Gädda 2022

Gädda fiskas i första hand av fritidsfiskare. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån fångas mest gädda i sjöar och vattendrag och totala fångsterna var nästan fyra gånger större än på kusten 2021. Fritidsfiskets behållna fångster av gädda i alla Sveriges sjöar och vattendrag beräknades till mellan 632 och 1 598 ton år 2021 och återutsatt fångst beräknades till mellan 2 442 ton och 6 058 ton. Enligt enkätundersökningarna var fångsten av gädda i de fem största sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön) mellan 57 och 215 ton per år 2014–2015 (95 procent konfidensintervall)¹, vilket innebär att landningar av gädda var större i fritidsfisket än i yrkesfisket (figur 2) . Inför 2018 justerades en del frågor i enkäten. I stället för att fråga efter endast behållen fångst kunde man nu ange behållen respektive återutsatt fångst per art. Sedan 2018 har fritidsfiskets landningar av gädda i de stora sjöarna varit ungefär jämnstora med yrkesfiskets landningar, även om osäkerheten var väldigt stor 2021 (figur 2) . För stora sjöarna återutsattes 90 procent av gäddfångsterna (95 procent konfidensintervall 64–99 procent återutsatt), vilket kan vara en delförklaring till varför 2018 års landningar var cirka en tredjedel av tidigare år.

Riktat yrkesmässigt fiske efter gädda förekommer endast i liten utsträckning. Gädda är också en svårfångad fisk i de passiva redskap som dominerar insjöfisket. I den mån gädda fångas så är det främst på våren och i viss mån på hösten som bifångst i bottensatta nät. Landningarna sker främst i Vänern, Mälaren och Hjälmaren (figur 2) . Landningarna av gädda i Vänern har minskat från 120 ton 1974 och 1975 till 58 ton 2000 och 29 ton 2021. Landningarna i Mälaren har historiskt sett varierat mellan ungefär 25 och 40 ton årligen sedan slutet på 1960-talet. I Mälaren landades 18 ton under 2021. I Hjälmaren landades som mest 53 ton 1999, och under 2021 landades 21 ton. Vättern skiljer sig från de andra stora sjöarna i det att landningarna ökat under de senaste cirka 20 åren. Gädda förekommer dock sparsamt i de delar av Vättern där yrkesfiske huvudsakligen bedrivs och landningarna var endast 1,3 ton 2021. Totalt sett har yrkesfiskets landningar av gädda minskat under de senaste trettio åren i de fyra största sjöarna. De minskade landningarna antas i viss mån bero på en minskad ansträngning, som påverkas av varierande avsättningsmöjligheter för gädda.

I Vänern samlar Länsstyrelsen i Värmlands län in statistik om fritidsfisket med nät och andra mängdfångande redskap. Fångsterna av gädda har där minskat från 45 ton 2000 till 4 ton 2020. Minskningen beror med stor sannolikhet på en minskad ansträngning i fisket, både vad gäller antalet utövare och antalet fiskedagar per utövare. Sedan 2000 har fångst per ansträngning, beräknat som antal kg per fiskedag för personer som fångar gädda, minskat med i genomsnitt 0,02 per år (figur 3) .

Gädda är en svårövervakad art då den endast sporadiskt fångas i provfisken med nät och ytterst sällan i trålundersökningar, antagligen på grund av sin relativt stillastående livsstil under tiden på året som provfiskena görs. Ofta är fångsten av gädda mindre än en individ per tjugo provfiskenät, vilket gör det svårt att räkna på trender i antal och storlek i de stora sjöarna. En del uppgifter kan dock samlas in via särskilda satsningar och projekt. Exempelvis bedrivs forskning vid SLU som syftar till att utveckla metoder som kan uppskatta mängden gädda i ett vatten utifrån vattenprover. Tekniken bygger på att mängden DNA som mäts i vattnet kan användas för att beräkna också mängden gädda².

Eftersom gäddan leker och växer upp i mycket grunt vatten, gärna på översvämmade strandängar, kan variationer i vattenståndet vara viktigt för artens reproduktion i insjöar³. I Mälaren bedrevs under mitten av 1900-talet provfiske med ängsryssjor i samband med gäddleken. Fångsterna av gädda och även variationen i årsklasstyrka i detta provfiske berodde i hög grad på vattenståndet och mängden lekområden har pekats ut som avgörande för gäddans numerär⁴.

