Braxen 2022

För de fyra största sjöarna i Sverige finns data för fångsterna i yrkesfisket. Den landade fångsten har ökat sedan 2015 (figur 2) och börjar närma sig de 100–200 ton som rapporterades landas totalt i stora sjöarna i början av 1900-talet. Landningarna är störst i Vänern och Hjälmaren. Ökningen på senare år är delvis en effekt av att braxen inte har rapporterats tidigare, trots att den kan ha ingått i fångsten, och delvis en effekt av ett ökat fiske. Detta bidrar med osäkerhet till tolkningen av landningsvärdena. Det ökade fisket beror på att man i större utsträckning nyttjar braxen som livsmedel. Bland annat har braxenburgare introducerats på skolor i Södertälje och på lunchserveringar i Stockholm. Till största delen (82 procent) fångas braxen i bottengarn, resterande i nät av olika slag eller andra redskap. Braxen fångas främst som bifångst i yrkesfiske, så de rapporterade landningarna återspeglar förmodligen inte braxens beståndsstorlekar i respektive sjö. Utöver fiske till försäljning bedrivs det även ett fiske efter braxen som bete till kräftfisket, både med bottengarn och med nät. Även i många andra sjöar, främst i södra Sverige, bedrivs nätfiske av samma anledning. Detta fiske är inte riktat efter någon särskild fiskart och i vilken utsträckning detta påverkar braxen är inte känt. I det som benämns ”övriga sjöar” har landningarna också ökat successivt sedan 2015. Informationen om landningar är osäker även i dessa övriga sjöar. I vissa sjöar, som Växjösjöarna och Ringsjön, har braxen varit föremål för biomanipulation, så kallat reduktionsfiske. Detta är ett riktat fiske mot karpfiskar (dit braxen tillhör) i syfte att åtgärda övergödningssymptom som grumlighet och algblomningar, och för att stärka rovfiskpopulationer. Reduktionsfiske på karpfisk har varit en ännu vanligare restaureringsåtgärd i länder som Danmark och Nederländerna.

Det har tidigare inte varit känt i vilken utsträckning braxen fångas i fritidsfisket. Den nationella undersökningen, som utförs av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, justerades dock för undersökningsåret 2021 vilket medförde att fritidsfiskets fångster av braxen kan särskiljas för inlandet som helhet. Fritidsfiskets totala fångster i inlandet var år 2021 480 ton (95 procentigt konfidensintervall 143–817 ton). Behållen fångst (landningar) var 295 ton (95 procentigt konfidensintervall 25–565 ton). Detta kan jämföras med det licensierade fiskets totala landningar i inlandet, vilket var 237 ton.

Standardiserade nätprovfisken i de fyra största sjöarna i Sverige sker sedan 2012 med tre års mellanrum, och under 2021 genomfördes provfisken i Vänern. En utmaning i analysen av braxen är att den kan vara svår att skilja från björkna (Blicca bjoerkna), särskilt för storlekar mindre än 25 cm. Arterna hybridiserar, varför det kan krävas andra morfologiska studier och/eller genetiska metoder för att skilja dem åt¹. För att beskriva braxens beståndsutveckling används därför ett provfiskebaserat fångstindex som endast inkluderar braxnar som är större än eller lika med 25 cm. Fångstindexet beräknades för ett urval fångststationer för jämförbarhet över tid. Dessa var, i Hjälmaren station Storhjälmaren SO, i Mälaren stationerna Granfjärden, Lambarfjärden och Prästfjärden, samt i Vänern stationerna Byviken, Fågelö-Torsö, Spårön-Rackeby och Ölmeviken. Utvecklingen över tid analyserades med linjära modeller baserat på årsmedelvärden. Fångstindexet visade på en positiv utveckling i Vänern och Mälaren medan det indikerar en negativ utveckling i Hjälmaren, som dock endast inkluderar data från tre år (figur 3) .

Storleksstrukturen i sjöarna analyserades på basen av en indikator som kallas Lmax, vilken här beräknades som medelvärdet av de tio största braxnarna i provfisket respektive provfiskeår. Inga trender vad avser skillnader över tid kunde noteras men resultaten indikerar ett något lägre medelvärde i Hjälmaren jämfört med Vänern och Mälaren (figur 4) .

