Blåmussla 2022

Merparten av de musslor som säljs kommer från odlingar, men en mindre mängd vilda blåmusslor har tidigare skördats med handskrapa eller plockats för hand av dykare. Skörden av vildlevande musslor har dock minskat kraftigt under senare år, till i stort sett obefintliga mängder. Odling och fångst av blåmussla i Sverige för mänsklig konsumtion är koncentrerad till Skagerrak (figur 1). Under det senaste årtiondet har skörden av vildfångade blåmusslor i Sverige minskat, från drygt 200 ton 2009 till 60 kg 2021 (figur 2) . Även statistik från Internationella havsforskningsrådet (Ices) visar att de totala internationella fångsterna i Nordsjön minskat under 2000-talet, från 90 000 ton till 15 000 ton (figur 3) . Danmark dominerar yrkesfisket av blåmussla i Nordostatlanten och svarar för 85 procent av fångsterna under de senaste fem åren, medan Sveriges andel var mindre än en promille under samma tidsperiod (figur 4) . De största internationella fångsterna tas i Bälthavet och i Nordsjön (figur 3) .

Odling av blåmussla i Sverige sker främst med så kallad långlineodling där mussellarver erbjuds lämpliga ytor att sätta sig fast på. Musslorna växer till sig på odlingsband som hänger ner från linor mellan flytbojar, och eftersom musslorna filtrerar sin näring ur havsvattnet behövs ingen utfodring. Musslorna blir färdiga för försäljning efter ett till fyra år. Sedan 2000-talets början har det funnits mellan 6–17 odlingar i Sverige. Den sammanlagda produktionen under de senaste 10 åren har varierat mellan 1 400–3 100 ton per år (figur 5) . Det saknas uppgifter om fritidsfiskets fångster av blåmussla.

Tidigare forskning på blåmussla har till stor del varit inriktad på odling, både för mänsklig konsumtion och som en åtgärd för att minska övergödningsproblematiken, men även för att producera biogas och ta fram alternativ till djurfoder och gödning¹  samt förekomst av olika kemiska föreningar i musslor^2,3. Det pågår även undersökningar av hur blåmusslor påverkas av predation, mikroplaster och klimateffekter som till exempel havsförsurning^4,5,6. Som en följd av observationer och en allmän oro för minskad förekomst och utbredning av blåmusslor längs västkusten har karteringar påbörjats under senare år med syfte att utveckla habitat- och beståndsmodeller samt att följa upp utvecklingen i olika områden^7,8. Även beståndsförsärkande insatser pågår för att försöka underlätta en återhämtning och nyetablering av musselbankar längs västkusten⁹.

Det finns ingen systematisk övervakning av vilda blåmusslors beståndsstatus i Sverige. Blåmusslor påverkas i stor omfattning av miljöfaktorer såsom temperatur, isutbredning och sötvattensutflöden, men även predation, som kan resultera i stora svängningar i musselbeståndens storlek och utbredning mellan år^10,11,12,13. Den invasiva arten japanskt jätteostron kan påverka musslornas utbredning, men det är ännu oklart om denna påverkan är positiv eller negativ¹⁴. Observationer och rapporter tyder på att blåmusslornas utbredning har minskat i många områden längs svenska västkusten, men information om minskningens omfattning och möjliga förklaringar saknas^15,16,17. Kraftiga minskningar i utbredning och antal har under de senare årtiondena även konstaterats i andra länder, bland annat Norge, Danmark, Tyskland, Nederländerna och USA^{18,19,20,21,22}. På grund av att tidigare inventeringar av blåmusslor har använt sig av varierande och svårtolkad metodik har inte efterföljande uppföljningar kunnat säkerställa någon minskning i förekomst eller utbredning vetenskapligt. Genetiska undersökningar har visat att blåmusslor från Östersjön skiljer sig åt från musslor i Bälthavet och Kattegatt^23,24.

Mussels: anatomy, habitat and environmental impact. Redaktör: Lauren E. McGevin. Nova Science Publishers, Inc. New York,

Rosenberg, R. och Loo, L-O. 1983. Energy flow in a Mytilus edulis culture in western Sweden. Aquaculture. 35: 151-161.

Westerborn, M. Kipili & Mustonen, M. O. (2002). Blue mussels, Mytilus edulis, at the edge of the range: population structure, growth and biomass along a salinity gradient in the north eastern Baltic Sea. Marine Biology 140: 991-999.

Livsmedelsverkets hemsida www.livsmedelsverket.se

Jordbruksverkets hemsida för Sveriges vattenbruksföretagare www.svensktvattenbruk.se

