Kolmule 2022

Kolmule, eller blåvitling som den också kallas, fiskas till största del med flyttrål (96 procent) och i mindre utsträckning med andra redskap (fyra procent)¹. De största fångsterna tas internationellt i vattnen väster om Brittiska öarna och Färöarna samt utanför Island och i Norska havet under första och andra kvartalet¹. Resterande del av året fångas kolmule i allmänhet längre norrut i Norska havet och även i Nordsjön¹. Mindre mängder kolmule fångas även i området utanför Spanien och Portugal¹. Den största delen av fångsten används för fiskmjöl och olja men arten säljs också färsk samt frusen¹. Fisket har haft kraftiga upp-och nedgångar sedan början av 1980-talet. Under perioden 1998–2008 var fångsterna över en miljon ton, för att sedan minska fram till 2011 då endast cirka 103 000 ton fångades². Efter 2011 har fångsterna ökat och är sedan 2014 återigen över en miljon ton. Bakom dessa variationer ligger byten av kvoter mellan länder snarare än fluktuationer i tillgången. Officiella fångster 2021 uppskattades till 1 143 450 ton varav Sverige fångade 40 ton² ( figur 1 och figur 2 ). Norge står för de enskilt största fångsterna med 233 968 ton 2021 (figur 3) ². Även Färöarna står för höga fångster, med 202 415 ton 2021. Fritidsfisket av kolmule är obetydligt i jämförelse med yrkesfisket.

Sedan 2016 baseras kolmulens beståndsstatus på analys av kommersiella fångster (preliminär uppskattning av fångst per åldersklass för de år när beståndsuppskattningen genomförs), samt en akustikexpedition, ”International Blue Whiting Spring Survey” (IBWSS), där Sverige inte ingår. På denna expedition samlas data för abundans, längd och åldersstruktur in. Som komplement till denna expedition samlas kvalitativa data över kolmulens rekrytering in från ett antal andra expeditioner. Dessa data används dock inte direkt i beståndsanalysmodellerna¹. Under 2022 har en substantiell revison av de senaste två årens värden på fiskeridödlighet (F), lekbiomassa (SSB) och rekrytering (R) gjorts. Revisionen beror på rekordhöga fångster under surveyen 2022 och att fångsterna under 2021 var 9,1 procent lägre än de preliminära antagandena. Lekbiomassan (SSB) har reviderats uppåt för tidigare år, där den nya bedömningen för år 2021 är 46 procent högre än den tidigare bedömningen för samma år. Den nya bedömningen för 2023 är att lekbiomassan är 6,6 miljoner ton (figur 4) ², vilket är långt över det tröskelvärde för den biomassa som inte bör underskridas om fisket ska ge maximal hållbar avkastning (MSY B_trigger; 2,25 miljoner ton)². Fiskeridödligheten (F) har reviderats ner med 29 procent för 2021 jämfört med tidigare års bedömningar². Sedan 2014 ligger fiskeridödligheten över gränsen för maximal hållbar avkastning av beståndet (F_MSY) (figur 5) , vilket betyder att dödligheten är större än vad som är hållbart för beståndet på sikt². har EU sedan 2014 satt en högre fiskekvot än vad Ices modell anser hållbart (högre än Ices råd), vilket ytterligare ökar risken för minskad biomassa på sikt². Rekryteringen (R) av kolmule har reviderats uppåt för 2021 och bedöms nu vara rekordhög med 71,6 miljarder individer (figur 6) , istället för den tidigare bedömningen på 22,8 miljarder individer för samma år². Den preliminära rekryteringen för 2023 uppskattas vara 22,5 miljarder individer². Rekryteringsuppskattningen för 2023 använder sig av det geometriska medelvärdet för historisk data från 1996–2021 i stället för som tidigare på hela tidsserien från 1981. Detta för att bättre reflektera det rådande klimatet och den högre rekryteringen sedan 1996².

Före 1993 antogs det att kolmule bestod av ett nordligt och ett sydligt bestånd. Det nordliga beståndet uppehöll sig (sökte efter föda) i Norska havet och lekte väster om de brittiska öarna. Södra beståndet påträffades längs kontinentalsockeln utanför Spaniens och Portugals kust med de viktigaste lekområdena mot Porcupine Bank. Flera metoder har de senaste åren använts för att undersöka beståndsstrukturen för kolmule, inklusive studier relaterade till genetik, tillväxtmönster på larvens otoliter (fiskens hörselstenar), utbredning av ägg och larver, samt analys av formen på otoliter. I dag anses genetiskt distinkta populationer finnas i Barents hav och i Medelhavet³. En undersökning från 2008⁴ som använde sig av landskapsgenetik, som kombinerar rumslig och genetisk information för att upptäcka hinder för genflödet, kom fram till att kolmule i Keltiska sjön och i Biscayabukten hade genetiska olikheter. Trots detta kom Internationella havsforskningsrådets (Ices) arbetsgrupp⁵ fram till att det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att separera bestånd med avseende på olika lekplatser eller tidpunkter. Därför förvaltas för närvarande kolmule som ett enda bestånd i hela Nordostatlanten.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv.

Brophy D., King, P.A. 2007. Larval otolith growth histories show evidence of stock structure in Northeast Atlantic blue whiting (Micromesistus poutassou). Ices Journal of Marine Science, 64: 1136–1144.

1. 2022a. Working Group on Widely Distributed Stocks (WGWIDE). ICES Scientific Reports. 4:73. 922 pp. http://doi.org/10.17895/ices.pub.21088804
2. 2022b. Blue whiting (Micromesistius poutassou) in subareas 1-9, 12, and 14 (Northeast Atlantic and adjacent waters). In Report of the ICES Advisory Committee, 2022. ICES Advice 2022, whb.27.1-91214. https://doi.org/10.17895/ices.advice.19772470
3. Ryan AW, Mattiangeli V, Mork J. Genetic differentiation of blue whiting (Micromesistius poutassou Risso) populations at the extremes of the species range and at the Hebrides–Porcupine Bank spawning grounds. ICES Journal of Marine Science; 2005;62:5.
4. Was A, Gosling E, McCrann K, Mork J. Evidence for population structuring of blue whiting (Micromesistius poutassou) in the Northeast Atlantic. ICES Journal of Marine Science, 2008;65.
5. Report of the Benchmark Workshop on Pelagic Stocks (WKPELA 2012). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2012. ICES CM; 2012/ACOM:47