Karolina Wikström, karolina.wikstrom@slu.se

Havsfiskelaboratoriet

<h5>Utbredningsområde</h5>
<p>Kolmulens utbredningsområde omfattar hela Nordostatlanten men främst kring kontinentalsockeln. I svenska vatten förekommer arten i Skagerrak och norra Kattegatt.</p>
<h5>Lek</h5>
<p>Leken sker under mars–april på 300–600 meters djup i den fria vattenmassan där ägg och larver sedan uppehåller sig.</p>
<h5>Vandringar</h5>
<p>Kolmule företar långa årliga vandringar för lek och för att söka föda. Närmaste platsen för lek ligger väster om Brittiska öarna.</p>
<h5>Ålder vid könsmognad</h5>
<p>Kolmule blir könsmogen vid en ålder av 2–7 år.</p>
<h5>Maximal ålder och storlek</h5>
<p>Den högsta rapporterade åldern är 20 år. Kolmule kan bli upp till 50 cm lång.</p>
<h5>Biologi</h5>
<p>Arten är en djupvattenfisk och anträffas vanligen i stim mellan 50 och 400 meters djup, ibland ner till 2 000 meters djup. Den lever av fiskar, räkor och snäckor.</p>
<h5>Förvaltninig</h5>
<p>Brödtext skrivs av Stefan</p>


<p><strong>Internationella havsforskningsrådet (Ices)</strong></p>
<p>Ices fångstråd för kolmule i Nordostatlanten för 2023 är 1 359 629 ton. För 2022 var rådet 752 736 ton. Jämfört med 2022 innebär rådet en ökning med 81 procent av de rekommenderade fångstmängderna. Ökningen i rådet beror på en stor årsklass år 2020 som beräknas tas upp i fiskebeståndet 2023.</p>


<p><strong>Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)</strong></p>
<p>SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning.</p>


Biologiskt råd för kolmule i Nordostatlanten

Nordostatlanten

<p>Kolmule, eller blåvitling som den också kallas, fiskas till största del med flyttrål (96 procent) och i mindre utsträckning med andra redskap (fyra procent)<sup>1</sup>. De största fångsterna tas internationellt i vattnen väster om Brittiska öarna och Färöarna samt utanför Island och i Norska havet under första och andra kvartalet¹. Resterande del av året fångas kolmule i allmänhet längre norrut i Norska havet och även i Nordsjön<sup>1</sup>. Mindre mängder kolmule fångas även i området utanför Spanien och Portugal<sup>1</sup>. Den största delen av fångsten används för fiskmjöl och olja men arten säljs också färsk samt frusen<sup>1</sup>. Fisket har haft kraftiga upp-och nedgångar sedan början av 1980-talet. Under perioden 1998–2008 var fångsterna över en miljon ton, för att sedan minska fram till 2011 då endast cirka 103 000 ton fångades<sup>2</sup>. Efter 2011 har fångsterna ökat och är sedan 2014 återigen över en miljon ton. Bakom dessa variationer ligger byten av kvoter mellan länder snarare än fluktuationer i tillgången. Officiella fångster 2021 uppskattades till 1 143 450 ton varav Sverige fångade 40 ton<sup>2</sup> (<span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-1" class="figReferenceButton"> figur 1 </button></span> och <span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-2" class="figReferenceButton"> figur 2 </button></span>). Norge står för de enskilt största fångsterna med 233 968 ton 2021 <span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-3" class="figReferenceButton"> (figur 3) </button></span><sup>2</sup>. Även Färöarna står för höga fångster, med 202 415 ton 2021. Fritidsfisket av kolmule är obetydligt i jämförelse med yrkesfisket.</p>