Ett viktigt mått på beståndens status är storleksfördelningen, det vill säga hur många fiskar per storleksklass det finns. Storleken på fångad gädda i fritidsfisket registreras av fiskare på frivillig basis hos Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sportfiskarna, som har utvecklat en mobilapplikation för fångstregistrering (www.fangstdatabanken.se). I Vänern har storleksfördelningen i fritidsfisket varit stabil 2014–2021 (figur 4) . Andelen stora individer (större än 100 cm) som rapporterats har varierat mellan 9 och 13 procent, vilket får anses indikera en god status hos gädda i Vänern.

En liknande metod används för att samla in data om storleksfördelningen hos gädda i Mälaren. Insamlingen sker i samarbete med bland andra Sveriges organiserade fiskeguider, som i ett pilotprojekt bidrar med kunskap om fisket efter gädda och öring⁵.

Stickprov av ålder och storlek hos gädda har undersökts i ett fåtal områden och på ett relativt lågt antal individer per sjö eller kustområde, varför beräkningar av tillväxt är något osäkra. De åldersläsningar som har gjorts visar dock att honor och hanar har en liknande tillväxt upp till cirka tre års ålder, varefter honorna fortsätter att växa och når en högre maxstorlek än hanarna (figur 5) . I medeltal tar det cirka 6 år för en hona att bli 70 cm lång. Den individuella tillväxten hos både hanar och honor kan dock variera både mellan områden och mellan individer. Över en meter långa gäddor har visats vara 10–20 år gamla. Samtidigt kan även mindre individer vara av ansenlig ålder. Exempelvis har gäddor under 40 cm visats vara upp till fem år gamla.

Inga av de nuvarande övervakningsprogrammen för fisk kan användas för att följa beståndsstatus hos gädda, vilket beror på att arten inte fångas i tillräcklig omfattning med de metoder som används i de stora sjöarna. Det vore därför önskvärt med en mer riktad övervakning av gäddbestånden. Fångsterna i yrkesfisket är svårbedömda då det inte förekommer något riktat fiske efter arten. Tillgänglig statistik över fångster i fritidsfisket finns endast för Vänern. Osäkerheter i insamlingen innebär att underlagen bör tolkas med viss försiktighet. Mer detaljerad statistik från fritidsfisket och fiskeguider skulle göra det möjligt att ge ett bättre biologiskt råd. Studier från Östersjön har visat på korta migrationsavstånd, hemortstrogenhet och lokala populationer (se avsnitt om gädda i Egentliga Östersjön och Bottniska viken). Det är okänt i vilken omfattning en sådan stark separering av populationer på lokal skala också finns i sjöarna, men det är troligt att även sjöarna uppvisar lokala skillnader.

1. SCB. Fritidsfiske 2021 [Internet]. 2021 [cited 2022] p. 23. (Statistiska meddelanden). Report No.: JO 57 SM 2201. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/c52e49858cb14166aa9dedadacbce23f/jo1104_2021a01_sm_jo57sm2201.pdf
2. SLU. Övervakning av gädda med eDNA [Internet]. Uppsala: Sveriges Lantbruksuniversitet, Instutionen för akvatiska ressurser; 2021 [uppdaterad 30-03-2021;citerad 2023]. Hämtad från:  https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/forskning/ekosystem/epike/#share-box-header
3. Sandström, A., Jonsson, S., Asp, A., Belin, P., Sundblad, G. Gädda i Vänern – test av metoder för inventering av lek- och uppväxtområden och bedömning av beståndsstatus. Vänerns vattenvårdsförbund. 2017. rapport No. 101.
4. Svärdson, G., Molin, G. Fiskets effekt på gäddans storlek och numerär, Drottningholm. Information från Sötvattenslaboratoriet. 1968. No. 5.
5. SLU. SpöReg – en sportfiskeapp för datainsamling [Internet]. Uppsala: Sveriges Lantbruksuniversitet, Instutionen för akvatiska ressurser; 2021 [uppdaterad 07-12-2021;citerad 2023]. Hämtad från:  https://www.slu.se/sporeg

