i analyserna. Då vi inte vet vilket fisketryck som råder i de stora sjöarna så är det svårt att korrekt uttala sig om fiskets påverkan. Idag sker en uppskattning av fisketrycket utifrån yrkesfiskestatistiken.
SLU Aqua genomför 2022-23 en översyn av datainsamling avseende kräftor i de Stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren), vilket kan utmynna i nya förslag om metodik och analyser.

För mer precisa statusbedömningar skulle ytterligare biologiska data behöva samlas in. För Vättern inkluderar dessa: märkningsförsök (för att reda ut tillväxt, vinterdödlighet och ”hemområden”), dietförsök för att reda ut vad arten äter, transektinventeringar av bottenfauna och vegetation för att analysera yttre påverkan från signalkräftor, samt dykinventeringar för att uppskatta tätheter i provfiskade områden5.
I Mälaren skulle SLU Aqua behöva utöka antalet årliga provfisken i sjön för att kunna säkerställa hur trenderna inom bestånden ser ut. Ett utökat samarbete med kringliggande länsstyrelser är viktigt för att öka kunskapen om signalkräftans återhämtning i sjön.

Ytterligare behov för bedömningarna

Signalkräftan fiskas främst med betade burar, eller mjärdar, och fisket är koncentrerat till perioden juli till september. Tidigare under sommaren går kräftorna ogärna in i burarna. Under sommaren kan både hanar och honor undvika att gå in i burarna vid skalömsning. På liknande sätt begränsas fiskesäsongen på hösten av att parningen inleds när temperaturen i vattnet sjunker i oktober.
Signalkräfta introducerades i Vättern, Hjälmaren och Mälaren med start 1969, efter att flodkräftan slagits ut av kräftpest i samtliga av de stora sjöarna. Idag finns fiskbara bestånd av signalkräfta i huvuddelen av Hjälmaren och Vättern. Beståndet av signalkräfta i Mälaren, som till en början utvecklades gynnsamt, minskade kraftigt efter år 2000, men har under de senaste åren återigen förbättrats (Figur 6). Idag finns inget yrkesfiske på kräftor i Mälaren på grund av alltför låga fångster.
I Vättern ökade yrkesfiskets totala landningar från under ett ton 1994 till nästan 30 ton 2002. Landningarna ökade därefter till 145 ton 2008. Under de senaste åtta åren har landningarna efter en kraftig nedgång ökat igen från 72 ton 2011 till 154 ton 2021 (Figur 2). De senaste 15 åren har signalkräftfisket i Vättern utgjort mellan 86 och 93 procent av de totala inkomsterna för yrkesfisket i sjön.
I Hjälmaren ökade yrkesfiskets totalfångst från 1,5 ton 1990 till 85 ton 2011. Landningarna minskade 2013–2015 till cirka 67 ton per år, men ökade till 81 ton 2016 för att sedan återigen minska till 65 ton 2021 (Figur 2).
I Vänern, där enstaka lagliga utsättningar gjorts i tillrinnande vattendrag längs östra sidan, har beståndet inte utvecklats till fiskbara nivåer förrän under de senaste åren. Sedan 2009 kan yrkesfiskare i Vänern söka tillstånd för att fiska kräftor på allmänt vatten i sjön. De sammanlagda landningarna stabiliserades 2010–2016 till 10–13 ton per år och ökade sedan till 42 ton år 2021 (Figur 2).
Ökningen av yrkesfiskets landningar i Vättern och Hjälmaren under 2000-talet är en kombination av ökade antal kräftor och en kraftigt ökad redskapsinsats. Även i Vänern har totalfångsterna ökat. På grund av sjöns storlek så tar det lång tid att etablera bestånd i nya områden. I dagsläget kan vi inte analysera fångst per ansträngning i yrkesfisket, på grund av en undermålig yrkesfiskestatistik.