Yrkes- och fritidsfiske

<p>Sedan 2016 baseras kolmulens beståndsstatus på analys av kommersiella fångster (preliminär uppskattning av fångst per åldersklass för de år när beståndsuppskattningen genomförs), samt en akustikexpedition, ”International Blue Whiting Spring Survey” (IBWSS), där Sverige inte ingår. På denna expedition samlas data för abundans, längd och åldersstruktur in. Som komplement till denna expedition samlas kvalitativa data över kolmulens rekrytering in från ett antal andra expeditioner. Dessa data används dock inte direkt i beståndsanalysmodellerna¹. Under 2022 har en substantiell revison av de senaste två årens värden på fiskeridödlighet (F), lekbiomassa (SSB) och rekrytering (R) gjorts. Revisionen beror på rekordhöga fångster under surveyen 2022 och att fångsterna under 2021 var 9,1 procent lägre än de preliminära antagandena. Lekbiomassan (SSB) har reviderats uppåt för tidigare år, där den nya bedömningen för år 2021 är 46 procent högre än den tidigare bedömningen för samma år. Den nya bedömningen för 2023 är att lekbiomassan är 6,6 miljoner ton <span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-4" class="figReferenceButton"> (figur 4) </button></span>², vilket är långt över det tröskelvärde för den biomassa som inte bör underskridas om fisket ska ge maximal hållbar avkastning (MSY B<sub>trigger</sub>; 2,25 miljoner ton)<sup>2</sup>. Fiskeridödligheten (F) har reviderats ner med 29 procent för 2021 jämfört med tidigare års bedömningar². Sedan 2014 ligger fiskeridödligheten över gränsen för maximal hållbar avkastning av beståndet (F<sub>MSY</sub>) <span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-5" class="figReferenceButton"> (figur 5) </button></span>, vilket betyder att dödligheten är större än vad som är hållbart för beståndet på sikt<sup>2</sup>. har EU sedan 2014 satt en högre fiskekvot än vad Ices modell anser hållbart (högre än Ices råd), vilket ytterligare ökar risken för minskad biomassa på sikt<sup>2</sup>. Rekryteringen (R) av kolmule har reviderats uppåt för 2021 och bedöms nu vara rekordhög med 71,6 miljarder individer <span class="figReference"><button datafigid="kolmule-2022-figur-6" class="figReferenceButton"> (figur 6) </button></span>, istället för den tidigare bedömningen på 22,8 miljarder individer för samma år<sup>2</sup>. Den preliminära rekryteringen för 2023 uppskattas vara 22,5 miljarder individer<sup>2</sup>. Rekryteringsuppskattningen för 2023 använder sig av det geometriska medelvärdet för historisk data från 1996–2021 i stället för som tidigare på hela tidsserien från 1981. Detta för att bättre reflektera det rådande klimatet och den högre rekryteringen sedan 1996<sup>2</sup>.</p>


Miljöanalys och forskning

<p>Före 1993 antogs det att kolmule bestod av ett nordligt och ett sydligt bestånd. Det nordliga beståndet uppehöll sig (sökte efter föda) i Norska havet och lekte väster om de brittiska öarna. Södra beståndet påträffades längs kontinentalsockeln utanför Spaniens och Portugals kust med de viktigaste lekområdena mot Porcupine Bank. Flera metoder har de senaste åren använts för att undersöka beståndsstrukturen för kolmule, inklusive studier relaterade till genetik, tillväxtmönster på larvens otoliter (fiskens hörselstenar), utbredning av ägg och larver, samt analys av formen på otoliter. I dag anses genetiskt distinkta populationer finnas i Barents hav och i Medelhavet<sup>3</sup>. En undersökning från 2008<sup>4</sup> som använde sig av landskapsgenetik, som kombinerar rumslig och genetisk information för att upptäcka hinder för genflödet, kom fram till att kolmule i Keltiska sjön och i Biscayabukten hade genetiska olikheter. Trots detta kom Internationella havsforskningsrådets (Ices) arbetsgrupp<sup>5</sup> fram till att det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att separera bestånd med avseende på olika lekplatser eller tidpunkter. Därför förvaltas för närvarande kolmule som ett enda bestånd i hela Nordostatlanten.</p>


Beståndsstatus och -struktur

<p>När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, <a href="https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en">https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en</a> samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, <a href="https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html">https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html</a>. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, <a href="https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv">https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv</a>.</p>


Fångstmängd beslutad av EU

<p>Brophy D., King, P.A. 2007. Larval otolith growth histories show evidence of stock structure in Northeast Atlantic blue whiting (Micromesistus poutassou). Ices Journal of Marine Science, 64: 1136–1144.</p>


Läs mer

<ol>
<li>2022a. Working Group on Widely Distributed Stocks (WGWIDE). ICES Scientific Reports. 4:73. 922 pp. <a href="http://doi.org/10.17895/ices.pub.21088804">http://doi.org/10.17895/ices.pub.21088804</a></li>
<li>2022b. Blue whiting (Micromesistius poutassou) in subareas 1-9, 12, and 14 (Northeast Atlantic and adjacent waters). In Report of the ICES Advisory Committee, 2022. ICES Advice 2022, whb.27.1-91214. <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19772470">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19772470</a></li>
<li>Ryan AW, Mattiangeli V, Mork J. Genetic differentiation of blue whiting (Micromesistius poutassou Risso) populations at the extremes of the species range and at the Hebrides–Porcupine Bank spawning grounds. ICES Journal of Marine Science; 2005;62:5.</li>
<li>Was A, Gosling E, McCrann K, Mork J. Evidence for population structuring of blue whiting (Micromesistius poutassou) in the Northeast Atlantic. ICES Journal of Marine Science, 2008;65.</li>
<li>Report of the Benchmark Workshop on Pelagic Stocks (WKPELA 2012). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2012. ICES CM; 2012/ACOM:47</li>
</ol>


Referenser

kolmule

Kolmule

Biologisk beståndsbedömning av kolmule i Sverige.

Karta över hav och sjöar

Karta över Ices-områden

2022

Bestånds- och populationsstruktur

Nordostatlanten

2022

Havsfiskelaboratoriet