Den totala landningen av gädda i yrkesfisket i Östersjön under 2021 var 12,6 ton, vilket är den historiskt sett lägsta fångsten av gädda som rapporterats (figur 6) . Fångsterna 2000–2021 är betydligt lägre (medelfångst 39 ton) än under 1980 och första halvan av 1990-talet, då ca 200–400 ton fångades årligen i Östersjön. Merparten av landningarna i yrkesfisket har under senare år gjorts vid Blekinges kust. De stora landningarna av gädda i mitten av 1980-talet sammanföll med införandet av det fria handredskapsfisket vid ostkusten då även yrkesfisket intensifierades. Efterfrågan var dock inte tillräcklig för det ökade utbudet, vilket ledde till försämrad lönsamhet och minskat fiske. De minskade landningarna sedan 1990-talet är i hög grad ett resultat av minskad fiskeansträngning¹. Yrkesfisket efter gädda i kustområden bedrivs i huvudsak med nät i samband med gäddans lek under vår och försommar och till en mindre del med ryssjor. Fritidsfisket i Östersjön fångar betydligt mer gädda än vad yrkesfisket gör. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets fångster av gädda i Havs- och kustfiske varierat mellan 34 och 228 ton (medelvärden) i mellersta Östersjön under 2014–2018 och mellan 33 och 96 ton i Bottniska viken 2014–2015 (figur 7) . Felmarginalerna för dessa skattningar är dock stora. Fritidsfisket domineras av fiske med handredskap. En stor andel av den gädda som fångas i fritidsfisket återutsätts, så kallad ”catch and release”. Återutsatt fångst rapporteras sedan 2018, då andelen återutsatt gädda i Sverige som helhet var 87 procent (95 procent konfidensintervall 70–94 procent).

Gädda i Östersjön leker längs kusten men kan även vandra upp i sötvatten för att leka². Genetiska analyser visar att gäddan är stationär och i märkningsstudier har mer än 90 procent av de märkta gäddorna återfångats inom 5 km från märkningsplatsen ^{3, 4}. Särskilt sötvattenslekande bestånd tycks vara stationära och återvänder även till samma lekområden år efter år, medan kustlekande bestånd är något mindre separerade. Men även bland dessa har man kunnat visa att lekbestånden kan vara separerade på avstånd under 10 km ^5-8. Att gäddbestånd ofta är stationära gör dem särskilt känsliga för negativ påverkan från lokala faktorer, exempelvis fiske eller predation. Samtidigt kan lokala åtgärder för att bevara och stärka bestånd, som till exempel fredningsområden, vara effektiva. Skyddade och grunda kust- och sötvattensmiljöer är mycket betydelsefulla som lek- och uppväxtområden för gädda, då dessa snabbt värms upp på våren och erbjuder gott om både skydd och mat för ynglen⁹. Potentiella lekhabitat har dock minskat sedan mitten av 1900-talet, till stor del genom mänsklig exploatering¹⁰. Att skydda och återskapa sådana miljöer kan vara ett sätt att gynna gäddbestånden i kustområden. Gäddan har stor ekologisk betydelse i Östersjöns kustekosystem. Genom sin predation kan gäddan minska mängden mindre fiskar, som storspigg, vilket leder till att små kräftdjur ökar i antal, vilka i sin tur kan minska påväxt av fintrådiga alger. Denna trofiska kedjeeffekt innebär att gäddan och andra rovfiskar kan motverka övergödningsproblem och bidra till friskare bottenvegetation och livsmiljöer ^{11, 12}. Brist på rovfisk är således en lika bidragande faktor till trådalgstillväxt som tillförsel av näringsämnen ¹³. Tillgängliga data för att bedöma beståndsstatusen hos gädda längs Östersjökusten tyder på att bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdar och längs öppna kuststräckor är kraftigt försvagade, och att de sannolikt har varit minskande under de senaste 20–30 åren ^{14, 15}. Förekomsten av årsyngel av gädda i dessa områden är mycket låg. I Östersjöns innerskärgårdar fungerar rekryteringen i allmänhet bättre och här finns också generellt goda bestånd av vuxen gädda. Nedgången i gäddbestånden är delvis en konsekvens av ökad dödlighet hos ägg och yngel till följd av predation, och konkurrens, från ökande bestånd av storspigg ^16-18. Gäddan är dessutom en viktig bytesart för säl och skarv i Östersjön och predationen från dessa arter är betydande och klart högre än fiskets, särskilt i Egentliga Östersjön ^19-21.