Den totala fångsten i fritidsfisket av signalkräfta i över 6 000 sjöar och vattendrag i hela landet har 2020 beräknats till 1 700 ton. Siffrorna är uppenbarligen mycket osäkra, vilket också visas av att den beräknade medelfångsten åren 2000 till 2021 varierat mellan 400 och 2 200 ton2. I siffrorna för hela landet ingår också fångster av flodkräfta till en liten del.
Den 1 januari 2015 antogs EU:s förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Förordningen syftar till att förebygga och minska skadeverkningar på människor, djur, natur och ekonomi av invasiva främmande arter. Signalkräftan omfattas av förteckningen av invasiva arter sedan den 3 augusti 2016. Detta är på grund av signalkräftans roll som bärare och spridare av sjukdomen kräftpest som slår ut den inhemska akut hotade flodkräftan. Sverige har sedan tidigare infört en rad bestämmelser för att hindra att signalkräftan introduceras i nya vatten, ett nationellt åtgärdsprogram för att bevara flodkräftan, importstopp för levande kräftor från utlandet, samt möjligheten att bilda speciella skyddsområden för flodkräfta. EU-listade arter är hårt reglerade, bland annat med förbud av import och spridning av arterna i naturen och krav på utrotning av arten. EU-förordningen tillåter att signalkräftan, som definieras ha stor spridning i landet, hanteras i förhållande till medlemsstaternas särskilda omständigheter som till exempel genom fiske. Detta förutsatt att aktiviteterna utförs inom ramen för ett nationellt hanteringsprogram3.
Huvudsyftet med detta hanteringsprogram är att samlat presentera de nationella hanteringsåtgärder, inklusive författningsreglering, som syftar till att förebygga och minimera negativa effekter av signalkräfta på biologisk mångfald samt vägleda om hur fisket och nyttjande av signalkräfta fortsatt kan bedrivas i enlighet med EU-förordningen. Programmet baserades delvis på en riskanalys som togs fram 2017 av Lunds universitet och SLU Aqua i dialog med berörda parter och andra myndigheter4. Havs- och vattenmyndighetens nuvarande målsättning är att åtgärderna möjliggör ett fortsatt nyttjande av signalkräfta utan att äventyra flodkräftans långsiktiga överlevnad.
I och med de nya föreskrifter som trädde i kraft 2020 så definierades ett ”hanteringsområde” för signalkräftor i Sverige. Området omfattar Dalälven och går ända ner till Skåne. Inom hanteringsområdet får man fiska och även transportera levande signalkräftor men bara direkt till kokning. Ingen försäljning eller överlåtelse av levande signalkräftor är tillåten annat än för licensierade yrkesfiskare eller näringsidkare. Ett minimimått på 10 cm infördes vid fångst av signalkräftor i alla landets vatten, främst för att minska risken för illegala utsättningar genom att minska hanteringen av okokta små signalkräftor.
Öland, Gotland, norra Bohuslän, Dalsland och större delen av Värmland, liksom hela Sverige norröver ligger utanför hanteringsområdet. Som huvudregel är att allt fiske och alla levandetransporter är förbjudna utanför hanteringsområdet. I undantagsfall kan dispens ges för fiske men det är ytterst viktigt att detta görs mycket restriktivt. Annars riskerar man att få fortsatt spridning av kräftpest.
Ett hårt fiske på alla storlekar har ibland föreslagits som en kontrollåtgärd av en invasiv art. Erfarenheter från Sverige, Finland, Norge och Spanien har dock visat att ett omfattande fiske inte är en effektiv åtgärd för att minska artens negativa effekter. Detta kan istället påskynda spridningen av arten, dels genom att minska andelen stora kräftor i beståndet med ökade tätheter av småkräftor som följd, och dels genom att öka transporterna av fångade levande kräftor (under minimimåttet) från vattnet till närområdet.

