Europeisk hummer 2022

Vid svenska västkusten sker ett omfattande yrkes- och fritidsfiske efter europeisk hummer (i resterande text benämnd endast hummer, figur 1). Fisket bedrivs sedan år 2003 endast med hummertinor. Fiskets omfattning har historiskt varit betydligt större än det är i dag (figur 2) . Under 1950 och 1960-talen minskade den landade mängden hummer och fångst per ansträngning kraftigt och har fram till år 2010 befunnit sig på en stabilt låg nivå (figur 3) . Hummerfisket bedrevs som binäringsfiske fram till år 1994 då det delades upp i ett licensierat yrkesfiske och ett fritidsfiske, varje grupp med ett begränsat antal tinor per person. Den officiella statistiken visar på en kraftig minskning av landad mängd hummer under 1960-talet. Fångst per ansträngning minskade under perioden 1960–1980, vilket tyder på att beståndet var överfiskat. Beståndssituationen, med överfiskade bestånd, är likartad även i Norge och Storbritannien. Yrkesfiskets i Sverige officiella landningar under år 2021 var 34 ton. Statistiska centralbyråns statistik för den mängd hummer som landats av yrkesfisket finns tillgängliga för åren 1900–2021 (figur 2) . Statistiska centralbyråns landningsdata täcker inte fritidsfiskets fångster som dock står för en betydande del av fångsterna. År 2007 uppskattades fritidsfisket stå för så mycket som 90 procent eller mer av alla redskap och cirka 75 procent av landningarna och mellan perioden 2014–2016 uppskattades fritidsfisket stå för 85 procent av redskapsanvändningen. I figur 2 är fritidsfiskets omfattning av fångster estimerad. Det totala antalet tinor som användes i fisket bokfördes 1875–1956 av Hushållningssällskapet. Sedan dess finns inga kontinuerliga uppgifter om den totala ansträngningen vilket gör att den totala omfattningen av det svenska hummerfisket i form av såväl fiskeansträngning som totala landningar är oviss. Fisket utvärderas genom fångstdagböcker och journaler från både fritidsfiskare och kommersiella aktörer (yrkesfiskare och dispensgivna safarifiskare).

Tillgängliga data för fångst per ansträngning (antal per tina och säsong, figur 3 ) består av historiska fångster ur Hushållningssällskapets källor (1875–1956) och fångstjournaler från flera hummerfiskande segment i Bohuslän och Halland (Antal per tina, figur 3 ). De fångstuppgifter som finns tillgängliga kan inte heller användas för att representera hela fisket. Sedan 1956 fram till i dag saknas årlig statistik på fiskets totala omfattning och fångst. Sedan 2014 utförs uppskattning av antalet redskap inom olika områden genom räkning av redskap längs slumpmässigt utvalda transekter. Delar av kusten inventeras enligt ett rullande schema för att över tid ackumulera tillräckliga data för att kunna beräkna trender i redskapsanvändning. Kontaktuppgifter till fiskande insamlas sedan 2017 från de utmärkta redskapen och fiskande kontaktas för dagboksuppgifter om fångst. En historisk analys av fångst per ansträngning har visat att hummerpopulationen mellan 1875 och 1956 var reglerad i huvudsak av naturligt täthetsberoende, karaktäriserat av långsamma cykler av bättre och sämre populationsstatus¹. Efter en period med ökad fiskeansträngning under 1930 och 1940-talen minskade hummerbeståndet under 1950 och 1960-talen och är sedan dess styrt av hur mycket som fiskats. Majoriteten av data är fiskeriberoende, och kommer således påverkas av förändringar i fisket eller förvaltningen. SLU bedriver ett övervakningsfiske under fredningssäsong i området kring Lysekil med syfte att