I Vänern och Mälaren genomförs varje år trålning i den fria vattenmassan i samband med hydroakustiska undersökningar. I Vänern fångas för få braxnar för att kunna analyseras. I Mälaren däremot fångas relativt många braxnar i trålen, mellan 17 och 176 per år (medel = 77). Analyser av trålfångster och de hydroakustiska undersökningarna presenteras i mer detalj i separat rapport². Kort sammanfattat baseras denna analys av beståndsutvecklingen på statistiska jämförelser av skillnader i medelvärde mellan de två senaste åren (2020–2021) mot medelvärdet av föregående fem år (2015–2019). Av de fyra områdena som undersökts noterades för braxen en statistiskt signifikant minskning i Ekoln, tendenser till minskning i Granfjärden och Prästfjärden, och ingen förändring Görväln. Hydroakustiska undersökningar, inklusive standardiserade tråldrag, har också genomförts i Hjälmaren. Dock inte årligen utan vissa år, 2015 och 2019 (tre stationer) och 2020 (två stationer). I alla tre stationer var trålfångsterna högre 2015 än 2019 och 2020, och i två av stationerna noterades kraftiga nedgångar (från 146 braxen per tråldrag till 5, respektive från 230 braxen per tråldrag till 34 under 2019 och 41 under 2020). I den tredje stationen var nedgången inte lika stor (från 36,5 braxen per tråldrag till 20 under 2019 och 13 under 2020). Totalt fångades 449 braxnar under 2015 jämfört med 59 och 41 under 2019 och 2020.

Sammantaget för alla sjöarna finns flera källor till osäkerhet. Bedömningen av status skulle förbättras med kunskap om landningarna i yrkesfisket representerar faktiska landningar eller endast en ökande rapporteringsgrad. Därtill vore fångstindex från yrkesfisket önskvärt, samt längd- och åldersfördelning i fångsten. Att nätprovfisken i de stora sjöarna endast görs vart tredje år bidrar med ytterligare osäkerhet i bedömningen. Det saknas också kunskap om braxens tillväxt och åldersfördelning från fiskerioberoende källor.

Beståndsstatus och struktur är generellt dåligt kända för braxen, men baserat på det generellt låga uttaget relativt biomassan kan beståndstatusen för braxen antas vara god i de flesta sjöar där den förekommer. I ett projekt initierat av Jordbruksverket för att ta fram underlag och förslag för uppföljning av braxen när mer riktat fiske är på gång framgår att det är stor variation mellan sjöar i både förekomst och storleksfördelning³. Det gäller även för parametrar som kroppstillväxt och ålder eller storlek vid könsmognad. Därför är det viktigt att redan från början följa upp parametrar som fångst per ansträngning och storleksfördelning när ett riktat fiske på braxen ökar. Ytterligare kunskap om tillväxt och könsmognad skulle kunna ge en säkrare bedömning.

1. Demandt, M.H., Bergek, S.,. Identification of cyprinid hybrids by using geometric morphometrics and microsatellites. Journal of Applied Ichthyology 25; 2009; 695–701. https://doi.org/10.1111/j.1439-0426.2009.01329.x
2. Rogell, B. & Axenrot, T.. Rapport – pelagisk fisk i Mälaren 2021. Dnr SLU.aqua.2022.5.1-256. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, Drottningholm Lysekil Öregrund 2022;11 s.
3. Sundblad, G., Svensson, R., Östman, Ö. Hållbart nyttjande av lågt exploaterade fiskbestånd. Ett pilotprojekt om ökat fiske på braxen. Aqua reports 2020:14. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, Drottningholm Lysekil Öregrund.; 2020;65 s. https://pub.epsilon.slu.se/19068/1/sundblad_g_et_al_201201.pdf

Den landade fångsten av braxen i yrkesfisket har ökat från några enstaka ton under största delen av 2010-talet till över 38 ton 2021, och det är främst i Bottenviken som ökningen har skett (figur 6) . Detta är till följd av att det på senare tid har bedrivits ett riktat fiske på karpfiskar i vikar i Bottenviken där braxen alltså är en målart. Under 2021 påbörjades även ett riktat braxenfiske i mellersta Östersjön. 95 procent av landningarna är från det riktade karpfisket med stora bottensatta ryssjor och fällor. Resterande fångster utgörs av bifångster i andra fisken. Braxen rapporteras inte specifikt i den nationella undersökningen av fritidsfisket år 2021. Dock så uppskattas de totala landningarna av alla karpfiskar inom fritidsfisket, vilket var cirka 75 ton 2021. Baserat på fritidsfiskedata från sötvatten utgör braxen drygt hälften av alla fångster av karpfiske, och om en liknande andel antas för Östersjön skulle fritidsfisket fångster vara ungefär lika stora som yrkesfiskets fångster.

