Kummel 2022

Kummel fångas främst i Irländska sjön och nordliga Biscayabukten, men under senare år har det rapporterats ökade fångster i de nordliga delarna av utbredningsområdet, inklusive Västerhavet (figur 1) ¹. Arten fiskas företrädesvis med bottentrål (30 procent), nät (32 procent) och långrev (29 procent) men fångas även i andra fisken (9,5 procent)². Mängden utkast (fisk kastad överbord) av kummel har ökat under den senaste tiden och inkluderar i vissa områden mycket ungfisk. Kummel delas av EU upp i ett nordligt och ett sydligt bestånd, varav endast det nordliga beståndet, som främst återfinns i norra Biscayabukten, den Keltiska sjön och Nordsjön, är relevant för Sveriges del. Efter en lång period med landningar strax under 60 000 ton per år ökade landningarna under början på 2010-talet för att nå sitt högsta värde 2016, då drygt 107 500 ton landades. Sedan dess har landningarna minskat årligen och var 2021 drygt 68 000 ton^1,2 ( figur 2 och figur 3 ). Svenska kummelfångster har ökat från 106 ton 2014 till 148 ton år 2019 och minskat igen till 100 ton under 2021. Data från fritidsfisket saknas, men fångsterna anses vara obetydliga i jämförelse med yrkesfiskets landningar.

Kummelbeståndet utvärderas av Internationella havsforskningsrådet (Ices) med hjälp av en längdbaserad beståndsuppskattningsmodell som baseras på yrkesfiskets fångster i kombination med flera bottentrålundersökningar². En studie från 2017 visar på småskalig genetisk variation mellan kustområden i Skagerrak, Nordsjön och Biscayabukten, det vill säga inom det nordliga beståndet³. Den nya informationen tyder på att den nuvarande beståndsindelningen inte är biologiskt korrekt och att skillnader i fisketryck och miljöfaktorer kan ha olika effekter på beståndet i olika områden.
År 2022 genomfördes en så kallad ”interbenchmark” (oplanerad grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder) och beståndsuppskattningar uppdaterades⁴. Beståndsuppskattningen är nu könsseparerad och tar hänsyn till könsberoende tillväxt och naturlig dödlighet. Den nya bedömningen uppskattar en 71 procent större beståndsstorlek över tid². Uppskattningarna av lekbiomassan som gjordes 2021 inkluderar endast honorna. Uppfattningen om beståndets status i förhållande till referenspunkter är likartad⁴.
Lekbiomassan (SSB, figur 4 ) började öka kraftigt 2008, efter tidigare låga nivåer sedan slutet av 1970-talet. Den högsta lekbiomassan uppmättes 2016 och har sedan dess minskat något, men ligger väl över gränsvärdet som inte bör underskridas när beståndet fiskas vid den nivå som ger maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger)². Fiskeridödligheten (F) (figur 5) har minskat markant efter en lång period av överfiske och befinner sig sedan 2009 under den nivå som ger maximal hållbar avkastning (F_MSY) ². Rekryteringen har varierat utan påtaglig trend under hela perioden² (figur 6) . Eftersom kummel är en utpräglad rovfisk påverkar den både det egna beståndet genom kannibalism, men även andra mindre arter som lever i den fria vattenmassan som exempelvis kolmule. Den framtida förvaltningen bör därför eftersträva att potentiella ekosystemeffekter av kummelfisket inkluderas.

Kummeln i nordöstra Atlanten delas av Ices in i två bestånd som utvärderas och förvaltas separat. Det finns i dagsläget ingen biologisk grund för indelningen i ett nordligt och ett sydligt bestånd, utan separationen är gjord av praktiska förvaltningsskäl¹. Ices bedömer att fisketrycket på det nordliga beståndet ligger under F_MSY och att lekbiomassan ligger över MSY B_trigger.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

1. Ices. Report of the Working Group for the Bay of Biscay and the Iberian waters Ecoregion (WGBIE) 2021. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2021. ICES Scientific Reports; 3:48. Hämtad från: http://doi.org/10.17895/ices.pub.8212.
2. Westgaard JI, Staby A, Aanestad Godiksen J, Geffen AJ, Svensson A, Charrier G, et al. Large and fine scale population structure in European hake (Merluccius merluccius) in the Northeast Atlantic. ICES Journal of Marine Science; 2017;74.
3. Ices. ICES Advice on fishing opportunities, catch, and effort Greater Northern Sea, Celtic Seas, and Bay of Biscay and Iberian Coast Ecoregions. Hake (Merluccius merluccius) in subareas 4, 6, and 7, and in divisions 3.a, 8.a–b, and 8.d, Northern stock (Greater North Sea, Celtic Seas, and the northern Bay of Biscay). Internationella Havsforskningsrådet; 2021. Hämtad från: https://www.ices.dk/sites/pub/Publication%20Reports/Advice/2021/2021/hke.27.3a46-8abd.pdf