jämföra populationstätheter och storleksstruktur i fiskade och ofiskade områden. Under åren 2021-2022 driver SLU ett projekt där erfarna hummerfiskare ur allmänheten fiskar, mäter och återutsätter fångst, med dispens från SLU och Havs och vattenmyndigheten, under augusti för att ge ett fiskerioberoende beståndsindex och bra information om vilka storlekar som utgör det fiskbara beståndet längs västkusten. Fiskefria områden i Skagerrak visar att en begränsning av fisket ger stora positiva effekter på mängden hummer och storleken på individerna lokalt², ³. Biologiska märkningsundersökningar i flera av områdena bekräftar den bilden⁴–⁷. Den positiva utvecklingen av hummerbestånd i fiskefria områden spiller över i form av utflyttning av vuxna fiskbara individer till omkringliggande bottnar. Den effekten är dock mycket lokal⁸. Däremot kan man förvänta sig en ökad produktion av ägg och larver inom fiskefria områden som kan ge en positiv effekt på rekrytering även i närliggande områden dit larver kan föras med havsströmmar. Eftersom studier från fiskefria områden visar på snabb tillväxt av hummerbestånd när fisket begränsas är det dock osannolikt att det fiskbara beståndet är begränsat av reproduktion och rekrytering utan snarare av fiske. Biologiska analyser visar att fångsten ökar i vikt från hårt fiskade hummerbestånd om man tillämpar ett större minimimått som innebär en begränsning av vilka storlekar av individer som får landas. Genom att begränsa fisket till större individer, och på så vis freda en större andel reproduktiva individer från fiske, minskar också den negativa påverkan på reproduktionen i beståndet⁹. Preliminära uppskattningar om fiskets intensitet tyder på att fisket är geografiskt mycket variabelt. I vissa områden fiskas det fortfarande hårt trots regleringarna som infördes 2017 och i andra områden är fisket betydligt mindre. Det är ännu inte klarlagt huruvida fiskets intensitet återspeglar tillgång på hummer eller hur det påverkar beståndet. Studier visar på en nedgång av antalet redskap sedan den tidigare utvärderingen 2007 och även i relation till redskapsanvändningen historiskt. En nedgång i redskapsanvändning redan före 2017 kan bero på att färre personer varit intresserade av hummerfiske då fångsterna varit sämre. Covid-19-pandemin med ett ökat intresse för båtliv och fiske verkar ha lett till ett uppsving av mängden tinor i hummerfisket i vissa områden. Fisketrycket är sannolikt ojämnt fördelat utefter kusten och variationer i lokala beståndstäthet kan förekomma. Samtliga typer av fiskeriberoende data (landningar, fångstindex) har tillsammans med biologisk information om tillväxt, könsmognad och fekunditet analyserats i en integrerad beståndsanalysmodell (SS3). Modellverktyget använder anpassningar till alla ingående parametrar och lämnar en mest sannolik förutsägelse givet de ingående data. De tillgängliga dataserierna är förhållandevis långa och täcker perioder av både positiv och negativ utveckling i fisket och ger goda förutsättningar för att skatta den biomassa som motsvaras av hållbart fiske. Figur 4 och 5 utrycker biomassa respektive fiskerimortalitet i relation till den biomassa och den fiskerimortalitet som motsvaras av ett hållbart fiske vid en hållbar jämvikt. Utan ytterligare utveckling av modellen kan endast relativ beståndsstatus uttryckas. Det saknas även klarlagda referenspunkter för vad hållbara nivåer innebär för hummerbeståndet i modellen. 40 procent av den uppskattade ofiskade biomassan används som en generell referens.

