Piggvar 2022

Piggvar fångas främst som bifångst i Östersjön (figur 1) . Det svenska yrkesfisket landade drygt 16 ton piggvar i Östersjön 2021¹. Totala landningar av piggvar i Östersjön uppgick samma år till 209 ton¹. Utkasten (fisk kastad överbord) av piggvar fångad som bifångst bedöms vara betydande (den genomsnittliga årliga andelen var 30 procent av de totala fångsterna för perioden 2012–2021) men uppskattningar är för osäkra för att användas för fångstrådgivning¹. Utkasten av piggvar för 2020 (374 ton¹) och 2021 (339 ton¹) var exceptionellt höga (ungefär tre gånger högre än det genomsnittliga utkastet sedan tidsseriens början) och en ökande mängd mindre piggvar fångades (särskilt i trålfiske) ¹. Detaljerade uppgifter om fritidsfiskets totala fångster av piggvar saknas, men enligt en enkätundersökning av det svenska fritidsfisket svarade det för drygt hälften av den svenska fångsten av alla plattfiskarter i Östersjön under fiskeåret 2013². Yrkesfisket fångar piggvar huvudsakligen med piggvarsgarn under lekperioden. Den fiskas främst i Hanöbukten och kring Öland och Gotland. Då hanar sällan når upp till minsta tillåtna landningsstorlek (30 cm) är nio av 10 landade fiskar honor. Det riktade fisket kulminerade i mitten av 1990-talet, vilket avspeglar sig i både fiskeansträngning och i såväl svenska som internationella landningar från Östersjön¹ ( figur 2 och 3 ). Fisketrycket i Sverige har därefter minskat starkt och både ansträngning och landningar har legat på en låg nivå efter millennieskiftet. Orsakerna till det minskade fisket uppges vara en övergång till andra målarter och bristande avsättning. Det totala fisketrycket har varit stabilt under perioden 2009–2015, medan en tendens till minskning i fisketryck har noterats för passiva redskap såsom garn¹.

Fångstbarheten av piggvar är låg i internationella provfisketrålningar (”Baltic International Trawl Survey”) under kvartal ett och fyra, varför indexet bedöms vara osäkert. Internationella havsforskningsrådets (Ices) biomassa-index över fångst per trålad timme baseras på dessa provtrålningar, och anses inte ha någon tydlig trend under perioden 2007–2021³ (figur 4) . Osäkerheten kring mängden utkast (fisk kastad överbord) försvårar också beståndsuppskattningen. Många piggvarar återvänder för lek till området där de föddes, och märkningsstudier visar förekomst av lokala lekbestånd ^{4, 5, 6}. Provtagning från yrkesfisket vid Gotland under perioden 1998–2007 visar att andelen stor piggvar (större än 2 kg) har minskat över tid. Provfisken vid östra Gotland samt i det fredade området vid Gotska sandön 2006–2009 och vid Hoburgs bank 2006–2008 visar också att andelen stora och gamla honor är lägre i de områden som fiskats. Detta tyder på att fisketrycket tidigare varit hårt^{7, 8}. Data för senare år saknas. Även gråsälarnas konsumtion av piggvar kan ha betydelse för artens minskade tätheter då denna predation visat sig vara i samma omfattning som yrkesfiskets landningar i vissa delar av Östersjön^2,9 . Runt Gotland har andelen sälskador i fisken med piggvarsgarn ökat drastiskt från år 2000 då inga sälskador rapporterades till 82 procent av fiskeansträngningen (kilometer nät och dygn) år 2015¹⁰. Ökad kunskap om vilken betydelse piggvar har i födovalet hos större rovdjur som säl och skarv behövs för att bättre förstå vilka faktorer som påverkar piggvarsbeståndet i olika områden. Den negativa utvecklingen av fångst per ansträngning (FpA) i fisket med piggvarsgarn mellan åren 1996–2003 i Östersjön ledde till att arten klassades som nära hotad i SLU Artdatabankens rödlista 2005¹¹. Numera är nivån liknande den för 1996, och piggvaren har klassats som livskraftig i både 2010, 2015 och 2020 års rödlista^{12, 13 ,14}. Situationen i övriga Östersjön ser dock inte lika god ut och piggvaren klassades 2013 som nära hotad av Helcom¹⁵. Insatser bör riktas till att följa upp utvecklingen av storleks- och åldersstruktur i de lekbestånd som tidigare uppvisat tecken av påverkan från fiske, för att säkerställa en naturlig populationsstruktur. Ökad kunskap om beståndsstrukturen bör också prioriteras för att säkerställa att fångst- och landningsråd ges på relevanta rumsliga skalor.

