Europeisk skrubbskädda 2022

Europeisk skrubbskädda fångas i huvudsak av Danmark och Tyskland i Bälthavet (Ices-delområde 22) och av Danmark och Sverige i Öresund (Ices-delområde 23), som bifångst i torskfiske samt i riktat fiske huvudsakligen med nät eller bottentrål¹¹^,¹²(figur 1). De totala landningarna i Bälthavet och Öresund 2021 var 526 ton, vilket är den lägsta landningen som registrerats sedan 1973 (figur 2) . Under 2021 landade svenskt yrkesfiske, nästan uteslutande med nät, under ett ton europeisk skrubbskädda i Bälthavet och 14 ton europeisk skrubbskädda i Öresund¹¹^,¹². Historiskt sett har utkast (fisk kastad överbord) av europeisk skrubbskädda varit hög, mellan 20 och 50 procent av den totala fångsten i trålfisket och 10–20 procent av den totala fångsten med passiva redskap. Utkastet varierar mellan kvartal och mellan år, beroende på vilket marknadspris som råder för europeisk skrubbskädda, men också beroende på hur stor kvot fartygen har kvar av den huvudsakliga målarten (torsk). Under 2021 uppskattades utkastet till 7 procent (38 ton) av den totala fångsten av europeisk skrubbskädda i Öresund och Bälthavet, vilket är det lägsta utkastet som har registrerats¹¹. Omfattningen av fritidsfisket på europeisk skrubbskädda är okänd.

Europeisk skrubbskädda fångas i provfisketrålningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) i Östersjön. Data från Bits-trålningarna under kvartal ett och fyra används för att ta fram ett biomassaindex som ligger till grund för uppskattningen av beståndsstorleken. Detta index utgår från antal kg fångad europeisk skrubbskädda över 20 cm (fisk som antas vara lekmogen och fångas representativt av redskapet) per timme. I Öresund och Bälthavet biomassaindexet ökade fyrfaldigt mellan år 2009–2016 men idag är väl ungefär densamma som för ett decennium sedan. Medelvärdet av de två senaste årens biomassaindex (2020–2021) är 21 procent lägre än biomassaindexet för perioden 2016–2018¹¹. En modell som karakteriserar lekhabitat och förekomst av europeisk skrubbskädda i Östersjön visar att lekhabitatet för skrubbskädda (P. flesus) med ägg i den fria vattenmassan har minskat avsevärt i centrala Östersjön de senaste tjugo åren vilket delvis kan förklara minskningen i biomassa seden 2016¹³.

Den dominerande arten av europeisk skrubbskädda i detta område är skrubbskädda (P. flesus).

Även om biomassaindikatorn visar en minskning av biomassan seden 2016 (figur 3) , visar de längdbaserade indikatorerna, som används av Ices, att beståndet är i gott skick¹¹. Den längdbaserade indikatorn Ices använder som proxy för F_MSY visar att fisketrycket på beståndet för närvarande ligger under F_MSY¹¹.

De största landningarna av europeisk skrubbskädda i Östersjön tas i södra Östersjön (Ices-delområden 24–25) där landningarna av europeisk skrubbskädda preliminärt uppgick till 7 910 ton under 2021 (figur 4) ¹⁴. Fisket efter europeisk skrubbskädda i södra Östersjön domineras av aktiva redskap (trål) vilka stod för 79 procent av de totala landningarna 2021. Svenska landningar i södra Östersjön 2021 var 103 ton, där huvuddelen av fångsterna var från Hanöbukten och Bornholmbassängen (Ices-delområde 25, 99 ton)¹⁴. De största fiskenationerna i södra Östersjön är Polen, Tyskland och Danmark. Utkasten i södra Östersjön har varierat genom åren och beräknades vara 377 ton under 2021 jämfört med 992 ton under 2020 och 2 842 ton under 2019. Den stora minskningen av utkastrapportering under 2020 och 2021 tros ha orsakats av COVID-19-relaterade restriktioner, vilka hindrade observatörer från att gå ombord fiskefartyg för att registrera utkast¹¹.

Europeisk skrubbskädda fångas i provfisketrålningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) i Östersjön. Data från Bits under kvartal ett och fyra används för att ta fram ett biomassaindex som ligger till grund för uppskattningen av beståndsstorleken¹¹. Detta index utgår från antal kg fångad europeisk skrubbskädda över 20 cm (fisk som antas vara lekmogen och fångas representativt av redskapet) per timme. I södra Östersjön ökade biomassaindex fram till 2016 för att sedan minska under 2017–2018¹⁴. Indexet ökade dock marginellt igen 2019 och 2020 och gick ner igen 2021 (figur 5) ¹⁴. En rekonstruktion av historiska fångster visar att beståndet av europeisk skrubbskädda i södra Östersjön (Ices-delområde 24–25) var betydligt talrikare i slutet av 1980-talet jämfört med i dag¹⁵. Studien visade också att medellängden i beståndet har minskat betydligt sedan slutet av 1970-talet.