Hummerbeståndet längs svenska kusten anses utgöra ett enda bestånd och det är endast små genetiska skillnader inom beståndet och genflöden finns över hela Nordsjöområdet⁹. Stora lokala skillnader i täthet av vuxna individer (reproduktiv storlek/ålder) kan däremot förekomma vilket också kan leda till stora skillnader i rekrytering. Den sammantagna beståndsanalysen indikerar att fiskerimortaliteten har varit hög i långa perioder, att den minskat under några år, men har en ökande tendens. Beståndets lekbiomassa är på en fortsatt låg nivå. De sista årens positiva utveckling i enskilda beståndsindex är inte tillräckligt för att övertyga modellen om att biomassan är hög. Delvis kan den positiva effekten i index tillskrivas den reducerade kapaciteten i fisket som åstadkommits genom regeländringar från 2017 vilka begränsade antalet tinor per person, säsongslängd samt minimimått. Analysen av fångst per ansträngning indikerar att fisketrycket är högt och att hummerbeståndet, trots ett antal förvaltningsåtgärder sedan tidigt under 1970-tal, har förlorat stora delar av den tidigare produktiviteten och är kvar på en historiskt låg nivå. Beståndsstatusen förefaller variera längs kusten enligt historiska källor och ett pågående arbete med ett fiskerioberoende index är under uppbyggnad för att bekräfta detta. Regelförändringen inför säsongen 2017 innebar ett ökat minimimått med en bibehållen storlek på flyktöppningarna. Undermåliga humrar fångades och fick släppas ut i större grad än tidigare. SLU:s fångstdagböcker visade under år 2017 på en större andel återutsatta humrar mellan det gamla och det nya minimimåttet än väntat. De nya reglerna verkar således ha sammanfallit med en starkare rekrytering än tidigare år vilket torde leda till en ökad rekrytering till fisket och en förbättrad beståndsstatus förutsatt att det totala uttaget av fångst blir mindre än tidigare år. Det tar 4-8 år för en hummerlarv att växa in i fisket. SLU har hittills inte kunnat se någon betydande ökning av små humrar som skulle kunna vara en effekt av de regler som skärptes under 2017. Beståndets lekbiomassa bedöms till drygt hälften av den biomassan som ger den högsta avkastningen (SSB_MSY, figur 4 ). Den relativa fiskerimortaliteten ligger över den nivå som på sikt leder till maximal avkastning (figur 5) . Den relativa andelen ofiskad hummer år 2021 var 0,25 och den relativa andelen ofiskad hummer som säkerställer en hållbar population är 0,40 (figur 6) . Bedömningen är således att hummerbeståndet fortfarande fiskas hårt och inte befinner sig inom säkra biologiska nivåer. SLU kan för närvarande dock inte beräkna med vilken sannolikhet hummerbeståndet ligger under 0,4.

1. Sundelöf A, Bartolino V, Ulmestrand M, M. C. Multi-Annual Fluctuations in Reconstructed Historical Time-Series of a European Lobster (Homarus gammarus) Population Disappear at Increased Exploitation Levels. PLoS ONE. 2013;8(4):e58160.
2. Moland E, Olsen EM, Knutsen H, Garrigou P, Espeland SH, Kleiven AR, et al. Lobster and cod benefit from small scale northern marine protected areas: inference from an empirical before-after control-impact study. Royal Society Proceedings B Biological Sciences 2013;280:20122679.
3. Øresland, Vidar, Gert Oxby, and Fredrik Oxby. “Abundance and size of European lobsters (Homarus gammarus) and brown crabs (Cancer pagurus) inside and outside the Kåvra lobster reserve (west coast of Sweden).” Crustaceana 93, no. 2 (2020): 157-169.
4. Nillos Kleiven Portia Joy, Espeland Sigurd Heiberg, Olsen Esben Moland, Abesamis Rene A., Moland Even and Kleiven Alf Ring. 2019. Fishing pressure impacts the abundance gradient of European lobsters across the borders of a newly established marine protected area. 286Proc. R. Soc. B http://doi.org/10.1098/rspb.2018.2455
5. Ulmestrand M. Reproduction of female lobsters (Homarus gammarus) on the Swedish west coast. In: Comeau M, editor. Workshop on lobster (Homarus americanus and H. gammarus) reference points for fishery management held in Tracadie-Sheila New Brunswick: Can Tech Rep Fish Aquat Sci 2003. p. 8-10 (39).
6. Moland E, Ulmestrand MA, Olsen EM, Stenseth NC. Long term decrease in sex-specific natural mor-tality of European lobster within a marine protected area. Marine Ecology Progress Series 2013;491:153-64.
7. Sundelöf A, Grimm V, Ulmestrand M, Fiksen Ø. Modelling harvesting strategies for the lobster fishery in northern Europe: the importance of protecting egg-bearing females Population Ecology. 2015;57: 237–51.
8. Øresland V and Ulmestrand M (2013) European lobster subpopulations from limited adult movements and larval retention. ICES J Mar Sci 70:532–539.
9. Ellis CD, Hodgson DJ, Daniels CL, Collins M, Griffiths AGF. Population genetic structure in European lobsters: implications for connectivity, diversity and hatchery stocking. Marine Ecology Progress Series. 2017; 563:123-37.
10. Bergström U, Sköld M, Wennhage H, Wikström A. Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2016.