Gäddan är en stationär art och våra provfisken är därför mest informativa om närområdet. Det är därför svårt att bedöma gäddans status med nuvarande övervakningsprogram. I de provfiskeområden där gädda trots allt fångas i tillräcklig omfattning för att tillåta analyser är trenderna nedåtgående i Egentliga Östersjön (figur 8) medan analyserade lokaler i Bottniska viken ligger på konstant låga nivåer. Trots att tillväxthastigheten av gädda längs svenska östersjökusten gynnats av ökande vattentemperaturer så att gäddor vid en viss ålder är större i dag än för femtio år sedan, minskar andelen stora gäddor ^{21, 22}. I nätprovfisken fångas framför allt bara gäddor kring och under minimimåttet på 40 cm, men även bland de större gäddor som fångas i provfisken syns nedgångar ²³. Generellt bestäms gäddbeståndens struktur och status av såväl rekryteringsframgång som fisketryck och predation. Då stora honor är extra viktiga för beståndens återväxt infördes 2010 ett så kallat fönsteruttag inom handredskapsfisket, vilket innebär att inte bara yngre fiskar (under 40 cm) utan även stora gäddor (över 75 cm) ska återutsättas. Därtill får man som mest landa 3 gäddor per person och dag i hela Östersjön, förutom Bottenviken. Detta för att trygga återväxten och bevara de stora gäddornas funktion för rekryteringen och för ekosystemet i stort. Initieringen av dessa regler har i kombination med en ökad tillämpning av ett så kallat ”catch and release”-fiske (se nedan) sannolikt reducerat mortalitet från fritidsfisket. Enligt ny forskning har dock förekomsten av storvuxna gäddor (större än 12 kg) fortsatt minsta över tid, trots reducerade landningar i både yrkes- och fritidsfisket²¹. Eftersom gäddan förekommer i många lokala populationer och fångas i liten utsträckning i provfisken är det svårt att ge en samlad och övergripande bild av artens beståndsstatus. Det står ändå klart att bestånden i åtminstone Egentliga Östersjöns öppna kustområden och ytterskärgårdar är små och har svag rekrytering. För en mer tillförlitlig bedömning av artens beståndsstatus måste bättre underlag tas fram, till exempel om de olika beståndens storleks- och åldersstruktur och om mortalitet till följd av predation. Dessutom är det nödvändigt att kartlägga det omfattande fritidsfisket mer noggrant. Data över fritidsfiskets omfattning indikerar att fisketrycket är högt på gädda, men att merparten återutsätts. Det råder ännu ingen direkt koncensus om vilka direkta och indirekta effekter pågående catch and release-fiske har på exempelvis kondition och dödlighet, men catch and release har visats ha negativa effekter på gäddans tillväxt och beteende ²⁴. Arbete pågår också för att utvärdera möjligheter till att nyttja fritidsfisket efter gädda som ett komplement till provfiskena i övervakningsprogrammen. Värt att nämna är att data på fritidsfiskets fångster av gädda nyligen använts i en studie för att utvärdera trender i frekvens och storlek hos gäddbeståndet i hela Östersjön. Resultaten från denna studie visade att storvuxna gäddor (större än 12 kg) och deras maxvikt har reducerats sedan början av 1990-talet ²¹. Trots åtgärder, som fönsteruttag, fångstbegränsningar och fredningstider, samt att uttaget av gädda i yrkes- och fritidsfisket gått ner de senaste åren, fortsätter en negativ beståndsutveckling. Lek- och uppväxtområdenas omfattning och kvalitet har minskat men den största påverkan på bestånden kommer i dagsläget från ökande predation från säl, skarv och spigg.