Även om fångst per ansträngning av braxen har minskat sedan det riktade fisket påbörjades 2019 är nedgången inte statistiskt säkerställd (p = 0,3, (figur 7) ). Dessutom har ansträngningen tredubblats. Denna ökning i ansträngning innebär att fisket numera också bedrivs i områden med naturligt lägre tätheter av braxen, vilket också bidrar till större fångster men lägre fångst per ansträngning.

Längden har mätts på 200 slumpvisa braxnar från en fångst och område (vik) per år 2020 och 2021 (ingen längdata 2019). Längddata från fångsten visar att längdfördelningen har varit liknande de båda åren (figur 8) , även om det skett en icke signifikant minskning av L10.

Braxen fångas inte speciellt väl i standardiserade nätprovfisken längs Östersjökusten, men data går att använda från två provfiskeområden; Råneå i Bottenviken i samma område som det riktade karpfisket, och Kvädöfjärden i mellersta Östersjön (figur 9) ¹ där det inte sker något riktat fiske på braxen. Provfiskedata med nät i Råneå visar på svängningar i fångst av braxen mellan år och fångsten 2021 är inte lägre än innan det riktade fisket började i Bottenviken 2019. Fångst per ansträngning kan därför anses ligga inom den naturliga variationen. En fortsatt nedgång i Råneå skulle dock kunna indikera att det riktade fisket har en negativ inverkan på braxenbeståndet lokalt.

Analys av storleksfördelningar från nätprovfisken visar också på naturliga variationer i storleksfördelningen (figur 10) . I Råneå kan man skönja en eller ett par starka årsklasser som gjort att framför allt L90 först ökat fram till 2014 men sedan minskat eftersom de har vuxit ur fångstbar storlek, eller dött. L90 och Lmax som troligen är mest känsliga för fiske har legat runt 30 cm sedan 2015 i Råneå. L10 som är en indikator på rekrytering visar på en statistisk säkerställd (p = 0,03) minskning med ca. 4 cm sedan 2002 i Råneå, medan medianstorleken har varierat mellan ca 20–25 cm. I Kvädöfjärden finns också en signifikant säkerställd minskning av L10 (p = 0,02) på runt 11 cm sedan tidsseriens början. Fisket på braxen i området är okänt men förändringen är troligen mer relaterat till andra, dock okända, förändringar i miljön.

Åldersanalys från stickprov av yrkesfiskets fångster i Bottenviken visar att merparten av braxen som fiskas är tio år eller äldre. Den äldsta individen var hela 49 år. Analysen visar också att tillväxten avtar vid cirka 45 cm eller vid cirka 20 års ålder. En hel del individer blir dock betydligt större (figur 11) . I finska Skärgårdshavet har det sedan början av 2010-talet pågått ett riktat karpfiske där braxen är en målart². Runt 150 ton har landats per år sedan dess, men det har inte haft någon tydlig negativ inverkan på fångst per ansträngning i yrkesfisket. Snarare tvärtom har fångsten ökat, och stora äldre individer finns kvar i bestånden. Den totala dödligheten på braxen i dessa områden är runt 30 procent. Dessa studier visar att braxen regionalt i Finland tycks klara betydligt större uttag än vad som görs vid den svenska kusten².

Från svenska vatten finns inga studier på rumslig beståndsstruktur men undersökningar från den finska delen av Östersjön visar att de har en i huvudsak lokal beståndsstruktur med vandringar på max 5 km, men enstaka individer kan förflytta sig uppåt 30 mil². Eftersom det riktade fisket använder fasta redskap som står på samma plats flera månader kan dock inte ett överfiske lokalt uteslutas med nuvarande uttag.

1. Göran Sundblad, Rebecka Svensson, Örjan Östman. 2020. Ett pilotprojekt om ökat fiske på braxen. Aqua reports 2020:14.
2. Iris Dahlin, Sandra Levin, Jens Olsson, Örjan Östman. 2021. Fishing cyprinids for food – Evaluation of ecosystem effects and contaminants in cyprinid fish. Aqua reports 2021:20.