Abborre 2022

Under 1900-talet var yrkesfisket i högre grad riktat mot abborre jämfört med i dag och då var landningarna större i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren än vad de är i dag. Abborren tillvaratas mest som bifångst i yrkesfisket, främst från bottengarn riktat mot gös. Yrkesfiskets landningar av abborre i de fyra sjöarna har minskat från 250 ton 1997 till 64 ton 2021 (Figur 2) .

I Vänern var abborrlandningarna i yrkesfisket mindre än 20 ton per år under första hälften av 1970–talet och ökade därefter till som mest cirka 100 ton under 1997–1998. Efter en minskning har landningarna legat relativt stabilt de senaste tio åren och 2021 fångades 32 ton. I Vättern har yrkesfiskets landningar varierat över tid, men oftast varit lägre än i de andra sjöarna. Under de senaste tio åren har landningarna varierat mellan drygt 1 ton till knappt 5 ton. År 2021 landades 4 ton. Sett över en längre tidsperiod har landningarna minskat. I Mälaren ökade yrkesfiskets landningar från omkring 10 ton årligen under 1960- och 1970-talet till över 55 ton i slutet av 1990-talet. Därefter har landningarna minskat kraftigt. De senaste tio åren har dock landningarna legat relativt stabilt. År 2021 landades 7 ton. Yrkesfiskets landningar i Hjälmaren har varierat mellan cirka 30 och 80 ton per år sedan 1980-talet. De senaste tio åren har landningarna minskat, till som lägst cirka 12 ton 2018. De senaste tre åren har landningarna dock varit högre och 2021 landades cirka 21 ton (Figur 2) .

Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten uppskattades fritidsfiskets behållna fångster av abborre i de fem stora sjöarna, Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön till mellan 259 ton och 81 ton, mellan åren 2014 och 2018. Detta kan jämföras med i medeltal 73 ton per år i yrkesfiskets landningar under samma tidsperiod sammanlagt i fyra av sjöarna (Figur 2) . Fiske med handredskap utgör den största delen av fritidsfiskets fångster av abborre och har beräknats stå för ungefär 90 procent av fritidsfiskets totala fångster. Statistiken för fritidsfisket 2019–2021 är för osäker med ett så stort konfidensintervall att den inte kan redovisas. Säkerheten i fritidsfiskets data skulle stärkas av mer omfattande och separerad statistik per sjö.

Abborre är en art där beståndets storlek och dess storleksstruktur kan variera kraftigt över tid beroende på klimat och temperatur¹, men även beroende på ekologiska interaktioner inom populationen och i samspel med andra arter¹. Starka årsklasser av abborre vissa år kan ha stort genomslag i beståndet och ge större fångster under flera år². Provfisket sker i flera områden per sjö. Vid provfisken har fångst per ansträngning (fpa) av abborre varierat betydligt mellan år och även mellan olika områden i Hjälmaren, Mälaren och Vänern³. Här använde vi en beräkningsmodell för att kunna visa trenden i hela sjön. Större fisk är också en viktig indikator på ett hållbart bestånd då stora individer är viktiga för reproduktionen⁴. I Mälaren verkar fpa, och framför allt fpa av abborre större eller lika med 25 cm ha ökat något 2019 jämfört med tidigare år då fpa varit relativt stabilt (figur 3a, och figur 3b) .

Från 2013 och framåt har fångst per ansträngning varit stabilt i Hjälmaren (figur 4a, och figur 4b) . Tidigare år skedde provfisket i ett annat område med avvikande bottenstruktur vilket gör att provfiskena före 2013 inte är jämförbara med de senare. I Vänern ser det ut som att abborrbeståndet ökat något sedan 2015 men osäkerheten kring medelvärdena är stor. (Figur 5a, figur 5b, och figur 5c) . I Vättern har abborrbeståndet fluktuerat över tid med en kraftig uppgång i antal 2005–2008 för att senare stabiliseras runt en något lägre nivå. Detta är ett mönster som observerats för flera andra arter i Vättern och är sannolikt kopplat till förändringar i fiskeregler under denna period (FIFS 2004:37). (Figur 6a, och figur 6b) .

Studier har visat att abborren är en stationär fisk med lokala bestånd^5,6, vars status främst påverkas av lokala förutsättningar⁷. I våra provfisken ser vi också relativt stor variation mellan provfiskeområden inom samma sjö.