1. Wollak, B., Forss, J. & Welander, U. 2018. Evaluation of blue mussels (mytilus edulis) as substrate for biogas production in kalmar county (sweden). Biomass and bioenergy, 111, 96-102.
2. Löfstrand, K., Malmvärn, A., Haglund, P., Bignert, A., Bergman, Å. & Asplund, L. 2010. Brominated phenols, anisoles, and dioxins present in blue mussels from the swedish coastline. Environmental science and pollution research, 17, 1460-1468.
3. Dahlgren, E. & Ek, C. 2020. Algtoxiner i östersjön. Aqua reports, 2020:11, 56 pp.
4. Rist, S., Baun, A., Almeda, R. & Hartmann, N. B. 2019. Ingestion and effects of micro- and nanoplastics in blue mussel (mytilus edulis) larvae. Marine pollution bulletin, 140, 423-430.
5. Ventura, A., Schulz, S. & Dupont, S. 2016. Maintained larval growth in mussel larvae exposed to acidified under-saturated seawater. Scientific reports, 6, 23728.
6. Schwartzbach, A., Behrens, J. W., Svendsen, J. C., Nielsen, P. & Van Deurs, M. 2020. Size-dependent predation of round goby neogobius melanostomus on blue mussels mytilus edulis. Fisheries management and ecology, 27, 215-218.
7. Meijerbom, K. 2019. Ensemble modelling on the common bue mussel mytilus edulis in orust, sweden. Degree project for master of science, university of gothenburg. 34 pp.
8. Lindegarth, M., Ekelund, A., Bergström, P., Lundström, K., Granhed, A., Åhlund, M. & Uddén, J. 2019. Slutrapport för projektet “utveckling av metoder och kunskap för att minska ejderpredation i blåmusselodlingar”. Jordbruksverket. 45 pp.
9. Svedberg, K. 2019. Musselbanker: nulägesanalys och beståndsförstärkning. Degree project for master of science, university of gothenburg. 41 pp.
10. Seed, R. 1969a. The ecology of mytilus edulis l. (lamellibranchiata) on exposed rocky shores. Oecologia, 3, 277-316.
11. Seed, R. 1969b. The ecology of mytilus edulis l. (lamellibranchiata) on exposed rocky shores. Oecologia, 3, 317-350.
12. Beukema, J. & Dekker, R. 2014. Variability in predator abundance links winter temperatures and bivalve recruitment: correlative vidence from long-term data in a tidal flat. Mar ecol prog ser 513:1-15. Marine ecology progress series, 513, 1-15.
13. Christie, H., Kraufvelin, P., Kraufvelin, L., Niemi, N. & Rinde, E. 2020. Disappearing blue mussels – can mesopredators be blamed? Frontiers in marine science, 7.
14. Reise, K., Buschbaum, C., Büttger, H. & Wegner, M. K. 2017. Invading oysters and native mussels: from hostile takeover to compatible bedfellows. Ecosphere, 8, e01949-n/a.
15. Göteborgs miljöförvaltning 2007. Marinbiologisk undersökning. Utbredning av blåmusselbankar inom göteborgs skärgård. Göteborgs stad. Rapport r2007:17.
16. Bohuskustens vattenvårdsförbund 2009. Mobil epibentisk fauna i grunda kustområden år 2008. Hydrogis ab rapporr nr 558.
17. Wernbo, A. & Calderon, D. 2015. Återetablebedöm om beståndet är inom biologiskt säkra gränserring av musselbankar i kungälv. Projektrapport. 15 pp.
18. Andersen, S., Grefsrud, E. S., Mortensen, S., Naustvoll, L. J., Strand, Ø., Stroheimer, T. & Sælemyr, L. 2017. Meldinger om blåskjell som er forsvunnet – oppsummering for 2016. Rapport fra havforskningen. Havforskningsinstituttet nr. 4-2017, 11 pp.
19. Beukema, J. J. & Dekker, R. 2005. Decline of recruitment success in cockles and other bivalves in the wadden sea: possible role of climate change, predation on postlarvae and fisheries. Marine ecology progress series, 287, 149-167.
20. Herlyn, M. & Millat, G. 2000. Decline of the intertidal blue mussel (mytilus edulis) stock at the coast of lower saxony (wadden sea) and influence of mussel fishery on the development of young mussel beds. Hydrobiologia, 426, 203-210.
21. Nehls, G., Witte, S., Büttger, H., Dankers, N., Jansen, J., Millat, G., Herlyn, M., Markert, A., Kristensen, P. S., Ruth, M., Buschbaum, C. & Wehrmann, A. 2009. Beds of blue mussels and pacific oysters. Thematic report no. 11. In: marencic, h. & vlas, j. De (eds.), 2009. Quality status report 2009. Waddensea ecosystem no. 25. Common wadden sea secretariat, trilateral monitoring and assessment group, wilhelmshaven, germany. 29 pp.
22. Sorte, C. J. B., Davidson, V. E., Franklin, M. C., Benes, K. M., Doellman, M. M., Etter, R. J., Hannigan, R. E., Lubchenco, J. & Menge, B. A. 2017. Long-term declines in an intertidal foundation species parallel shifts in community composition. Global change biology, 23, 341-352.
23. Wennerstrom, L., Laikre, L., Ryman, N., Utter, F. M., Ab Ghani, N. I., Andre, C., Defaveri, J., Johansson, D., Kautsky, L., Merila, J., Mikhailova, N., Pereyra, R., Sandstrom, A., Teacher, A. G. F., Wenne, R., Vasemagi, A., Zbawicka, M., Johannesson, K. & Primmer, C. R. 2013. Genetic biodiversity in the baltic sea: species-specific patterns challenge management. Biodiversity and conservation, 22, 3045-3065.
24. Strelkov, P., Katolikova, M. & Väinolä, R. 2017. Temporal change of the baltic sea–north sea blue mussel hybrid zone over two decades. Marine biology, 164, 214.