Ices bedömer att beståndet i Östersjön är skilt från det i Nordsjön¹. Man har inte funnit några genetiska skillnader mellan piggvar inom Östersjön men däremot mellan Östersjön och Kattegatt med en genetisk hybridzon i Bälthavet^{16, 17}. Skillnader i fenotypiska parametrar tyder dock på att det finns minst två lokala bestånd av piggvar i södra Östersjön, det ena i Ices delområde 24–25 och det andra i delområde 26¹⁸. I Östersjön bedöms beståndet ha varit stabilt över tid³.

Piggvar fiskas mest med trål, men tidigare även med snurrevad och nät. Piggvar fiskas också i mindre utsträckning i fritidsfisket med handredskap. År 2021 landade det svenska yrkesfisket 8 ton piggvar i Kattegatt och Skagerrak, vilket utgör 4,2 procent av de totala landningarna på 192 ton²⁰ (figur 5) . Danmark är den dominerande fiskenationen i Skagerrak och Kattegatt och landar cirka 70 procent av de totala landningarna, beräknat på de senaste fem åren²⁰ ( figur 6 ). Rapporterat utkast (fisk kastad överbord) för perioden 2002–2018 i Skagerrak och Kattegatt bedömdes vara cirka 11 procent av de totala internationella fångsterna²⁰. Under perioden 2018–2020 var andelen utkast 12,1 procent²⁰.

Under senaste ”benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och metoder för analys) utvecklades ett nytt index (B/B_MSY) för den fiskbara biomassan (kvoten mellan existerande beståndsstorlek och den beståndsstorlek som ger maximal hållbar avkastning från beståndet) av piggvar i Kattegatt och Skagerrak²⁰. Detta biomassaindex baserades på en sammanställning av fem olika undersökningar som täcker delar av Skagerrak och Kattegatt (”Beam Trawl Survey”, ”North Sea International Bottom Trawl Survey”, ”Baltic International Trawl Survey” och två danska nationella undersökningar). Det nya indexet gjorde det möjligt att tillämpa SPiCT-modellen under denna ”benchmark”. Indexet för den fiskbara biomassan påvisade inga tecken på överfiske under hela tidsperioden 1975–2021 i Kattegatt och Skagerrak²⁰ ( figur 7 ). Indikatorn F/F_MSY för det relativa fisketrycket (fiskeridödlighet i förhållande till hållbar fiskeridödlighet) toppade i slutet av 1970-talet och översteg även under flera år på 1990-talet och i början på 2000-talet gränsvärdet som indikerar överfiske²⁰ ( figur 8 ). Under tidsperioden 2002-2021 har indexet legat på en stabil låg nivå under gränsvärdet för överfiske för piggvar i Skagerrak och Kattegatt²⁰ ( figur 8 ). Undersökningar av historiska trålningar från 1925–2010 visar dock att bestånden av piggvar i Kattegatt och Skagerrak i dag uppgår till några få procent av de tätheter som förelåg i början av förra århundradet²¹.

Man trodde tidigare att beståndet i Kattegatt och Skagerrak är genetiskt skilda från bestånd i Nordsjön och Östersjön^{22, 23}. Det fanns även indikationer på förekomst av lokala bestånd vid Bohuskusten²¹. Nya fynd tyder dock bara på en tydlig genetisk skillnad mellan Nordsjön och Östersjön samtidigt som områdena Skagerrak och Kattegatt tycks agera som en genetisk hybridzon²⁴. Den nuvarande uppdelningen av piggvar i olika bestånd tycks inte återspegla dess faktiska fördelning. Senaste ”benchmark”-gruppen rekommenderade att arbetsgruppen för beståndsidentitet (SIMWG) skulle diskutera om en eventuell sammanslagning av bestånd i Skagerrak skulle ske med bestånd i Nordsjön och vidare, om bestånd i Kattegatt och Östersjön skulle slås samman²⁴. I Kattegatt och Skagerrak befinner sig beståndet på låga nivåer och med en mindre maximal storlek, åtminstone ur ett historiskt perspektiv²⁵.