För att kunna bedöma abborrbeståndets status använder vi här L90 det vill säga den 90:e percentilen av abborrens storleksfördelning, L50 som är medianstorleken på abborre fångad i provfisket samt L10 vilket motsvarar de 10 procent minsta fiskarna av beståndet fångat i provfisket. År med stor rekrytering kan både L50 och L90 minska då den procentuella fördelningen förändras. En minskning av L50 eller L90 behöver inte uteslutande vara ett resultat av att antalet stora individer har minskat, utan kan också beror på stor rekrytering ett givet år. L90, L50 och L10 har beräknats för de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern Mälaren och Hjälmaren. (Figur 7a, figur 7b, figur 8a, figur 8b) och figur 9) . I Mälaren har L90 ökat medan L50 och L10 har minskat vilket tyder på en ökning av större abborrar och ökande rekrytering. I Hjälmaren har både L90 och L50 minskat medan L10 har varit stabil. Det indikerar en minskning av större abborrar men trenden baseras på få provfisketillfällen och är därmed osäker. Vänern är mer svårtolkad då provfisket sker med två olika typer av provfiskenät, Kustöversiktsnät med två extra mindre maskstorlekar (Bkust9+2) och bottennät (BSS). Bottennät läggs normalt på djupare vatten än kustöversiktsnäten. Trenderna ser olika ut i de två nättyperna där L50 och L90 ökar medan L10 minskar i kustöversiktsnäten vilket indikerar en storleksmässigt positiv utveckling med ökande rekrytering medan motsatt trend syns i BSS-näten. Det var ett varmt år 2018 med en mycket varm sommar där abborrar kan ha flyttat till djupare vatten. Antal kustöversiktsnät var också färre. Det är därför svårt att tolka resultatet från Vänern. I Vättern var L10 stabil men en ökning i både L50 och L90 vilket tyder på att det är en ökande mängd stora abborrar i förhållande till små.

För att få en indikation på hur stora de större individerna är, oberoende av rekryteringen har L90 också beräknats där alla abborrar under 15 cm exkluderats. Detta mått stämmer bättre överens med hur L90 används på kusten, där L90 större än 24 cm indikerar god miljöstatus⁸. Motsvarande analys av abborrar större eller lika med 15 cm ger L90-värden på 27 cm i Mälaren 2019, 24 cm i Hjälmaren 2019, 27,2 cm i Vänern 2021 och 40,5 cm i Vättern 2020. Alla sjöar förutom Hjälmaren har abborrbestånd med stora individer, eftersom L90 med god marginal överstiger det gränsvärde som indikerar en god miljöstatus för abborre på kusten. Denna gräns måste dock vidare utvärderas. Abborren i Vättern är i genomsnitt större än i de andra stora sjöarna men den totala populationen är mycket mindre på grund av sjöns näringsfattiga status. Vättern är också den enda sjön där enbart bottennät (BSS) används och provfisket sker på djupare vatten, vilket bör beaktas i jämförelser av storleksfördelning.

Fritidsfiskets uttag bedöms vara betydligt större än yrkesfiskets men uppskattningarna av fritidsfiskets uttag och fångstutveckling har stor osäkerhet. Det är därför svårt att bedöma fritidsfiskets påverkan på abborrbestånden.

I nätprovfisket från den senaste tioårsperioden finns inga generella trender i fångst per ansträngning i Vänern och Vättern. I båda sjöarna finns lokaler med både ökande och minskande fångster³. Provfisken i Mälaren visar dock ökande fångster. I Hjälmaren verkar beståndet vara stabilt med en betydligt större täthet än i de andra sjöarna. Genetiska analyser i sjöar och kust visar att abborren är en stationär fisk och att bestånden är lokala^5,6. Vid kusten rör sig sällan abborrar som märkts längre än 10 km från märkningsplatsen och abborrar inom 100 km avstånd är närmare släkt än individer längre bort från varandra^6,9. Även inom relativt små sjöar (24 km²) har genetiska skillnader kunnat påvisas⁵. Detta kan förklara de stora skillnaderna i trender mellan olika lokaler i samma sjö.