Yrkes- och fritidsfiske

Beståndsanalyserna baseras på yrkesfiskestatistik (total landning av fångst) samt provfisken och stickprov från yrkesfiskares fångster i Hjälmaren, Vättern, Vänern och Mälaren. Lokaler för fiskerioberoende och fiskeriberoende fångstdata kommer från områden där de största redskapsinsatserna beräknas göras och de största andelarna av de landade fångsterna fortfarande tas upp. Förändringar av beståndens tätheter i sjöarna kan komma att förändra lokalernas placering. Det stora antalet övriga signalkräftvatten i Sverige har mycket varierande förhållanden och det förkommer knappast något yrkesfiske. Dessa är enskilt förvaltade vatten och ingår inte i analysen.

Miljöanalys och forskning

I Vättern betraktas signalkräfta som den enskilt viktigaste arten för yrkesfiskets inkomster, vilket gör kräftorna centrala för ett fortsatt fungerande yrkesfiske i sjön. I Vättern har de totala landningarna i yrkesfisket successivt ökat sedan nedgången 2008-2010 (Figur 2). Provfiskedata från länsstyrelsen i Jönköping visar också att kräftorna kontinuerligt har spridit sig till nya områden i sjön mellan 2003 och 2018. Genom provfiskedata kan vi se en successivt minskande medelstorlek i fångsterna 2009-2021, vid de hårt fiskade lokalerna i framförallt norra Vättern (Figur 3). Vi kan samtidigt se att kräftornas täthet har ökat under samma period och inom samma områden (Figur 4). I ett hårt fiskat område som Flisen kan vi tydligt se ett samband mellan ökade tätheter av mindre kräftor samt en minskad medelstorlek i fångsterna (Figur 5 och 6). Då två olika bestånd med olika hårt fisketryck jämförs syns tydliga skillnader i storlek och antal. Ett relativt ofiskat bestånd i Mälaren (Figur 6) visar istället på högre medelstorlek samtidigt som antalet kräftor i samtliga storleksklasser ökar. Generellt kan vi visa att i hårt fiskade områden i Vättern har tätheten av småkräftor ökat och medelstorleken minskat (Tabell 1). Det innebär att det nu finns ett ökande antal mindre kräftor som inte tas upp överhuvudtaget i sjön. Många småkräftor i bestånden skulle kunna utgöra ett framtida hot mot andra arter i t.ex. Vättern eftersom de kontinuerligt betar av bottnarna. Vättern är dessutom ett mycket näringsfattigt system som eventuellt inte hinner producera föda i den takt som större tätheter av kräftor kräver. Det är därmed viktigt att uppmärksamma tänkbara förändringar i systemet som kan inträffa på grund av ökade tätheter av mindre kräftor. I en nyligen utgiven rapport5 föreslås försök direkt i sjön som kan ge oss mer kunskap om artens tillväxt, diet och påverkan på kringliggande flora och fauna.
Sedan 2009 har landningarna i Hjälmaren varit relativt stabila (Figur 2). Tidigare låga siffror kan komma från hög dödlighet, sannolikt på grund av kräftpest, som observerats i Hjälmaren, till exempel åren 1995, 1998 och 2003. Utbrotten var relativt lokala och bestånden tycks ha återhämtat sig väl. Dödlighet har också observerats i flera områden av Hjälmaren 2018. Det finns tecken på signifikant minskade medelstorlekar och ökade tätheter vid enstaka lokaler (Tabell 1), men trenderna för hela sjön är inte lika tydliga som för Vättern (Figur 3-4). Hjälmaren är en mer näringsrik sjö än Vättern, vilket skulle kunna innebära att systemet fortsätter att producera mat i takt med att kräfttätheterna ökar. Något som möjligen kan inverka på förbättrade medelstorlekar. Signalkräftan är viktig som resurs för yrkesfiskekåren i Hjälmaren, men till skillnad från i Vättern finns här andra lönsamma arter som till exempel gös.
I Vänern indikerar resultaten från yrkesfiskets rapporter till länsstyrelsen och den officiella yrkesfiskestatistiken att tätheten av kräftor var tillräckligt hög för att kunna tillåta ett bärkraftigt fiske endast i vissa områden i sydöstra Vänern. Yrkesfisket landade 42 ton signalkräfta från sjön 2021. SLU finner att beståndstrenderna är mer svårtolkade för Vänern än för Hjälmaren och Vättern. Dock ska påpekas att Vänern har ett relativt litet fiske på signalkräfta i förhållande till sjöns storlek. Dessutom är sjön nästan 20 år efter både Hjälmaren och Vättern när det gäller inplanteringen av signalkräfta, vilket påbörjades på 1980-talet i Vänern. Det innebär att kräftorna fortfarande befinner sig i en expansionsfas i sjön. Det kan därmed ta ytterligare tid innan bestånden spridit sig till andra platser och i högre tätheter. För tillfället genomför länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland inventeringsfisken i Vänern för att se hur kräftorna spridit sig i sjöns olika delar. År 2021 genomförde Västra Götalands länsstyrelse flera provfisken runt delar av sjön och vissa lokaler visade på högre fångster av kräfta än tidigare år. Det är dock svårt att dra några slutsatser angående trender och beståndsökningar i sjön från enbart ett provfiskeår. 
I Mälaren är beståndet överlag relativt svagt, men det finns idag tecken på en successivt ökande populationstillväxt i sjöns olika delar6. Inget yrkesfiske bedrivs i sjön men fritidsfiske bedrivs på vissa enskilda lokaler med fläckvis starkare bestånd. 
I landets övriga signalkräftvatten har stora variationer i både antal och beståndsförändringar rapporterats från artens utbredningsområde. Under de senaste femton åren har t.ex. mycket kraftiga fluktuationer i fångster av signalkräfta noterats i vissa vatten7. Orsakerna till dessa fluktuationer är delvis klarlagda och klimatfaktorer verkar kunna förklara en stor del av variationen i fångsterna8. Däremot kan klimatet inte ensamt förklara de fall där fångsten minskat drastiskt och fisket kollapsat. Där tycks orsaken vara en kombination av en något högre medeltemperatur, beståndets ålder och under vilket årtionde beståndet etablerades7. Skillnaden mellan årtiondena kan eventuellt bero på skillnader i ursprung och ålder på de kräftor som användes vid utsättningarna. En generell förklaring till sämre rekryteringsframgång för signalkräfta är en samtidig infektion av sjukdomarna kräftpest och svampinfektion (Fusarium), vilket medför att simbenen under stjärten hos signalkräfthonor eroderar bort, vilket i sin tur ger mindre utrymme för de befruktade romkornen1.

