Röding 2022

Yrkesfiskets landningar av röding i Vättern har redovisats i detalj sedan 1914 och uppvisade en kraftig uppgång i de årliga fångsterna fram till perioden 1930–1950 med enstaka toppar på över 70 ton. Mellan 1950 och 2007 minskade fångsterna av röding med 95 procent till 2,8 ton (figur 2) . De minskade fångsterna har flera olika orsaker, varav överfiske sannolikt är den viktigaste. Möjligtvis kan ett förändrat klimat också spela in¹. Efter att flera förvaltningsåtgärder genomfördes 2007 skedde ett trendbrott. Landningarna ökade något 2010–2014 och var sedan stabila kring 8 ton årligen 2016–2020. År 2021 landades 4,8 ton röding i Vättern (figur 3) .

Majoriteten av fångsterna av röding i Vättern antas i dag ske inom fritidsfisket. År 1993, det sista året då det ännu var obligatoriskt att rapportera sin fångst för samtliga fritidsfiskare, stod fritidsfisket för 38 procent av årsfångsten. En enkät från Länsstyrelsen i Jönköpings län 2010, som riktade sig till fiskare i sjöns närområde, indikerade landningar på 30 ton (figur 3) . Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån var fritidsfiskets landningar 2015 mellan 13 och 45 ton (figur 3) . Beräkningar för övriga år som undersökningen genomförts (2013) är för osäkra för att kunna redovisas.

Eftersom fritidsfisket, som i Vättern huvudsakligen består av trolling, utter och vertikalfiske, sannolikt är mycket viktigt för rödingbeståndets fortsatta utveckling behövs kunskap om fångst, ansträngning och fiskets inriktning (fångstmetoder, storleksselektivitet med mera) med högre precision än vad som i dagsläget nås i de årliga nationella enkätundersökningar som Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån genomför. Då fritidsfisket med handredskap inte kräver licens eller registrering kan riktade enkäter inte skickas ut. En alternativ metod är att göra undersökningar av fiskets omfattning på plats. En studie från 2017 testade olika metoder för datainsamling inom fritidsfisket efter röding, lax och öring i Vättern under juli och november. Metoderna inkluderade både hamnundersökningar och inventering med båt och flygplan, samt enkäter som delades ut för information om fångster². Beräknat antal fiskande från de tre inventeringsmetoderna korrelerade väl och hade en liknande precision. Metoderna blir dock snabbt omfattande och kostsamma om målsättningen är att beräkna totala fångster över ett helt år. I undersökningen uppskattades att mer än hälften av den fångade rödingen återutsätts, inom både trolling- och vertikalfisket. En annan studie, från 2015, visade att 68 procent av fångsterna återutsätts och att 28 procent av rödingar fångade i trolling sommartid dog inom 48 timmar efter återutsättningen³.

Rödingbeståndets återhämtning från tidigare låga nivåer har avstannat. Provfisken som gjorts i Vättern indikerar en positiv utveckling av rödingbeståndet 2005–2010 men därefter ingen riktad förändring (figur 4) . Figuren baseras på modellbaserade analyser som beaktar variation mellan provfiskelokaler, år och djup och visar rödingbeståndets utveckling för Vättern som helhet.

Parallellt med ökningen i antal rödingar 2005–2010 (figur 4) ökade både medianålder och medianlängd i beståndet, vilket indikerar en återhämtning. Det senaste provfisket, 2020, innehöll fler av både yngre och äldre fiskar än föregående provfisken och indikerade därmed en viss ytterligare förbättring. Mer specifikt ökade antalet treåringar samt antalet som var 9 år och äldre jämfört med de närmast föregående provfiskena. Dock har medianlängden minskat för fiskar som är över rådande minimimått (50 cm), från 60 cm till 55 cm (figur 5) , medan längden hos fiskar som är under minimimått inte har förändrats. Trenden med minskande längd gäller främst för fiskar 6 år och äldre. Tillväxtmodeller för perioderna 2005–2009 jämfört med 2010–2020 visar att den genomsnittliga längden hos de äldsta och största fiskarna har minskat. Minskningen i storlek hos äldre fisk kan inte förklaras av en försämrad tillväxt, vilket indikerar att fisketrycket är för högt.

I södra och mellersta Sverige finns flera bestånd med röding, av vilka de flesta tidigare kategoriserades till arten storröding, Salvelinus umbla. Efter att taxonomin hos röding uppdaterats 2011 klassas dessa numera enligt SLU Artdatabanken till samma art som övriga svenska rödingbestånd (Salvelinus alpinus). De svenska rödingbestånden bedöms vara i rödlistekategori livskraftig enligt SLU Artdatabanken 2020. Den tidigare negativa utvecklingen för röding i kombination med att cirka 70 procent av alla kända rödingbestånd söder om Dalälven utrotats under 1900-talet innebär dock att rödingbestånd i södra Sverige likväl bör anses vara särskilt känsliga och skyddsvärda. I de fall där orsakerna till förlusten av sydsvenska rödingbestånd är kända är det främst försurning och inplantering av främmande fiskarter som sik, siklöja, gädda och lax som skadat rödingbestånden genom konkurrens om föda och/eller predation.

Setzer, M. 2012. The decline of the great Arctic charr in Lake Vättern–empirical and theoretical analyses of suggested causes. Linköping Studies in Science and Technology, Dissertation No. 1447.

1. Jonsson, T., Setzer, M.,. A freshwater predator hit twice by the effects of warming across trophic levels. Nat. Commun; 2015;6: 5992. https://doi.org/10.1038/ncomms6992
2. Sundblad, G., Larsson, S., Wennerström, L., Linderfalk, R., Halldén, A.. Fritidsfiskets omfattning i Vättern 2017. Fångster av röding, lax och öring. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, Drottningholm Lysekil Öregrund. Aqua reports 2019:7; 2019;35 + 14.
3. Thorfve, S., Linderfalk, R. & Johansson, A. Utvärdering av överlevnaden hos återutsatt röding i Vättern vid trollingfiske och vertikalfiske. Vättern-FAKTA från Vätternvårdsförbundet, Rapport nr 5; 2018;38.