1. Östman Ö, Beier U, Bergek S, Hentati-Sundberg J. Beståndsstatus hos abborre, gädda, sik och gös i de stora sjöarna och längs kusten. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2016. Faktablad: resultat från övervakningen av kustfisk;.
2. Engstedt O, Stenroth P, Larsson P, Ljunggren L, Elfman M. Assessment of natal origin of pike (Esox lucius) in the Baltic Sea using Sr:Ca in otoliths. Environmental Biology of Fishes; 2010;89: 547-555. DOI: 10.1007/s10641-010-9686-x.
3. Saulamo K, Neuman E. Local management of Baltic fish stocks – significance of migrations. Göteborg: Fiskeriverket; 2002. Finfo; 2002;9.
4. Laikre L, Miller LM, Palme A, Palm S, Kapuscinski AR, Thoresson G, et al. Spatial genetic structure of northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea. Molecular Ecology; 2005;14: 14: 1955-1964. DOI: 10.1111/j.1365-294X.2005.02570.x.
5. Engstedt O, Engkvist R, Larsson P. Elemental fingerprinting in otoliths reveals natal homing of anadromous Baltic Sea pike (Esox lucius L.). Ecology of Freshwater Fish; 2014;23: 313-321. DOI: 10.1111/eff.12082 .
6. Tibblin P, Berggren H, Nordahl O, Larsson P, Forsman A. Causes and consequences of intra-specific variation in vertebral number. Scientific Reports; 2016;6. DOI: ARTN 2637210.1038/srep26372.
7. Wennerström L, Olsson J, Ryman N, Laikre L. Temporally stable, weak genetic structuring in brackish water northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea indicates a contrasting divergence pattern relative to freshwater populations. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences; 2017;74: 562-571. DOI: 10.1139/cjfas-2016-0039.
8. Wennerström L, Bergström U. Populationsgenetiska analyser av gädda inom ReFisk. Promemoria. SLU ID: SLU.2018.4.1-365.
9. Casselman JM, Lewis CA. Habitat requirements of northern pike (Esox lucius). Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences; 1996;53: 161-174. DOI: DOI 10.1139/f96-019.
10. Sundblad G, Bergström U. Shoreline development and degradation of coastal fish reproduction habitats. Ambio; 2014;43: 1020-1028. DOI: 10.1007/s13280-014-0522-y.
11. Donadi S, Austin AN, Bergström U, Eriksson BK, Hansen JP, Jacobson P, et al. A cross-scale trophic cascade from large predatory fish to algae in coastal ecosystems. Proceedings of the Royal Society B-Biological Sciences; 2017;284(1859). DOI: ARTN 2017004510.1098/rspb.2017.0045.
12. Eklöf J, Sundblad G, Erlandsson M, Donadi S, Hansen J, Eriksson BK, Bergström U. A spatial regime shift from predator to prey dominance in a large coastal ecosystem. Communications Biology. 2020; 3. DOI: ARTN 45910.1038/s42003-020-01180-0.
13. Östman O, Eklof J, Eriksson BK, Olsson J, Moksnes P-O, Bergström U. Top-down control as important as nutrient enrichment for eutrophication effects in North Atlantic coastal ecosystems. Journal of Applied Ecology; 2016;53: 1138-1147. DOI: 10.1111/1365-2664.12654.
14. Eriksson BK, Sieben K, Eklöf J, Ljunggren L, Olsson J, Casini M, et al. Effects of Altered Offshore Food Webs on Coastal Ecosystems Emphasize the Need for CrossEcosystem Management. Ambio; 2011;40: 786-797. DOI: 10.1007/s13280-011-0158-0.
15. Ljunggren L, Sandström A, Bergström U, Mattila J, Lappalainen A, Johansson G, et al. Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. ICES J Mar Sci; 2010;67: 1587-1595. DOI: 10.1093/icesjms/fsq109.
16. Bergström U, Olsson J, Casini M, Eriksson BK, Fredriksson R, Wennhage H, et al. Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish. Estuarine Coastal and Shelf Science; 2015; 163: 134-142. DOI: 10.1016/j.ecss.2015.06.017..
17. Nilsson J, Flink H and Tibblin P. Predator-prey role reversal may impair the recovery of declining pike populations. Journal of Animal Ecology 2019; 88: 927-939. DOI: 10.1111/1365-2656.12981.
18. Byström P, Bergström U, Hjälten A, Ståhl S, Jonsson D, Olsson J. Declining coastal piscivore populations in the Baltic Sea: Where and when do sticklebacks matter? Ambio; 2015;44: S462-S471. DOI: 10.1007/s13280-015-0665-5.
19. Bergström U, Fredriksson R, Bostrom MK, Florin AB, Lundstrom K. Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för akvatiska resurser; 2016. Kapitel 11, Ett fiskefritt område för skydd av gös, gädda och abborre i Stockholms skärgård. s. 67-93. Aqua reports; 2016:20.
20. Östman O, Boström MK, Bergström U, Andersson J, Lunneryd S-G. Estimating Competition between Wildlife and Humans-A Case of Cormorants and Coastal Fisheries in the Baltic Sea. Plos One; 2013;8. DOI: ARTN e8376310.1371/journal.pone.0083763 .
21. Bergström U, Larsson S, Erlandsson M, et al. Long-term decline in northern pike (Esox lucius L.) populations in the Baltic Sea revealed by recreational angling data. Fisheries Research 2022; 251: 106307. DOI: https://doi.org/10.1016/j.fishres.2022.106307.
22. Berggren T. Increased body growth rates of northern pike (Esox lucius) in the Baltic Sea – Importance of sizeselective mortality and warming waters [Master thesis]. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2019.
23. Svensson R.. Development of northern pike (Esox Lucius) populations in the Baltic Sea, and potential effects of grey seal (Halichoerus grypus) predation [Master thesis]. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2021.
24. Klefoth A, Kobler A, Arlinghaus R. 2011. Behavioural and fitness consequences of direct and indirect non-lethal disturbances in a catch-and-release northern pike (Esox Lucius) fishery. Knowledge & Management of Aquatic Ecosystems; 2011; 403. DOI: ARTN1110.1051/kmae/2011072 .