Makrill 2022

Makrill fiskas i Nordsjön, i vattnen runt Brittiska öarna och väster om Portugal, i Norska havet och under senare tid även längre norrut i Barents hav och runt Island¹ (figur 1) . Den fångas med flyttrål och ringnot främst av fiskare från Norge, Storbritannien, Island, Färöarna och Ryssland¹. Den totala fångsten (det vill säga både landad fisk och fisk kastad överbord) i Nordostatlanten låg 2014–2018 på över en miljon ton per år, med en nedgång till 0,84 miljoner 2019 och är därefter tillbaka på över en miljon ton² (figur 2) . Norge och Storbritannien står för de enskilt största fångsterna i området (figur 3) . I Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt (Ices-område 3 och 4) har den totala årliga landningen (det vill säga summerad landning från alla länder som fiskar i området) pendlat mellan cirka 218 000 ton och 456 000 ton mellan 2010 och 2021, med sitt högsta värde 2020².

De svenska landningarna i Nordostatlanten 2021 (3 513 ton) utgjorde 3 procent av de totala landningarna². Av dessa 3 513 ton landade Sverige cirka 137 ton från Skagerrak, 32 ton från Kattegatt, 3 108 ton från Nordsjön och 228 ton från N Atlanten. Från Östersjön landades även 8 ton³.

Makrill är en viktig art inom fritidsfisket i Västsverige och Skåne. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har den landade delen av fångsten av makrill inom svenskt fritidsfiske uppskattats till 456–1 627 ton årligen under 2013–2020. År 2021 behölls 1 244 ton makrill inom svenska fritidsfisket⁴. Största delen av fångsten fiskades i Kattegatt.

Internationella havsforskningsrådets (Ices) bedömning av beståndet är baserat på en åldersbaserad beståndsmodell som bygger på en kombination av data från yrkesfiskets fångster, märkningsförsök och vetenskapliga provtagningar⁵. År 2022 gjordes en revision av tidigare bedömningar av lekbiomassa (SSB) och fiskeridödlighet (F) för åren 2007–2021. Lekbiomassan reviderades uppåt för åren 2007–2017, och nedåt åren därefter, medan fiskeridödligheten reviderads nedåt för åren 2007–2017 och uppåt åren därefter. Revisionen beror på att viktningen av de olika datakällorna i beståndsmodellen skiftats, och högre vikt givits till märkningsförsöken än tidigare. Enligt den nya bedömningen har lekbiomassan (SSB) ökat nästan kontinuerligt från drygt 2 miljoner ton under sena 1990-talet och början av 2000-talet till en topp på 5,93 miljoner ton 2015 och minskade därefter till en estimerad nivå kring 3,77 miljoner ton 2022 ( figur 4 )². Den har efter 2008 legat över tröskelvärdet för den biomassa som inte bör underskridas när fisket sker vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning av ett bestånd (MSY B_trigger)². Biomassan är alltså tillräckligt stor för att producera ungfisk till framtida års fiske. Efter revisionen bedöms att fiskeridödligheten (F) var som högst år 2003 och minskade sedan fram till 2018. Fiskeridödligheten gick under den nivå som medger en maximal hållbar avkastning av beståndet över tid (F_MSY) år 2010 ( figur 5 )². År 2020 och 2021 är fiskeridödligheten åter marginellt över F_MSY, men ligger fortfarande under säkerhetsnivåerna F_pa och F_lim.

Tidigare år har rekryteringen presenterats som 0-åriga fiskar, men från 2022 har rekryteringen omvärderats till att innefatta 2-åriga fiskar istället, då detta ger säkrare värden. Rekryteringen fluktuerar sedan 2003 från ca 2 miljarder individer till 7 miljarder individer mellan åren, och har sedan 2021 legat över medelvärdet ( figur 6 )².

Makrillbeståndet i Nordostatlanten har expanderat åt nordväst under det senaste decenniet. Denna expansion har troligtvis orsakats av en temperaturhöjning i havet⁶. Det finns även indikationer på att lekaktiviteten har förflyttats både väster och norrut de senaste åren^1,7. Man har länge ansett att det finns tre delbestånd i Nordostatlanten: det västra, det södra och Nordsjöbeståndet. Dessa förvaltas dock som ett bestånd. De senast sammanvägda analyserna pekar på att det är ett bestånd som dock består av individer med en mer eller mindre stark drift att leka i olika delar av området⁵. Då det Nordsjölekande delbeståndet under 1960-talet var mycket större än det är i dag så anser Ices att detta delbestånd fortsatt bör skyddas för att inte minska den genetiska diversiteten och mångfalden av beteenden⁵. Ices analys av beståndet i Nordostatlanten innefattar flera områden (Ices-områden 1–7 och 14, samt Ices-fångstområden 8a–e samt 9a) där bland annat Nordsjön (Ices-område 4) samt Skagerrak och Kattegatt (Ices-fångstområde 3a) ingår.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Jansen T and Gislason, H. (2011). Temperature affects the timing of spawning and migration of North Sea mackerel. January 2011Continental Shelf Research 31(1):64-72.

Radford Z, Hyder K, Zarauz L, Mugerza E, Ferter K, Prellezo R, et al. (2018). The impact of marine recreational fishing on key fish stocks in European waters. PLoS ONE 13(9): e0201666.

1. 2022. Working Group on Widely Distributed Stocks (WGWIDE). ICES Scientific Reports. 4:73. 922pp. http://doi.org/10.17895/ices.pub.21088804
2. 2022. Mackerel (Scomber scombrus) in subareas 1-8 and 14 and division 9.a (the Northeast Atlantic and adjacent waters). In Report of the ICES Advisory Committee, 2022. ICES Advice 2022, mac.27.nea. https://doi.org/10.17895/ices.advice.778
3. Fångststatistik i yrkesfisket [internet]. Havs och Vattenmyndigheten; Senast uppdaterad: 2021-10-06 [citerad 2022 Okt 06] Hämtad från: https://havbipub.havochvatten.se/analytics/saw.dll?PortalPages&PortalPath=%2Fshared%2FHemsidan%2FLoggbas%2F_portal%2FFiskdammen
4. Fritidsfiske 2021 [Internet]. 2021 [cited 2022] p. 23. (Statistiska meddelanden). Report No.: JO 57 SM 2201. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/c52e49858cb14166aa9dedadacbce23f/jo1104_2021a01_sm_jo57sm2201.pdf
5. Report of the Benchmark Workshop on Widely Distributed Stocks (WKWIDE). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2017. ICES CM; 2017/ACOM:36.
6. EU request on distributional shifts in fish stocks. Ices special request advice Northeast Atlantic, sr. 2017.05. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2017. Hämtad från: https://www.ices.dk/sites/pub/Publication%20Reports/Advice/2017/Special_requests/eu.2017.05.pdf
7. Report of the Working Group on Mackerel and Horse Mackerel Egg Surveys (WGMEGS). 9 – 13 April 2018, Dublin, Ireland. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2018. ICES CM; 2018/EOSG:17.
8. Workshop on Management Strategy Evaluation of Mackerel (WKMSEMAC). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2020. ICES Scientific Reports; 2:74. Hämtad från: https://doi.org/10.17895/ices.pub.7445.
9. EU, Norway, and the Faroe Islands request on the long-term management strategies for Northeast Atlantic mackerel (full feedback approach). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2020. Hämtad från: https://www.ices.dk/sites/pub/Publication%20Reports/Advice/2020/Special_Requests/eufono.2020.07.pdf