Beståndsstatus och -struktur

Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren

Fakta om signalkräfta på SLU Artdatabanken <a href="https://artfakta.se/artbestamning/taxon/pacifastacus-leniusculus-233833">https://artfakta.se/artbestamning/taxon/pacifastacus-leniusculus-233833</a> , samt på <a href="https://www.slu.se/kraftor">https://www.slu.se/kraftor</a>.
Bohman, P. och Nyström, P. (2022) Signalkräftans påverkan på Vätterns ekosystem. Rapport 149 från Vätternvårds-förbundet 2022 (112 sidor): <a href="https://vattern.org/wp-content/uploads/Rapport149-Signalkraftans_paverkan_Vattern_tga-1.pdf">https://vattern.org/wp-content/uploads/Rapport149-Signalkraftans_paverkan_Vattern_tga-1.pdf</a>
Persson, J., Rogell, B. och Bohman, P. (2022) Signalkräftbeståndens utveckling i de stora sjöarna 2021 – resultat från fångstprovtagning och provfiske inom projekt datainsamling sötvattenskräftor, Aqua reports 2022:16, 106 s.
Krögerström, L. &amp; Bohman, P. (2015). Bekräfta dina vatten – en handbok i förvaltning av sötvattenskräftor. Sveriges Fiskevattenägareförbund och Sveriges lantbruksuniversitet. 100 s.
Vid SLU pågår det flera projekt där eDNA används för att upptäcka signalkräfta och kräftpest i naturvatten9. <a href="https://www.slu.se/ew-nyheter/2021/9/kraftpest-i-oresjo/">https:/www.slu.se/ew-nyheter/2021/9/kraftpest-i-oresjo/</a> och <a href="https://www.slu.se/ew-nyheter/2018/7/mobil-teknologi-avslojar-kraftpesten-snabbt-och-redan-i-falt/">https://www.slu.se/ew-nyheter/2018/7/mobil-teknologi-avslojar-kraftpesten-snabbt-och-redan-i-falt/</a>

Läs mer

<ol>
<li>Jussila J, Tiitinen V, Makkonen J, Kokko H, Bohman P. och Edsman L. (2021). Eroded Swimmeret Syndrome: Update of the Current Knowledge. Freshwater Crayfish 2021; 26(1):63-68.</li>
<li>SCB. Fritidsfiske 2021 [Internet]. 2021 [cited 2022] p. 23. (Statistiska meddelanden). Report No.: JO 57 SM 2201. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/c52e49858cb14166aa9dedadacbce23f/jo1104_2021a01_sm_jo57sm2201.pdf</li>
<li> Havs- och vattenmyndigheten (2020) Hanteringsprogram för signal-kräfta. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:27. ISBN 978-91-88727-60-2 (48 sidor).</li>
<li>Sahlin U, Edsman L och Bohman P 2017. Riskanalys av signalkräfta i Sverige. CEC Rapport Nr 04. Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. ISBN 978-91-984349-1-0.</li>
<li>Bohman, P., Nyström, P. Signalkräftans påverkan på Vätterns ekosystem. Rapport 149 från Vätternvårdsförbundet 2022 (112 sidor).</li>
<li>Bohman, P. (Redaktör). 2022. Nationella kräftdatabasen. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. http://www.slu.se/kraftdatabasen [2022-10-012].</li>
<li>Bohman P, Edsman L, Sandström A, Nyström P, Stenberg M, Hertonsson P, et al. Predicting harvest of non-native signal crayfish in lakes &#8211; a role for changing climate? Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 2015; 73(5).</li>
<li>Sandström A, Andersson M, Asp A, Bohman P, Edsman L, Engdahl F, et al. Population collapses in introduced non-indigenous crayfish. Biological invasions 2014; 16(9).</li>
<li>Bohman P. eDNA i en droppe vatten. Vattenprovtagning av DNA från fisk, kräftor och musslor – en kunskapssammanställning. Drottningholm, Lysekil, Öregrund: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet; 2018. Aqua reports 2018:18 (188 sidor).</li>
</ol>

Referenser

signalkrafta-linda-nyman-2

signalkrafta-linda-nyman

Biologisk beståndsbedömning av signalkräfta i Sverige.

2022