Andelarna av utsjölekande skrubbskädda (P. flesus) och kustlekande östersjöskrubbskädda (P. solemdali) i detta förvaltningsområde uppskattades till 85 procent respektive 15 procent¹¹. För närvarande är det inte möjligt att separera den exakta andelen av varje art i beståndsbedömningen eller den totala fångsten men beståndsstatusen är troligtvis mest representativ för P. flesus¹⁴.

De två arterna av europeisk skrubbskädda är inte separerade i denna beståndanalys men större delen av den europeiska skrubbskäddan i södra Östersjön består av skrubbskädda (P. flesus) och analysen är sannolikt mest tillförlitlig för denna art. Beståndsstatus och struktur för den mindre vanliga Östersjöskrubbskäddan i detta område är osäker. En längdbaserad indikator användes som proxy för F_MSY och Ices bedömer att fisketrycket på beståndet för närvarande ligger under F_MSY¹⁴, vilket betyder att fisket sker på en långsiktigt hållbar nivå.

Den totala landningen i östra Östersjön (Ices-delområden 26 och 28) var 1 911 ton under 2021, den lägsta landningen sedan 1996 (figur 6) ¹⁶. Ryssland (1 245 ton) och Lettland (369 ton) står för de största landningarna i området. Svenska landningar uppgick 2021 till 12 ton. I östra Östersjön tas den huvudsakliga delen av fångsterna av trålfisket (83 procent) där europeisk skrubbskädda vanligtvis inte är målarten¹¹. Ingen totalt utkast estimat för 2021 finns tillgänglig. Utkastet (fisk kastad överbord) av europeisk skrubbskädda i Ryssland och Estland är förbjudet och därför uppskattas utkastet till noll i dessa länder. Sammanlagt har detta resulterat i en kraftig nedgång i de totala uppskattade utkasten under de senaste åren (figur 6) ¹¹. Osäkerheten kring uppskattningarna av utkastets omfattning skapar problem vid bedömningen av beståndsstatusen för denna art. Omfattningen av fritidsfisket är osäker, men enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån togs 2021 drygt 62 ton plattfisk i svenskt fritidsfiske i mellersta Östersjön. Fångsten skedde framför allt med nät. Då skrubbskäddor är de talrikaste plattfiskarna i dessa områden kan det antas att det mesta av fritidsfiskefångsten utgjordes av europeisk skrubbskädda.

Europeisk skrubbskädda fångas i provfisketrålningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) i Östersjön. Data från Bits under kvartal fyra används för att ta fram ett biomassaindex som ligger till grund för uppskattningen av beståndsstorleken. Detta index utgår från antal kg fångad europeisk skrubbskädda över 20 cm (fisk som antas vara lekmogen och fångas representativt av redskapet) per timme. Biomassindexet minskade mellan 2001 och 2014, och har sedan dess legat på en relativt stabil nivå (figur 7) . Rekonstruering av historiska fångster per ansträngning (FpA) visar att beståndet av europeisk skrubbskädda i sydöstra Östersjön (Ices-delområde 26) var ungefär av samma storlek i slutet av 1980-talet som idag¹⁵. I östra Gotlandshavet och Rigabukten (Ices-delområde 28) har beståndet varierat avsevärt över tid vilket kan relateras till variation i tillgängligt lekhabitat¹³. En nyligen publicerad studie har visat att längd vid ålder för europeisk skrubbskädda skiljer sig åt mellan och inom södra och östra Östersjön. Individer i Ices-delområde 28 växte långsammare och var mindre vid en given ålder jämfört med individer i Ices-delområde 26⁵. Individer i Ices-delområden 25 och 26 visade likartad tillväxt och storlek vid en given ålder⁵. Maximal längd av europeisk skrubbskädda har minskat över tid i Ices-delområde 28 vilket kan vara en effekt av att andelen av den mer småväxta Östersjöskrubbskäddan med bottenfällda ägg har ökat¹⁵.

Andelarna av utsjölekande skrubbskädda (P. flesus) och kustlekande Östersjöskrubbskädda (P. solemdali) i detta förvaltningsområde uppskattades till 45 procent respektive 55 procent¹⁶. För närvarande är det inte möjligt att separera andelen av de två arterna, varken i beståndsbedömningen eller i den totala fångsten. Biomassaindex beräknades från tråldata när de två arterna delar trålområdet. Då båda arterna antas ha liknande parametrar genom deras livshistoria, anses rådet vara representativt för båda¹¹.

