Rödspätta 2022

De totala landningarna av rödspätta i Östersjön (figur 1) , Ices-delområden 24–32, har minskat sedan 2009 från cirka 1 230 ton till omkring 650 ton 2017¹. År 2018 och 2019 ökade landningarna till cirka 1 700 ton. År 2020 har landningar (1 024 ton) och uppskattat utkast (fisk kastad överbord) (223 ton) minskat betydligt jämfört med de två föregående åren med nästan 50 procent (figur 2) . År 2021 har landningarna (767 ton) och uppskattat utkast (550 ton) minskat ytterligare med 30 procent jämfört med föregående året¹. Detta beror sannolikt på minskade fiskeansträngningar orsakade av COVID-19 pandemi i kombination med minskade fiskemöjligheter för torsk i östra Östersjön (som ett resultat av en minskad kvot och stängning av fisket), där rödspätta annars hade fångats som bifångst².
Fisket efter rödspätta sker främst i Arkonabassängen (Ices-delområde 24) följt av i Hanöbukten och Bornholmbassängen (Ices-delområde 25) och utförs med trål (89 procent) samt nät (11 procent)¹. Fisket domineras av Danmark och Polen vilka stod för 36 respektive 38 procent av de totala landningarna 2021 (figur 3) . År 2021 är Sveriges landningar obetydliga.
Sedan 2017 har en landningsskyldighet införts, vilket 2021 resulterade i ytterligare 6 ton “BMS-landningar” (landningar av rödspätta under 25 cm vilket är det lägsta referensstorlek för bevarande) vilket motsvarade drygt 0,46 procent av de totala fångsterna. Utkastet (fisk kastad överbord) av rödspätta, trots landningsskyldigheten, kan vara stort och tycks variera betydligt mellan kvartal och länder. Utkastet beräknades till 550 ton år 2021 vilket motsvarar cirka 42 procent av de totala fångsterna^1,2. Av landad rödspätta är individer mellan 2 och 3 år vanligast i utkastet. Omfattningen av fritidsfiske efter rödspätta är okänd men enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av plattfiskar i Östersjön uppskattats till 59–485 ton per år under 2013–2020³. År 2021 uppskattades fångsterna till 95 ton³. Hur stor del av detta som utgörs av rödspätta är okänt³.

Fram till 2021 klassade Internationella havsforskningsrådet (Ices) beståndet som ett ”bestånd med begränsad tillgänglig information”, varför en analytisk beståndsuppskattning inte kunde utföras^1,2. År 2022 uppgraderades rödspätta i Östersjön till kategorin ”bestånd med analytisk beståndsuppskattning”³ och det är nu möjligt att tillämpa en SPiCT (”Stochastic production model in continuous time”) bedömningsmodell.
Rödspätta i Östersjön provfiskas under första och sista kvartalen inom internationella provfisketrålningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits). I den nya kvantitativa beståndsanalysen används provfisken och även information om yrkesfiskets fångster (landningar och utkast). Modellen uppskattar värden för fiskeridödligheten (F) och biomassa (B), i förhållande till maximalt hållbart uttags (MSY, Maximum Sustainable Yield) och referenspunkterna används för att uppskatta beståndsstatus.
Analyserna visar att den relativa lekbiomassan (B/B_MSY, figur 4 ) har ökat sedan 2005 och sedan 2019 har stabiliserats på en hög nivå långt över det gränsvärde för beståndets biomassa som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger)². Den relativa fiskedödligheten (F/F_MSY, figur 5 ), har sjunkit sedan 2005 och stabiliserats sig de senaste åren. Inga rekryteringsuppskattningar ges för beståndet.

Efter en revision av rödspättans beståndsstruktur, som i huvudsak baserades på kommersiella fångster, beslutade Internationella havsforskningsrådet 2012 att dela upp Östersjöbeståndet (Ices-delområden 22–32) i två bestånd; ett som omfattar Ices-delområden 21–23 och ett som omfattar Ices-delområden 24–32. Man tror att det finns lekområden i södra delarna av Hanöbukten och Bornholmbassängen (Ices-delområde 25) och sydöstra Östersjön (Ices-delområde 26), man känner dock inte till de exakta positionerna⁴. Ices bedömer att beståndet är i ett bra tillstånd, där fiskeridödlighet ligger under och beståndsstorlek över tillgängliga referenspunkter².

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Rödspätta fiskas med bottentrål, snurrevad och nät och fisket sker i huvudsak av danska fiskare. Sverige fiskar i huvudsak i Kattegatt och i Öresund. I början av 1970-talet landades mellan cirka 12 000 och 18 000 ton sammanlagt i de tre områdena. Därefter har landningarna minskat kraftigt och ligger nu mellan 2 000 och 4 000 ton ( figur 6 och figur 7 ). År 2021 landades 2 126 ton varav Sveriges andel var 27 ton. Utkastet (fisk kastad överbord) av rödspätta är stort, drygt 900 ton kastades tillbaka 2021^5,6. För perioden 2019-2022 är landningsskyldigheten fullt i kraft, men vissa undantag gäller för rödspätta som fångas i Kattegat med garn, snurrevadar och trål (med vissa maskstorlekar) i fisket riktat efter plattfisk eller rundfisk under vintermånaderna (från 1 november till 30 april). Detta har haft konsekvenser för förvaltningen sedan 2017, men på grund av den obetydliga mängden landningar som hittills understiger minsta referensstorlek för bevarande (MRB) (13 ton i 2022) kan inte påverkan upptäckas.

