Lake 2022

I dagsläget fångas lake huvudsakligen som bifångst vid fiske efter gös, öring och sik med bottensatta nät. Under senare år har det även bedrivits ett småskaligt riktat fiske för att fånga lake till kräftbete. Vid detta fiske används så kallade ”lakstrutar” vilket är en ryssja som hängs från iskanten eller i en vakare så att de precis når till botten.

I Vänern har landningarna av lake i yrkesfisket under delar av 1900-talet varit relativt höga och mellan 1914 och 1950-talet landades emellanåt över 100 ton lake per år. Landningarna sjönk sedan och planade under perioden från mitten av 1990-talet till 2010 ut på knappt 40 ton årligen (figur 2) . Därefter sjönk landningarna ytterligare, till nivåer på 12–16 ton åren 2012–2015. Under de följande åren ökade landningarna något till runt 20 ton, och landningarna i Vänern 2019 på 25 ton är de högsta sedan 2010. År 2021 landades 18,74 ton lake i Vänern. Landningsminskningarna över längre tid har i första hand två orsaker. Dels har efterfrågan på lake från konsumenter minskat. Dels har fisket efter sik med bottensatta nät, där lake ofta fångas som bifångst, också minskat markant. Det minskade sikfisket beror på att 2011 konstaterade Livsmedelsverket att siken i Vänern innehöll för höga halter av dioxiner, vilket ledde till att länsstyrelserna runt Vänern införde säljstopp för sik med för höga dioxinhalter. Att landningarna generellt har ökat något sedan 2014 trots minskat fiske där lake fångas kan antyda att beståndet ökar. För att kunna ge en säkrare bedömning behövs dock data som ger möjlighet att räkna fångst per ansträngning och inte bara total fångst.

Sedan 2010 har landningarna av lake ökat i Vättern (figur 2) . År 2021 noterades en hög landning relativt de senaste femtio åren, nämligen 17,5 ton. Den ökade landningen i yrkesfisket sedan 2010 är sannolikt en effekt av de nya fiskeregler som infördes 2005–2007 (fiskefria områden, nya regler för maskstorlek), samt ett på senare år ökat riktat fiske mot lake med lakstrut. Andelen av den totala landningen som ges av det riktade fisket med lakstrut har sedan 2013 ökat från en procent till 69 procent i Vättern 2021. Landningen av lake per ansträngning i yrkesfisket har inte analyserats på grund av osäkerheter i dataunderlaget.

I Mälaren och i Hjälmaren är landningarna i yrkesfisket generellt låga. Landad fångst i Hjälmaren 2021 låg på 1,61 ton. I Mälaren har yrkesfisket av lake stadigt minskat och de senaste åren (2013–2021) har landningarna legat mellan 0,4 och 1 ton. Landningen 2021 låg på 1,15 ton. Åren 1996–2012 låg landningarna mellan 1 och 6 ton. Då det saknas tillförlitlig statistik på yrkesfiskets ansträngning, är det svårt att utröna om trender i Mälaren och Hjälmaren beror på att intresset för lake helt enkelt minskat eller att förekomsten minskat.

I Vänern bedrevs ett riktat provfiske med bottensatta nät efter sik under 1970-talet, samt på senare tid under åren 2010–2012, 2015, 2018 och 2021 (figur 3) . De lokaler som undersökts i Vänern är Ölmeviken, Fågelö-Torsö, Byviken, Spårön-Rackeby skärgård och Sättersholmsfjärden.

I Vättern har riktat provfiske efter sik och röding pågått åren 2005–2012, 2014–2015, 2017 och 2019–2020 (figur 4) som en del av Sveriges lantbruksuniversitets och länsstyrelsernas uppföljning av de omfattande förändringar i fiskereglerna som infördes i sjön 2005–2007. De lokaler som undersökts i Vättern är Lakaskär, Tängan, Kråk/Flisen, Norrgrundet, Rödån och Fingals. Provfiskena täcker de flesta förekommande djupzoner och livsmiljöer vilket gör resultaten mindre känsliga för fiskens temperaturberoende vandringar under sommaren. Dessa provfisken fångar en betydande mängd lake.