Även om biomassaindikatorn visar en minskning av biomassan (figur 7) , visar de längdbaserade indikatorerna, som används av Ices, att beståndet är i gott skick. Den längdbaserade indikatorn Ices använder som proxy för F_MSY visar att fisketrycket på beståndet för närvarande ligger under F_MSY vilket betyder att beståndet fiskas på en långsiktigt hållbar nivå¹¹. En längdbaserad indikator användes som proxy för F_MSY, eftersom inga referenspunkter för beståndets storlek har fastställts¹⁶. I östra Östersjöns bestånd förekommer både utsjölekande skrubbskädda (P. flesus) och kustlekande Östersjöskrubbskädda. Tidigare har man antagit att beståndet i östra Östersjön domineras av utsjölekande skrubbskädda¹⁷ men nyligen har det visat sig att det endast gäller Ices-delområde 26. I Ices-delområde 28 dominerar den kustlekande Östersjöskrubbskäddan². Eftersom både de utsjölekande och kustlekande arterna av europeisk skrubbskädda förekommer i svenska vatten öster om Gotland råder det en osäkerhet kring vilken lektyp svenskt yrkesfiske fångar i detta område. Det går därför inte att avgöra om den fiskade populationen i svenska vatten följer beståndsutvecklingen hos utsjölekande skrubbskädda i östra Gotlandshavet och Rigabukten eller den ökande beståndsutvecklingen för kustlekande Östersjöskrubbskädda i norra Egentliga Östersjön och norra Östersjön (se avsnitt nedan om beståndet i norra Östersjön).

Europeisk skrubbskädda fångas till största delen med passiva redskap (över 99 procent), i huvudsak med nät. Totala landningarna 2021 uppgick till 124 ton¹⁸. Landningarna har legat runt 200 ton sedan omkring 2010, men var över 1 000 ton under 1980-talet (figur 8) . Estland är den nation som har de högsta landningarna, med mer än 80 procent av totalen¹¹. Sveriges landningar av europeisk skrubbskädda var 15 ton under 2021¹⁸. Europeisk skrubbskädda fångas både som bifångst och i riktat nätfiske efter bottenlevande arter. Utkast (fisk kastad överbord) sker förmodligen även i norra Östersjön, men omfattningen är okänd¹¹. I norra Östersjön uppskattas det svenska fritidsfiskets uttag av europeisk skrubbskädda vara tre gånger större än det svenska yrkesfiskets landningar i detta område¹⁹.

I norra Östersjön saknas heltäckande data från provfisketrålningar. I stället beräknas ett sammanslaget biomassaindex med data från nätprovfisken som utförs under september–oktober i Sverige och Estland. Biomassaindexet har visat en fallande trend de senaste åren och ligger på historiskt låg nivå (figur 9) . För perioden 2000–2017 syns ingen stark trend i biomassaindexet (figur 9) , med undantag för 2015 som var extremt högt (sannolikt på grund av opålitliga data). Sedan 1980-talet har däremot fångst per ansträngning av europeisk skrubbskädda minskat i Kvädöfjärden (1989–2014)^20,21. I norra Östersjön har storleken av skrubbskäddor minskat i provfisket. I Kvädöfjärden har medellängden minskat från 22 cm i början av 1990-talet till 20 cm under de senaste åren²¹. Även i Muskö har medellängden minskat, från 23 till 18 cm under samma tidsperiod. Vid Muskö ser minskningen ut att bero på en brist på stora individer eftersom fångst per ansträngning av stor europeisk skrubbskädda (större än 30 cm) har minskat sedan 1992²¹. Fångsterna av stor europeisk skrubbskädda låg på en högre nivå 1992–1993, men sedan 1994 har de legat på en jämn låg nivå²². I Kvädöfjärden däremot har ingen förändring över tid skett för fångsten av stor europeisk skrubbskädda²¹. I båda områdena har dock minskningen av medellängd avstannat och ingen trend kan ses för de senaste tio åren. Åldersprover från provfisken i det fiskefria området runt Gotska sandön 2006–2009 visade att medelåldern var cirka 8 år och att den totala dödligheten var relativt låg²³, troligtvis på grund av det låga fisketrycket. Även prover från ett artinriktat provfiske öster om Gotland 2012–2013 tyder på en låg dödlighet som ligger i nivå med naturlig dödlighet. Fisketrycket i detta område ser därför ut att vara mycket lågt²⁴. Medelåldern hos de provtagna individerna från Gotland, som utgjordes av både kustlekande Östersjöskrubbskädda och utsjölekande skrubbskädda, var hög (cirka 9 år) och åldersfördelningen liknar den som observerades i det fiskefria området vid Gotska sandön. Data från provfisken vid Muskö visar däremot på en låg medelålder (cirka tre till fyra år) och en brist på äldre individer för åren 2007–2014²². I detta område verkar dödligheten därför vara hög. Det finns dock inget riktat fiske efter europeisk skrubbskädda runt Muskö²² så den höga dödligheten har troligtvis en annan orsak än högt fisketryck.