1. Persson L, Norlin J, Petersson E, Ohlsson E. Ekologi för fiskevård. Stockholm: Sportfiskarna; 2011.
2. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen -Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader [Internet]. Drottningholm, Sverige: Sveriges lantbruksuniversitet; 2020 [cited 2022 May 24] p. 72. (Aqua  Reports). Report No.: 2020:19. Available from: https://pub.epsilon.slu.se/21192/1/appelberg_m_et_al_210111.pdf
3. Axenrot T, Bergek S, Bergenius MAJ, Bryhn A, Cardinale M, Dekker W, et al. Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020. Resursöversikt [Internet]. Havs och Vattenmyndigheten; 2021 [cited 2021 Apr 6] p. 1–346. Report No.: 2021:6. Available from: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/sidan-publikationer/resurs-ochmiljo/fisk–och-skaldjursbestand-i-hav-och-sotvatten-2016.-resursoversikt.-20161220.pdf
4. Olin M, Jutila J, Lehtonen H, Vinni M, Ruuhijärvi J, Estlander S, et al. Importance of maternal size on the reproductive success of perch, Perca fluviatilis, in small forest lakes: implications for fisheries management. Fisheries Management and Ecology. 2012;19(5):363–74.
5. Bergek S, Björklund M. Cryptic barriers to dispersal within a lake allow genetic differentiation of Eurasian perch. Evolution. 2007;61:2035–41.
6. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. Journal of Fish Biology. 2011;79:122–37.
7. Östman Ö, Lingman A, Bergström L, Olsson J. Temporal development and spatial scale of coastal fish indicators in reference ecosystems: hydroclimate and anthropogenic drivers. Journal of Applied Ecology. 2017;54(2):557–66.
8. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen -C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre [Internet]. Havs- och vattenmyndigheten; 2020 [cited 2022 May 24]. Available from: https://www.havochvatten.se/download/18.4549140176c766671ab750b/1611317461841/faktabla d-c-4-3-storleksstruktur-nyckelart-fisk-kustvatten%E2%80%93abborre.pdf
9. Saulamo K, Neuman E. Local management of Baltic fish stocks – significance of migrations. Göteborg: Swedish Board of Fisheries; 2002 p. 19. (Finfo). Report No.: 2002:9.

De totala landningarna av abborre i yrkesfisket längs Östersjökusten har sedan 1980-talet varit förhållandevis stabila, men med något lägre landningar under 2000-talet. Under perioden 1980–1999 landades i genomsnitt 139 ton per år, med ett toppår 1985 då 225 ton landades, jämfört med i medel 95 ton under perioden 2000–2021. Landningarna var som lägst 2009 (68 ton). Därefter ökade fångsterna successivt till 122 ton 2015 och minskade därefter igen. År 2021 fångades 95 ton abborre, vilket är en liten ökning från 2020. Under en tioårsperiod fram till 2015 landades mest abborre i Bottenhavet, men i dag är landningarna jämnare fördelade mellan Östersjöns olika områden (figur 10) .

Abborre fångas med olika typer av redskap i Östersjön. I Bottenviken är fångsterna relativt jämnt fördelade mellan olika typer av redskap som ryssjor, mjärdar och parbottentrål, tillsammans med nät. I Östersjöns övriga delar fångas dock den absoluta merparten av abborre i nät, framför allt abborr- och siknät. Huvuddelen av yrkesfisket bedrivs under sommarhalvåret, med endast mindre fångster under övrig tid på året.

Fritidsfiskets fångster av abborre uppskattas vara betydligt större än yrkesfiskets. Merparten av fångsterna i fritidsfisket efter abborre i Östersjön görs i Bottniska viken (Bottenviken och Bottenhavet) samt i mellersta Östersjön. Uppskattningarna baseras på relativt få svar i enkätundersökningar, och osäkerheten i uppskattningarna är stora. I södra Östersjön uppskattas fritidsfiskets fångster vara mindre än i övriga delar av Östersjön och osäkerheterna så stora att inga siffror redovisas här. Fritidsfiskets fångster i Bottniska viken och mellersta Östersjön tycktes minska mellan 2018 och 2020 jämfört med fångsterna 2014-2017. En bidragande orsak till de till synes lägre fångsterna troddes vara att landad och återutsatt fångst rapporteras separat sedan 2018. Under 2021 var de uppskattade fångsterna i fritidsfisket återigen högre med 579 ton (± 562 5on) i mellersta Östersjön och 256 ton (± 217 ton) i Bottniska viken. Då osäkerheterna i skattningarna är så stora är varken minskningar eller ökningar i fritidsfiskets fångster säkerställda. (Figur 11) .

Underlaget för miljöstatusbedömningar av abborre längs kusten utgörs i huvudsak av standardiserade nätprovfisken. Dessa utförs i ett antal områden längs ostkusten, där samma platser fiskas varje år, med samma typ av provfiskenät och med samma ansträngning, vilket möjliggör jämförelser av resultat i fångst och storleksstruktur mellan år. I yrkesfisket rapporteras ansträngningen (till exempel antal nät per dygn) tillsammans med fångsten. Samstämmigheten i fångst per ansträngning (FpA) mellan provfiskena och yrkesfisket är låg, även om en viss överensstämmelse finns vad gäller stor abborre (större än 25 cm)¹. För analyser av abborrens status nyttjas även resultat från tidsbegränsade undersökningar, till exempel genetiska studier av olika abborrpopulationers släktskap eller effekter av fiskefria områden på abborrens status.