Omfattningen av fritidsfiske efter rödspätta är okänd i Kattegatt, Bälthavet och Öresund men enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av plattfiskar i Kattegatt, Bälthavet och Öresund uppskattats till 2‑383 ton åren 2013‑2021³. Hur stor del av detta som utgörs av rödspätta är dock okänt³.

För att förbättra åldersbestämning av rödspätta i Kattegatt har Danmark och Sverige sedan 2004 genomfört ett antal workshops. Dessa har visat att åldersbestämningen skiljer sig mellan de olika metoder som tillämpats, vilket ger en osäkerhet i beståndsanalysen. För närvarande har ingen lösning presenterats. Kunskap om bestånden fås genom internationella provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS och ”Baltic International Trawl Survey”, Bits) och genom landningsdata från yrkesfisket¹. Fiskedödligheten (F, figur 8 ) har minskat sedan 2008 och befinner sig på historiskt låga nivåer 2021, under referensvärdet för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY). Lekbiomassan (SSB, som är mängden lekmogen fisk i beståndet, figur 9 ) har ökat markant från 2009 och har sedan 2012 varit över tröskelvärdet för den biomassa som inte bör underskridas när fisket sker vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning av ett bestånd (MSY B_trigger). Lekbiomassan beräknas vara på historiskt höga nivåer 2022. Rödspätta i Östersjön (båda bestånd) upplever extraordinärt höga rekryteringspulser från 2019 och 2020 årsklasser. Rekryteringen (R, figur 10 ) var 2021 (årsklass 2020) den största under hela tidsperioden⁵.

Efter en revision av rödspättans beståndsstruktur 2012 anses bestånden i Kattegatt, Bälthavet och Öresund utgöra ett bestånd. Denna indelning baserades bland annat på resultat från märkningsförsök, studier av hur ägg och larver transporteras med vattenströmmar samt genetiska studier⁴. Ices anser att fiskeridödligheten ligger under och lekbiomassan över tillgängliga referenspunkter⁵.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

I Nordsjön (figur 1) fiskas rödspätta huvudsakligen av holländska, brittiska och danska bomtrålsfartyg, medan fisket i Skagerrak helt domineras av danskt fiske med bottentrål, snurrevad och nät (figur 11) . Det totala landningarna av rödspätta i Skagerrak varierar mellan år men en topp sågs 1987 då över 12 500 ton landades (figur 11) . År 2021 landade Sverige cirka 41 ton rödspätta från Skagerrak och den totala landningen var 4 286 ton⁶. Landningar i Nordsjön har sjunkit från nästan 160 000 ton under 1990 till under 50 000 ton 2007 för att därefter stiga fram till 2016. En minskande trend observeras de följande åren, och 2021 var den totala landningen nästan 29 000 ton varav svenska fiskare stod för 4 ton av dessa⁶. Eftersom maskstorleken i bomtrålar är anpassad till tunga medför det stora utkast (fisk kastad överbord) av ung rödspätta. I Nordsjön och Skagerrak sammantaget landades 35 690 ton och kastades cirka hälften av all fångad rödspätta (37 213 ton) tillbaka 2021, trots landningsskyldigheten (figur 12) . För perioden 2019-2022 är landningsskyldigheten fullt i kraft, men vissa undantag för överlevnadsförmåga gäller för rödspätta som fångas i Nordsjön och Skagerrak med garn, snurrevadar och trål (med vissa maskstorlekar) i fisket riktat efter plattfisk eller rundfisk.
Omfattningen av fritidsfiske efter rödspätta är okänd i Nordsjön och Skagerrak men enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av plattfiskar i Skagerrak uppskattats till 3–33 ton åren 2013–2020. År 2021 uppskattades fångsterna till 4,1 ton³. Hur stor del av detta som utgörs av rödspätta är dock okänt³.

För analys av Nordsjön och Skagerraks bestånd används bland annat data från olika vetenskapliga provfisken som ”International Bottom Trawl Survey” (Ibts), ”Beam Trawl Survey” (Bts) och ”Sole Net Survey” (Sns). Baserat på data från dessa provtagningar samt data från yrkesfiskets fångster så bedömer Ices att dödligheten orsakad av fiske (F, figur 13 ) har minskat sedan början av 2000-talet och ligger sedan 2006 under referensvärdet för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (F_MSY)⁷. Lekbiomassan (figur 14) har ökat sedan 2006 och ligger nu betydligt högre än rekommenderat tröskelvärde för beståndets biomassa som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger). Rekryteringen (figur 15) av rödspätta har sedan mitten på 1990-talet legat omkring en nivå som motsvarar det genomsnittliga medelvärdet i tidsserien. Rekryteringen 2021 ligger något över denna nivå⁷.

Det finns flera beståndskomponenter i området mellan Nordsjön och Östersjön. Rödspättan i Skagerrak anses bestå av två komponenter: en östlig och västlig, varav den västliga består av en blandning med individer som migrerar in från Nordsjön⁸. Efter en revision av rödspättans beståndsstruktur i Nordsjön och Skagerrak anses denna i huvudsak tillhöra samma Nordsjölekande bestånd och därför bedöms dessa tillsammans inom Ices⁷.

Med avseende på de definierade referenspunkterna för bedömning av beståndsstorlek och fisketryck pekar resultaten på att beståndet är i ett bra skick och att det numera fiskas på en nivå som ger maximal hållbar avkastning. Då beståndskomponenterna i östra Skagerrak inte kan bedömas, bör fångsten av rödspätta i hela området inte öka.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.