Nordhavsräka 2022

Nordhavsräka fiskas med trål i de djupare delarna av Skagerrak och Nordsjön samt längs Norska rännan (figur 1) av Norge, Danmark och Sverige (figur 3) . Räkfisket expanderade på 1960-talet, efter vilket landningarna har varierat men successivt ökat. Sedan toppnoteringen 2004 på nära 15 000 ton år 2004 har landningarna igen varit varierande men över lag minskat. Totalt landade yrkesfisket 7 173 ton räka från dessa områden under 2021, varav Sverige landade 925 ton¹ (figur 2) . Det finns ingen information om fritidsfiskefångster av nordhavsräka, men bedömningen är att de är försumbara i sammanhanget.

Räkan storlekssorteras ombord. De större räkorna kokas för färskvarumarknaden, de mellanstora säljs råa till konservindustrin och de minsta (lus) kastades tidigare över bord. Till följd av den ofta begränsande kvoten för framför allt svenska och norska fiskare, och den stora prisskillnaden mellan kokt och rå räka, samt till följd av att det svenska systemet för fördelning av fiskerättigheter (varje fartyg har en egen kvot av räka) kastas en del råräka och lus överbord. Detta kallas ”high grading” och förbjöds på EU-nivå i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön från och med 2009. Sedan 2016 ingår räkan även i EU:s landningsskyldighet vilket innebär att all räka numera ska landas. De minsta räkorna får inte säljas för mänsklig konsumtion men tas emot av Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och säljs i vissa fall som djurfoder eller till kosmetikaindustrin. Av de svenska och norska fångsterna kokas ungefär 50–70 procent ombord, medan ungefär 35 procent kokas på danska fartyg.

I beståndsanalysen för nordhavsräka används data från landningar och estimat av utkast (räka som kastats överbord) från Sverige, Danmark och Norge. Data över yrkesfiskets utkast är uppskattningar baserad på vetenskapliga provtagningar ombord svenska och danska fartyg under deras normala fiskeresor. Utkast från norska båtar har mellan 2009 och 2016 baserats på proportionen mellan utkast och landningar i det danska fisket. Sedan 2018 baseras estimaten för det norska utkastet på data från en norsk referensflotta². Beståndsuppskattningen bygger också på underlag från en norsk trålundersökning som sker under januari månad varje år. Undersökningen är inriktad på att uppskatta mängden räka, och till viss del dess predatorer, i Skagerrak och Norska rännan. I undersökningen samlas även biologisk information in såsom längd, vikt och könsmognad.

Forskning om nordhavsräka visar att beståndet i Skagerrak och Norska rännan utgör en biologisk enhet, det vill säga en population³. Genetiskt skilda populationer finns i vissa fjordar längs den norska och svenska kusten, men eftersom fisket på dessa populationer är jämförelsevis litet, är dessa enheter inte förvaltade separat från beståndet i Skagerrak och Norska rännan. Delvis undantaget är den genetiskt åtskilda populationen av räka i Gullmarsfjorden⁴. Räkan i Gullmarsfjorden bedöms tillsammans med beståndet i Skagerrak, Kattegatt och Norska rännan, men särskilda nationella regleringar begränsar fisket i fjorden.

Under 2021 och 2022 genomfördes en så kallad ”benchmark” (grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder) av beståndsanalysen för räka, då beståndsuppskattningar samt referensnivåer uppdaterades⁵. En av de frågor som särskilt granskades var antagandet om naturlig dödlighet som görs i beståndsanalysen, till vilka SLU Aqua bidragit med data och analyser⁶ Fram till benchmarken användes ett estimat av naturlig dödlighet som kommer från forskning på räka i Barents hav⁷, trots skillnader i, bland annat, tillväxt och livslängd mellan dessa populationer⁸. För att få med osäkerheten kring naturlig dödlighet används nu i bedömningen av beståndsstatus och fiskemöjligheter för räka en ensemble av tre modeller med olika värden för dödlighet. Utvecklingen av ensemble modellen har lett till en betydande förbättring i kvaliteten av beståndsanalysen och rådet för räka

Lekbeståndet (figur 4) har sedan 2012 varit nära den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera unga räkor minskar (B_lim). För 2022 är beståndets lekbiomassa precis över gränsen. Fiskeridödligheten (figur 5) har fluktuerat runt den fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning i biomassa (F_MSY) sedan 2011 och var 2021 precis under F_MSY. Rekryteringen (figur 6) har sedan 2008 legat under medelvärdet för perioden 1988–2021, med undantag av starka årsklasser 2013 och 2021. Det bör noteras att rådet om fiskemöjligheter för 2023 är till stor del beroende av uppskattningen av storleken på årsklasserna 2021 och 2022, vilka är associerade med en rad osäkerheter. Osäkerheterna grundar sig i att informationen om dessa årsklasser som ännu inte syns i fiskets fångster är relativt begränsad¹.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

1. Ices. Northern shrimp  (Pandalus  borealis)  in  divisions  3.a  and  4.a  East  (Skagerrak  and  Kattegat and northern North Sea in the Norwegian Deep). In Report of the ICES Advisory Committee, 2022. ICES Advice, pra.27.3a4a.https://doi.org/10.17895/ices.advice.19453658
2. Ices. Joint   NAFO\ICES   Pandalus   Assessment   Working   Group   (NIPAG).   ICES   Scientific   Reports.   4:38.   25   pp. 2022. http://doi.org/10.17895/ices.pub.19692181
3. Ices. Report of the Benchmark Workshop on Pandalus borealis in Skagerrak and Norwegian Deep Sea (WKPAND), 20–22 January 2016, Bergen, Norway. ICES CM 2016/ACOM:39. 72 pp.
4. Knutsen H, Jorde PE, Gonzales EB, Eigaard OR, Pereyra RT, Sannæs H, Dahl M, et al. Does population genetic structure support present management regulations of the northern shrimp (Pandalus borealis) in Skagerrak and the North Sea? ICES Journal of Marine Science. 2015:72(3):863-871.
5. ICES. Benchmark   workshop   on   Pandalus   stocks   (WKPRAWN).   ICES   Scientific      4:20.   249   pp.   2022.   http://doi.org/10.17895/ices.pub.19714204
6. Båtevik, T. Estimating natural mortality rates for northern shrimp (Pandalus borealis) from a wide range of its latitudinal distribution in the Northeast Atlantic. Masters Thesis 2020. University of Bergen. Norway.
7. Berenboim BI, Korzhev VA. Tretjak VL, Sheveleva GK. On methods of stock assessment and evaluation of TAC for shrimp Pandalus borealis in the Barents Sea. ICES C.M. 1991/K:15. 22 pp.
8. Nilssen, E. M. and Hopkins, C. Population parameters and life histories of the deep-water prawn Pandalus borealis from different regions. International Council for the Exploration of the Sea. Tromsø, Norway, pp. 1–27. 1991.