Sandskädda 2022

De totala årliga landningarna av sandskädda i Östersjön (Ices-delområden 22–32) var cirka 1 000 ton mellan 1970 och 1978 och cirka 2 000 tonmellan 1979 och 1996 (figur 2) ¹. Under 1994–1996 rapporterades högre landningar än vad som faktiskt togs upp, eftersom fiskare felaktigt rapporterade torsk som plattfisk², ett problem som är svårt att rätta till i efter hand då det inte går att veta hur mycket som faktiskt felrapporterades. I Östersjön fångas sandskädda främst som bifångst i trålfisket efter torsk och utkastet (fisk kastad över bord) varierar mycket men uppskattas vara nära 50 procent².
I början av 2000-talet var de totala internationella landningarna lägre än 1 000 ton, för att sedan dess och fram till 2017, ha legat runt 1 300 ton med högst landningar 2004, då 1 894 ton landades. De totala landningarna av sandskädda i Östersjön var 941 ton 2018, 1 102 ton 2019, 1 026 ton 2020 och 793 ton 2021 (figur 2) ². Av dessa landade Tyskland och Danmark 790 ton under 2021 (figur 3) . De svenska landningarna samma år var 1,8 ton. De svenska landningarna i Östersjön var som störst 1983 då de uppgick till 100 ton. Uppgifter om fritidsfiskets fångster saknas.

Det pågår ingen riktad miljöanalys eller forskning på sandskädda vid Sveriges lantbruksuniversitet. Data från provfisketrålningar i Östersjön (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) under kvartal ett och fyra används för att räkna ut ett biomassindex (kg fångad sandskädda per timme) för fisk över 15 cm². Sandskäddans medellängd i provfisketrålningarna i Östersjön (Bits, i Ices-delområden 25– 28, 1990–2015) har varierat mellan 17 och 27 cm. Ices tidigare råd för landningar har nu ersatts av ett råd för fångster (landningar och utkast)².

Det finns indikationer på att sandskäddan är uppdelad i olika bestånd i Östersjön men tills dess att detta är klarlagt betraktas sandskäddan som ett enda bestånd i Östersjön^2,3. Biomassa index har ökat med en faktor av tre sedan början av 2000-talet och har varit stabil sedan 2010 och dödligheten är lägre än MSY-referenspunkterna (som indikeras av en längdbaserad analys), vilket betyder att fisket sker på en långsiktigt hållbar nivå².

Sandskädda fångas mest som bifångst i trål-, grimgarns-, eller (på senare år) snurrevadsfiske riktat efter rödspätta och tunga. Beräknade landningar och utkast (fisk kastad överbord) i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt var 42 674 ton under 2020 och 41 995 ton under 2021 ( figur 4 och figur 5  )^4,5. Utkastet är stort, runt 90 procent av den totala fångsten kastas över bord enligt uppskattningar från Ices⁴.
De totala landningarna av sandskädda av den internationella flottan var 634 ton under 2020 och 696 ton under 2021 i Skagerrak och Kattegatt⁴. Totala landningarna i Västerhavet har sedan 1950 varierat mellan 2 906 ton (1983) och 498 ton (2009). Sedan 1996 har fångsterna legat under 1 100 ton. Landningsdata äldre än de från 1998 är inte kompletta och kan därför inte antas reflektera fångsterna på ett korrekt sätt. Danmark och Nederländerna landar mest sandskädda medan Sverige landar en marginell andel av det totala fisket. De sammanlagda landningarna av sandskädda i det svenska yrkesfisket i Skagerrak och Kattegatt uppgick till 3 ton under 2020 och 1 ton under 2021⁴. De svenska landningarna var under början av 1980-talet över 100 ton. Under början av 2000-talet landades mindre än 10 ton men mellan 2014–2016 ökade landningarna till strax över 20 ton per år. Under de senaste åren har landningarna gått ner igen och 2021 registrerades de lägsta svenska landningarna sedan 1976. Uppgifter om fritidsfiskets fångster saknas.

Det pågår ingen riktad miljöanalys eller forskning av sandskädda vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Sandskädda fångas dock i de årliga provfisketrålningarna i Västerhavet (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS) och vid kustprovtrålningarna utanför Värö och Ustö. I trålexpeditioner i Västerhavet (IBTS utförda av SLU i Ices-delområden 21 och 22 under åren 1990–2015) har medellängden varierat mellan 15 och 18 cm. I de provfisken med bottentrål som utförs utanför Värö och Ustö på 18–28 meters djup har sandskädda varit den mest talrika arten i fångsten sedan undersökningarna började 1983⁶. I fisket representeras sandskäddan nästan uteslutande av små och därmed sannolikt unga individer. Medellängden av sandskädda i provfisket under 2019 var 13,9 cm i Värö och 17,6 cm i Ustö⁶.

Sandskädda är en vitt spridd bottenlevande art. Den förekommer från Biscayabukten, längs Atlantkusten över Brittiska öarna, Nordsjön och längs Norges kust upp till Barents hav och finns även i de sydligaste delarna av Östersjön. I Nordsjön är den en av de vanligaste arterna. Information om beståndsstrukturen hos sandskädda i Västerhavet och Nordsjön saknas och Internationella havsforskningsrådets (Ices) bedömning av beståndet är baserat på längdbaserade indikatorer. Den längdbaserade indikator Ices använder som proxy för F_MSY visar att fisketrycket på beståndet för närvarande ligger under F_MSY, vilket betyder att fisket sker på en långsiktigt hållbar nivå⁴. Lekbiomassan har ökat sedan 2003–2016, och även om den har minskat sedan dess förblir den på en relativt hög nivå (figur 6) . Den totala dödligheten varierar utan någon märkbar trend (figur 7) , och rekryteringen ökade fram till 2015 innan den konsekvent minskande från 2015 till 2020, med en liten ökning 2021 igen (figur 8) ⁵. Även om beståndet förblir i god status, Ices applicerade en försiktighetsbuffert vilket resulterade i en minskning med 30 procent av fångstrådgivningen (baserat på medelfångsten för de senaste tre åren)^4,5.