I tio av tolv provfiskade områden längs kusten visar fångst per ansträngning (FpA) ingen trend över tidsperioden 2002–2021, varför status hos dessa bestånd kan anses vara stabila. I två områden, Asköfjärden i Egentliga Östersjön och Norrbyn i Norra Kvarken i Bottenviken är trenderna i FpA negativa (figur 12, figur 13, och figur 14) . FpA för stor abborre, över 25 cm, är stabil i de flesta provfiskeområden med positiva trender över hela perioden 2002–2021 i Torhamn i Egentliga Östersjön, Långvindsfjärden i Bottenhavet och Råneå i Bottenviken. FpA för stor abborre minskar i Lagnö i Egentliga Östersjön. De två senaste åren, 2020–2021 har ökningen i FpA för stor abborre i Torhamn avstannat och är lägre än de tre föregående åren 2017–2019.

Indikatorn L90 beskriver storleken av den fisk som representerar den 90:e percentilen i längdfördelningen av provfiskefångsten och används på kusten som en indikator för beståndens status². Under perioden 2002–2021 har L90 varit stabil eller ökande, samt under de flesta år legat på en nivå över 24 cm i 6 av 12 bedömda provfiskeområden, vilket skulle kunna indikera en god miljöstatus³. I två områden, Lagnö i egentliga Östersjön och Forsmark i Bottenhavet, har L90 minskat sett över hela tidsperioden. Medelvärdet för L90 under de senaste fem åren (2017–2021) ligger under 24 cm i fyra områden: Asköfjärden och Lagnö i egentliga Östersjön, Norrbyn i Norra kvarken, samt Kinnbäcksfjärden i Bottenviken (figur 15, figur 16, och figur 17) . Indikatorerna L10 och L50 som beskriver längden på abborrar vid 10e respektive 50e percentilen visar stabila trender i de flesta provfisken längs kusten, vilket indikerar att det inte varit några stora förändringar i rekrytering eller storleksfördelning i dessa områden. I de områden där L90 minskat, Lagnö och Forsmark har både L50 och L10 varit stabila, vilket tyder på att de negativa trenderna i L90 beskriver en minskning av stor abborre.

I Egentliga Östersjön visar analyser av storleksbaserade indikatorer att tillgången på riktigt stor abborre är låg i de flesta provfiskade områdena⁴.

Svag reproduktion hos abborren har tidigare påvisats längs Egentliga Östersjöns kust och då främst i de yttre skärgårdsområdena, jämfört med de inre och mellersta delarna av skärgården i till exempel södra Bottenhavet, Ålands hav och norra Egentliga Östersjön⁵. Den relativa årsklasstyrkan varierar mellan olika provfiskeområden, men viss samvariation finns i större vattenområden. Samvariation mellan starka och svaga årsklasser i Egentliga Östersjön tyder på att klimatet har haft en avgörande effekt på abborrens rekrytering i dessa områden⁶. Storspiggen har ökat kraftigt i Östersjön under senare år. Spiggen konkurrerar om födan med abborrens yngel och kan också, via så kallade ”trofiska kaskader”, förändra abborrens habitat negativt. Höga tätheter av storspigg kan gynna tillväxten av trådalger, vilka försämrar statusen på abborrens reproduktionslokaler. Spiggen äter dessutom abborrens ägg och larver⁷.

Mängden lämpliga rekryterings- och uppväxthabitat för abborren är centrala för beståndens storlek⁸. Viktiga habitat såsom grunda skyddade vikar kan påverkas negativt av till exempel utbyggnad av bryggor och marinor, muddringar samt andra kustnära konstruktioner. Av dessa orsaker beräknas ungefär 0,5 procent av de lämpliga rekryteringsmiljöerna för abborre i Stockholmsområdet att försvinna varje år⁹.

Ett ökat fisketryck kan påverka abborrens status negativt och det finns indikatorer på att fritidsfisket har ökat på abborre. Befintligt data från yrkesfisket tyder inte på att fisketrycket ökat över Östersjön i stort. Det finns dock variationer mellan områden. I egentliga Östersjön har till exempel de totala landningarna i yrkesfisket varit stabila, men sett till delområden har yrkesfiskets landningar ökat i de södra delarna, men minskat i norra delarna av Egentliga Östersjön. Säl och skarv har ökat sedan 1980-talet^{3, 10} och därmed sannolikt också predationen på abborre, som är vanlig i dieten hos dessa djur, framför allt hos skarv i Egentliga Östersjön.