Lakens antal per nätnatt i Vänern visar inte på något tydligt mönster, men antalet lakar gick ned 2010–2015, och upp 2018 (figur 3) . Antalet 2021 var lägre än 2018, men högre än föregående provfisketillfällen. Fångsten av lake 2018 ökade kraftigt jämfört med tidigare tillfällen på 2010–talet, men det kan noteras att 2018 var ett extremvarmt år. Det finns därför en osäkerhet om fångsten reflekterar en ökning av mängden lake eller en beteendeförändring. Med undantag av 2015, då relativt få lakar fångades i provfisket, har laken annars utgjort 33–45 procent av biomassan på djup större än 25 meter under 2010–2021. Även i de omfattande provfiskeundersökningar som gjordes i Vänern på 1970-talet var lake den dominerande arten i stora delar av de djupare partierna i Vänern. Lakarnas storleksstruktur har varit relativt stabil i Vänern, även om medianlängden har ökat något under perioden 2010–2021 (figur 6) .

Fångsterna av lake i riktade nätprovfisken i Vättern under perioden 2010–2012 visar en tendens till ökning i punktestimaten, och fångsten har därefter varit relativt stabil (figur 4) . Det finns dock stor variation mellan fångstlokalerna vilket medför osäkerhet i skattningarna för sjön som helhet. Lakarnas medianlängd har också ökat mellan 2010 och 2015 men lakarna är fortfarande mindre än vad de var 2005–2009. Sedan 2015 har lakarnas storlek varit relativt stabil (figur 6) . Laken tycks således, i likhet med de flesta andra storvuxna och mer eftertraktade fiskarter i Vättern, ha gynnats av införandet av fiskereglerna. I Vänern är lake vanligt förekommande i fångsten i de djupare delarna av de två huvudbassängerna, Värmlandssjön och Dalbosjön.

I Hjälmaren har lake, med undantag av en individ fångad 2013, inte fångats över huvud taget i de undersökningsprogram som pågått på senare år i Sveriges lantbruksuniversitets regi. Mälaren har under senare tid provfiskats åren 2008–2013, 2016 och 2019. De studielokaler som undersökts i Mälaren är Ridöfjärden, Blacken, Prästfjärden, Ekoln, Västeråsfjärden, Galten och Lambarfjärden. I Mälaren fångas lake i nätprovfisken endast i de djupare delarna av de större djupa bassängerna. Det rör sig främst om de bassänger som ligger i de östra, mer näringsfattiga delarna av sjön, som exempelvis Prästfjärden och Lambarfjärden, men även i viss mån i Ekoln. Från 15 meters djup står laken för i regel 20–40 procent av den totala biomassan vid provfisken i Mälaren. Provfisken i Mälaren tyder på en relativt stabil fångst per nät (figur 5) .

Laken är klassad som nära hotad i Artdatabankens rödlista. Bakgrunden är att arten minskar i sjöar och vattendrag, främst i södra Sverige (Sandström et al. 2015). Orsaken är sannolikt klimatrelaterad. Lakens rekrytering missgynnas av att vattentemperaturen ökar, vilket får mest genomslag i grundare sjöar och rinnande vattendrag i södra Sverige. Liknande trender ses också för lake i Nordamerika (Stapanian et al. 2010). I Vänern är beståndsstatusen osäker med tanke på minskade fångster i provfisket 2010–2015, men den högre fångsten 2018 i kombination med de ökande trenderna i yrkesfiskets landningar tyder på en god beståndsstatus. De relativt höga fångstnivåerna i provfisken i stora delar av Vänern, det vill säga både Värmlandssjön och Dalbosjön, samt att många olika storlekar av lake förekommer i fångsten, gör att lakbeståndet bedöms vara livskraftigt. I Vättern bedöms lakbeståndets status som god, med en positiv trend över tid i yrkesfiskets landningar och en stabil trend i provfisken med bottensatta nät. I Hjälmaren och Mälaren är lakbestånden förhållandevis små. Utbredningen är sannolikt begränsad till de djupa bassänger som är tillräckligt väl syresatta under sommaren. Kombinationen av korta tidsserier och låga fångster i provfiskena i de djupare delarna av Mälaren och Hjälmaren gör det svårt att bedöma trender i beståndsstatus.

1. Stapanian MA, Paragamian VL, Madenjian CP, Jackson JR, Lappalainen J, Evenson MJ, et al. World-wide status of burbot and conservation measures. Fish and Fisheries 2010;11:34–56.
2. Sandström J, Bjelke U, Carlberg T, Sundberg S. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. Artdatabanken Rapporterar 17. Artdatabanken, SLU. Uppsala. 2015.