Beståndet i norra Östersjön består huvudsakligen av kustlekande Östersjöskrubbskädda (P. solemdali), även om det är troligt att det finns inslag av skrubbskädda (P. flesus), men det exakta förhållandet varierar mellan år. Historiskt sett har fångsterna i Finska viken (Ices-delområde 32) dominerats av skrubbskädda (tidigt 1980-tal) men försvann nästan under 1993 för att sedan utgöra cirka tio procent av fångsterna i Ices-delområde 32 under resterande tidsperiod^1,11. I början av 1980-talet togs över 50 procent av fångsterna i Ices-delområde 32, men för närvarande är mer än 60 procent av fångsterna från Ices-delområde 29 men andelen av de två arterna i Ices-delområde 29 är inte tillräckligt kvantifierad. Baserat på tillgänglig data är det troligt att skrubbskädda utgör mindre än 20 procent av beståndet i Ices-delområde 29¹¹. Totalt sett anses Östersjöskrubbskädda utgöra den största andelen av skrubbskäddorna i Ices-delområden 27 och 29–32. Även om biomassaindexet har visat en fallande trend de senaste åren bedömer Ices att fisketrycket på beståndet ligger under F_MSY (figur 9) ¹⁸, vilket betyder att fisket sker på en långsiktigt hållbar nivå. En längdbaserad indikator användes som proxy för F_MSY. Även om biomassaindex och indikatorer antyder att beståndet är i bra status, finns det oroväckande data från Finland⁹ som visar på en drastisk minskning av bestånden runt Finland när data från 2000-talet jämförs med data från 1980-talet. För en säkrare bedömning av beståndet behövs uppskattningar av mängden europeisk skrubbskädda som kastas överbord och data från fritidsfisket.

Totala landningar i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt uppgick preliminärt till 1 730 ton under 2021 jämfört med 1 767 ton år 2020 (figur 10) ²⁵. Landningarna har legat under 2 310 ton sedan 2012, men från slutet av 1990-talet till 2011 var landningarna över 3 000 ton varje år (figur 10) . Nederländerna, Danmark och Belgien landar mest europeisk skrubbskädda²⁶. Sverige har en marginell andel av det totala fisket på europeisk skrubbskädda och landningarna uppgick till drygt 2 ton 2020²⁵. I Skagerrak och Kattegatt fångas europeisk skrubbskädda främst som bifångst i trålfisket efter de kommersiellt mer värdefulla arterna tunga och rödspätta. Europeisk skrubbskädda har ett försumbart kommersiellt värde i detta område. Landningarna är störst i Kattegatt och görs främst under första och andra kvartalet. Detta är främst en följd av ett kraftigt minskat trålfiske och därmed färre skrubbskäddor som fångats som oönskad fångst. En stor andel fångad europeisk skrubbskädda kastas överbord när kvaliteten och/eller priserna är för låga. Omfattningen av utkast (fisk kastad överbord) i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt uppskattas till cirka 29 procent av den totala fångsten av europeisk skrubbskädda under 2021 (figur 10) ²⁵. Omfattningen av fritidsfisket är okänt.

I Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt fångas europeisk skrubbskädda i provfisketrålningar (”North Sea International Bottom Trawl Survey”, NS-IBTS). Data från dessa provfisketrålningar används för att ta fram ett biomassaindex som ligger till grund för uppskattningen av beståndsstorleken¹¹. Detta index utgår från antal kg fångad europeisk skrubbskädda över 20 cm (fisk som antas vara lekmogen och fångas representativt av redskapet) per timme. Biomassindex visade de högsta topparna mellan 1985–1995 och mindre toppar 2008 och 2015 (figur 11) . Indexet visar en minskande trend för biomassa från 2015 (figur 11)²⁵.

Beståndet av europeisk skrubbskädda i detta område består endast av utsjölekande skrubbskädda (P. flesus).

Ices bedömer europeisk skrubbskädda i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt som ett gemensamt bestånd eftersom det inte finns någon information om beståndstillhörighet¹¹. Det kan dock vara så att arten är uppdelad i flera subpopulationer i området. En längdbaserad indikator användes som proxy för F_MSY och även om biomassindex är på en relativt låg nivå under de senaste åren, är fisketrycket på beståndet lägre än F_MSY²⁵. Fisket anses således ske på en långsiktigt hållbar nivå.