Skarvens predation kan påverka abborrens status på lokal nivå¹¹, och därmed utgöra en konkurrent till fisket efter abborre¹². Av det totala uttaget av abborre i Östersjön (alla länder) har fisket bedömts stå för cirka 36 procent, fåglar cirka 51 procent (av vilket skarven står för knappt 40 procent) och sälen cirka 13 procent av ett totalt uppskattat uttag av 17 400 ton¹³. Mer detaljerad information om förekomst och födoval hos säl och skarv och hur mycket abborre de konsumeras i olika kustområden saknas.

Genetiska studier och märkningsförsök visar att abborren är en stationär fisk med lokala bestånd¹⁴, vars status främst påverkas av lokala förutsättningar. Abborren gynnas av varma somrar och låga salthalter. I provfiskeområden med långa tidsserier, till exempel Kvädöfjärden och Holmön 1989–2019, tenderar storleken på abborrar av en viss ålder ha ökat, vilket tyder på att goda förhållanden för tillväxt rått under senare år. Storleksstrukturen i abborrbestånden är viktig då stora individer bidrar mest till reproduktionen och är viktiga för strukturen och funktionen i kustnära ekosystem².

Dödligheten hos abborre visar på stora variationer mellan de områden där dödligheten har undersökts⁶. Dödligheten är allra lägst i Råneå i Bottenviken, medan sydliga områden har högre dödlighet, där Torhamn i Blekinge har allra högst dödlighet⁶. I flera provfiskeområden, till exempel i Norrbyn i Bottenviken samt Lagnö och Torhamn i egentliga Östersjön sammanfaller hög dödlighet även med låga värden på L90. Detta kan indikera att ett högt uttag av fisk, antingen från fiske eller från predatorer påverkar storleksstrukturen hos abborre.

Abborre kommer att ingå i den bedömning av miljöstatus enligt Havsmiljödirektivet som ska göras senare under 2022.

1. Olsson J, Lingman A, Bergström U. Using catch statistics from the small scale coastal Baltic fishery for status assessment of coastal fish. Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet; 2015. Aqua reports; 2015:13.
2. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen. C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre. Version nr 1.0, 2020-10-28.
3. Herrmann C, Bregnballe T, Larsson K, Rattiste K. Population Development of Baltic Bird Species: Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis). Helcom; 2014. Tillgänglig vid: http://www.helcom.fi/baltic-seatrends/ environment-fact-sheets/.
4. Wennerström L, Naddafi R, Larsson S, Bergström U. 2022. Sammanställning av biologiska underlag till stöd för reglering av fisket efter abborre i förvaltningsområde SYD och OST. PM 2022-02-16. SLU ID: SLU.aqua.2022.5.4-69.
5. Ljunggren L, Sandström A, Bergström U, Mattila J, Lappalainen A, Johansson G, et al. Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. Ices Journal of Marine Science; 2010;67(8).
6. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen. Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader. Aqua reports 2020:19.
7. Bergström U, Olsson J, Casini M, Eriksson BK, Fredriksson R, Wennhage H, et al. Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish. Estuarine Coastal and Shelf Science; 2015;163.
8. Sundblad G, Bergström U, Sandström A, Eklöv P. Nursery habitat availability limits adult stock sizes of predatory coastal fish. Ices Journal of Marine Science; 2014;71(3).
9. Sundblad G, Bergström U. Shoreline development and degradation of coastal fish reproduction habitats. Ambio; 2014;43(8).
10. Lunneryd S-G, Königson S. Hur löser vi konflikten mellan säl och kustfiske? Program Sälar och Fiskes verksamhet från 1994 till 2017. Drottningholm, Lysekil, Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2017. Contract No.: 9.
11. Östman O, Bergenius M, Boström MK, Lunneryd SG. Do cormorant colonies affect local fish communities in the Baltic Sea? Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences; 2012;69(6).
12. Veneranta L, Heikinheimo O, Marjomäki TJ. Cormorant (Phalacrocorax carbo) predation on a coastal perch (Perca fluviatilis) population: estimated effects based on PIT tag mark-recapture experiment. ICES Journal of Marine Science 2020; 77: 2611-2622.
13. Hansson S, Bergström U, Bonsdorff E, Härkönen T, Jepsen N, Kautsky L, et al. Competition for the fish – fish extraction from the Baltic Sea by humans, aquatic mammals, and birds. Ices Journal of Marine Science; 2018;75(3).
14. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. Journal of Fish Biology; 2011;79(1).